Anonym (Knäckt) skrev 2021-11-15 12:07:15 följande:
Mamman mår också dåligt uppenbarligen och har varit singel i över 10 år. Både mamman och pappan avskyr tjocka människor, så båda barnen har ätstörningar. Strunt samma. Jag behöver inte bry mig längre!! Tycker synd om deras barn faktiskt, även om de aldrig gillade mig.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag saknar honom. Jag känner mig delaktig, eftersom jag förstörde mycket ifrån början av vår relation. Jag var otrogen och gick inte att lita på och jag visade tydligt att jag inte var intresserad av hans barn. Jag levde ett destruktivt liv på den tiden och festade mycket och drack mycket. Han var ständigt orolig. Sedan började han misshandla mig och när polisen blev inblandad så kunde han inte ta ut sin frustration på slagen längre....så då blev han elak verbalt istället. Jag bättrade mig rejält de senaste åren med honom, men har ständigt dåligt samvete för de 2 första åren och därför kan jag inte låta bli att beskylla mig själv att det blev som det blev.
Du har uppfört dig illa men det ursäktar inte misshandeln, den fysiska och senare den verbala.
Han
valde att inte göra slut med dig trots att du var otrogen och elak mot hans barn. Det borde han ha gjort. Antingen göra slut eller komma över otroheten. Inte använda det som vapen mot dig, kontrollera dig och straffa dig. Låter som ett riktigt osunt förhållande.
Och nej, det är inte bäst att vara två i alla situationer. Hellre singel än i ett dåligt och nedbrytande förhållande.
