Varför envisas dagens föräldrar med att samsova med sina barn?

Alla flocklevande däggdjur sover tillsammans. Det är ett sätt att hjälpa varandra att märka faror och rovdjur.

Våran mänskliga hjärna är samma som för 30 000 år sedan, och dom beteendena är kvar, när man kunde bli uppäten av rovdjur när man sov.

Man sover tyngre i sällskap av andra eftersom man vet att det finns fler som kan märka faror. Är man själv sover man lättare för att kunna vakna snabbt. (Verkar dock inte gälla män för dom tycker oftast det blir trångt och varmt i sängen med barn).

Föräldrarna vill ju oftast sova tillsammans, varför skulle då barnen vilja vara själva?

Jag ser ju hur mina hästar sover i hagen, tätt tillsammans och så turas dom om att så upp så nån alltid håller vakt på eventuella faror.

Vi träffar också våra barn mindre idag pga jobb och skola/förskola. Nånstans vill ju barnen tanka upp sig på närhet.

Vi träffar också våra barn mindre idag pga jobb och skola/förskola. Nånstans vill ju barnen tanka upp sig på närhet.

Känner igen detta. De med diktatorer som föräldrar tenderar att bli översnälla. Beträffande samsovningen tror jag inte att det är en vidare viktig fråga. Däremot kan jag se risken att de som tidigt lär sina barn att sova själva också kan vara i riskzonen för att ge för lite kärlek. Medan de som låter barnen samsova kan vara i riskzonen för att sätta för lite gränser.

Ge mig den forskningen som visar att det är farligt att ge sina barn "för mycket" kärlek?

Det finns ingen sådan forskning. Att det skulle vara negativt att föräldrar "curlar" sina barn är en myt.

Föräldrar behöver inte vara rädda för att de klemar bort sina barn, de behöver däremot vara noga med att svara upp till sina barns emotionella behov. Sedan är det förstås ur föräldrarnas perspektiv mycket jobbigare att ständigt finnas där för sina trygga barn, eftersom de barnen har lärt sig att de är viktiga och att deras behov ska tas på allvar. 

Sedan tror jag absolut att genetiken har en stor roll i det här också. Vissa barn med viss genetik kan säkert klara av bristande föräldrar och kanske bara hamna på en lätt undvikande anknytning. Andra barn med annan genetik kan förmodligen endast bli trygga om föräldrarna är extremt lyhörda för de emotionella behoven. 

De som väljer att inte samsova med sina spädbarn tar en uppenbar risk att deras barn inte kommer att utveckla en trygg anknytning.

Det är svårt att plocka ut en enda sak som gör att ens barn får trygg anknytning. Om man gör allting annat rätt och inte samsover, så kanske barnet ändå får trygg anknytning om barnet genetiskt har en viss personlighet. Forskarna vet att det finns en stor förmåga hos barn att reparera misstag som föräldrarna gör. Men givetvis ska man som förälder inte chansa, utan ge barnet den närhet och trygghet som det behöver i form av samsovning och annat. Det är ju bara några år vi pratar om.

Därutöver behöver vi skrota den här gamla föreställningen om att goda föräldrar är de som förbjuder, att kärleken behöver bytas ut mot hård disciplin, att straff är viktigt och att godartade och väluppfostrade barn (från de vuxnas perspektiv) är det ideala. Barn behöver utrymme att utforska och behöver därför alltid kunna förlita sig på förälderns emotionella stöd. Det finns tusen andra kärleksfulla sätt att få sitt barn att visa respekt mot andra än att använda sig av disciplina åtgärder. Om föräldern själv visar empati och förståelse mot barnet så kommer det att införliva det förhållningssättet i sitt sätt att bete sig.

Hur vet du att de spädbarn som sover själva sover bra? Det är svårt att se på ett sovande barn hur djupt det sover, vilkan kvalité sömnen har, och vilken halt av stresshormoner som barnet har.

Farligt att ge råd till andra att låta sina spädbarn sova i eget rum - baserat på egen erfarenhet där man inte har mätt halten av stresshormoner, rem-sömn och liknande.

Vi vet från början att alla är olika. Vi vet också att när det gäller spädbarn finns det ett primalt behov av att vara nära sin anknytningsperson, känna dess lukt, höra dess hjärta slå hos majoriteten av barn (gravt autistiska barn verkar fungera på ett annat sätt, dock). Det finns föräldrar som vill förneka spädbarnet den rätten 10 - 12 timmar per dygn. Det tycker jag är otroligt knasigt.

Anknytningsteorin har gett oss många svar. Nu vet vi mer än tidigare om hur viktig kontakten mellan spädbarn och anknytningspersonen är vid tidig ålder. Det är klart att vi ska utnyttja den kunskapen och inte t.ex. lämna vårt spädbarn till mormodern som den knappt träffat tidigare och åka på semester en månad, eller låta barnet vara ensam och otrygg i sin egen säng i ett eget rum.

Jag hoppas man inte låter barnen sova i vagnen under promenad, eller klarar av disken medan de tar en tupplur efter lunchen, de kan bli förstörda för livet.

Och glomde ju, om barnet somnar vid 19-tiden for natten, ska ju naturligtvis en av foraldrarna sova ocksa. Att vara uppe till typ 23-tiden kan skada barnet.

Men i alla dina inlägg om barn verkar du alltid utgå från vuxenperspektivet, så dina försök att vara rolig faller ännu mera platt. 

Som många påpekat, både människor och djur har i alla tider sökt närhet även under natten. Många vuxna vägrar sova själv, varför skulle då barn vilja det? Barn är dessutom fortfrande under utveckling och har många rädslor inte vuxna har..
Mina två av två ungar har alltid trivts bäst med oss och är då välkomna, det är inget konstigt.
Sen kan såklart alla välja göra olika för natten, det förstår vi också. 

Tror ändå man kraftigt överdriver denna fråga. Folk vill mest ha rätt men för barnet är det fortfarande kärlek och gränser som är det viktiga. Oavsett om man sover med barnen eller inte.