Orolig gravid

Jag beklagar! Ja, jag är också orolig, fast jag har inte riktigt gått igenom samma sak som du.
Jag var gravid i våras. Kub såg helt perfekt ut, hade väldigt många och starka gravidsymptom hela tiden. Allt var bra, inga tecken på något fel. Och så strax före RUL fick jag veta att bebis var död. Knappt 17 veckor. Fick aldrig något svar på varför, de kunde inte hitta något fel på varken mig eller bebisen.

Så hur ska jag kunna lita på någon sannolikhet eller några positiva tecken nu? Är gravid igen, i v 17, och det känns som om vad som helst kan hända när som helst. Vet inte riktigt vad jag ska akta mig för ens för jag vet ju inte vad som gick fel. 

I samband med att missfallet konstaterades stod två av kvinnoklinikens läkare och undersökte mig med ultraljud en lång stund utan att hitta något konstigt med livmoder, moderkaka eller navelsträng. De tog prover såklart, men jag hade inga pågående infektioner. Det var tydligen för tidigt för att de ska obducera. 

Men jag har ju teorier. Bebisen hade varit död i ca en vecka när det upptäcktes (jag var i v 17+3 när han föddes), och jag hade en kraftig förkylning ungefär när han måste ha dött. Tog covid-test som var negativt, men det var efter ett par dagar av symptom, så det kanske var ett falskt negativ? Den här graviditeten har jag hypotyreos som jag medicinerar mot. Jag kanske hade någon sorts dysfunktion i våras också, fast den var för liten för att ge utslag på proverna (jag har sköldkörtelsjukdomar i släkten, så testas för det under screeningen)? Kommer aldrig att få veta. 

Tack! Nej, det var min tredje graviditet. På ett sätt bra (oerhört tacksam för två friska barn), men också vidrigt eftersom barnen blev så ledsna. Jag vet, det är så svårt, men det blir så tungt att INTE tänka positivt och ha hopp också. Ibland måste man utgå från att det kommer att gå vägen. Tycker du att det är lättare nu när bebisen är rätt stor och du antagligen kan känna rörelserna ganska tydligt? För det ser jag fram emot.