ofrivilligt barnlöshet i 7år

Hej. Efter 7 missfall 4 via IVF och 3 på naturlig väg så är psyket helt slut. 3 av 7 missfall var innan vecka 6 så hjärtat ska börja slå. Och missfall gjorde inte mkt mer ont än en kraftig mens värk. 3 av missfall tog vi oss till mellan vecka 8 och 10 och detta gjorde mkt ont plus en utstött känsla som värkte i själen av att det ändå var stort det som kom ut. Och tog tid att läka pga av hormoner och att kroppen ändå hade hade börjar ändra sig. Det värsta var 6 missfallet som skedde i vecka 16+ då fostervatten forsade en morgon efter min sambo just åkt till jobbet och veckan innan hade jag fyllt 30 och just haft fest och meddelat alla närmaste att vi äntligen skulle bli föräldrar. Och sen fick jag föda fram "Birk" på gyn avdelning på sahlgrenska iom att jag var för få veckor för att hamna på b.b. jag blödde som ett slakt djur och sköterskor hann inte ena in innan min sambo fick assistera mig i stående läge att förlösa vårat sedan döda foster. Birk var så fin. Vi fick hålla honom och röra honom innan han försvann. Är bara så ledsen att det inte vill fungera. Jag drömmer mer och mer om att jag får genomleva upplevelsen att föda en krikandes liten person. Men drömmen känns mer och mer avlägset Vi har bara blivit gravida 1 gång efter det och nu inget på över 1 år. Känner mig helt förtvivlad och rädd att det aldrig blir av. Och mer påtagligt blev det när en väninna just fick sitt andra efter misslyckade IVF försök och är så lycklig för henne men ändå dricker jag en flaska bubbel helt själv i kväll och sörjer. Vi har gjort 3 uttag via IVF och vi har 2 ägg kvar I frusen men är rädd att förbruka dom