Barnuppfostran.

En 9-åring kan vara på väg in i puberteten, jag tycker det låter som typiska tonårsreaktioner. 
Barnet bor bara varannan helg hos er? Barnet får på det sättet inte så bra relation till er som till sin mamma. Det kan vara så enkelt som att barnet inte känner sig helt säker/trygg hemma hos er. Du säger att man inte ska prata om "mina och andras ungar" men det kan säkert vara så att 9-åringen känner skillnad, även om du tycker att du är rättvis, just för att han inte bor hos er. Han är på besök hos er varann helg. 

Nyckeln ligger förstås mycket i pappans agerande och att han "inte orkar". 

Sen låter de inte supertoppen mellan er vuxna heller och sånt märker barn. Kan vara så att 9-åringen inte trist så bra hos er - en kombo av att bara hälsa på + att det märks hur pappan behandlar dig? Just a thought. 

Jag är både mamma och bonusmamma och jag håller med ovan här att du ska ta ett kliv tillbaka. Försök ha fredlig relation till barnet den lilla tid det är hos er. Minsta problem - se till att pappan hanterar det, du ska inte ta på dig att lösa allt. Sen om pappan inte hanterar det så som du hade gjort - det är inte ditt ansvar.