Står fan inte ut längre.

Jag håller med om att jag inte kan ha det så här längre, för jag skulle inte önska denna stress ens på min värsta fiende. Det är dock inte läge att sjukskriva sig, för jag har åtagit mig pass ända fram till slutet av året (förutom de pass som ramlar in sent på kvällarna).

Jag kan liksom aldrig ens sjukanmäla mig, som ordinarie personal gör hela tiden - eftersom att det är ju jag som täcker upp för de som är sjuka och vabbar, och allt vad fan de nu håller på med hela tiden. Det är ju helt otroligt att ordinarie personal är borta så mycket hela tiden. Men de är väl lika trötta själva och tycker det är bekvämt att jag finns där och alltid täcker upp för dem.

För ett par veckor sedan kände jag ett tryck över bröstet och fick overklighetskänslor. Så nära var panikattacker då. Idag bara gick all must ur mig, och det var en plåga att tvingas vara bland folk de sista timmarna. Ville bara hem och dra något gammalt över mig. Nu sitter jag här och skriver detta i ren desperation. Jag vill inte tillbaka till jobbet imorgon igen. Jag vill inte vara bland alla dessa kunder. Jag vill bara vara ifred och slippa tänka på jobbet.