Accepterar inte bonusbarnet

Jag kan till viss del förstå dig, då jag själv har ett bonusbarn på 10 år som gör mig galen just nu. Här är det taskig attityd, smäll i dörrar, skyller på andra, säger att andra har fel när det är han som har fel eller det finns flera sätt som är rätt, säger att småsyskonen är jobbiga så de hör och säger att vi vuxna är elaka, onda och snåla.

Allt är tråkigt när vi ska hitta på nåt men när vi väl tagit oss dit är det jättekul, men vi blir inte jättepepp på att hitta på nåt med nån som bara klagar i en timme innan vi kommer iväg.

Det värsta är att jag blir arg och avreagerar mig på vårt gemensamma barn, det är som att jag inte kan bli riktigt arg på det barn som inte är mitt så tyvärr får mitt barn lida för storasyskonets beteende.

Så till viss del känner jag igen mig i att vara nära gränsen med bonusbarnet och känna att man inte tål det. Men jag förstår inte riktigt vad det är hos ditt bonusbarn som du stör dig på, det låter som du säger att det ligger hos dig.