• Lör 20 nov 16:31
    4325 visningar
    37 svar
    -3 Nyregistrerad användare
(2021-11-20)

    Accepterar inte bonusbarnet

    Snälla hjälp en desperat mamma/bonusmamma.

    Inga pekpinnar, jag vet att detta är ett helt fel beteende från min sida men VAD GÖR JAG ÅT DETTA? Jag kan inte behärska mig.

    Jag och sambon har varit ett par i ca 3 år. Han har ett barn som är 6 år nu sedan tidigare, även jag har barn sedan tidigare och vi har även ett gemensamt på 18mån. Men jag klarar verkligen inte av hans barn. När hen leker med vårt gemensamma barn blir jag irriterad, sur och avbryter genom att ta vårt gemensamma barn för att byta blöja eller något så de slutar leka. Sambons barn stör mig på så många olika sätt, hur hen söker uppmärksamhet i allt hen säger och gör som att avsluta alla meningar hen säger med ?visst pappa? och sånt. Barnet blir curlad enl mig av olika anledningar, och det daltas alldeles för mycket pga hens livssituation som kräver (eller krävde rättare sagt, barnet är precis som alla andra nu, men var inte för 3år sedan men alla vuxna lever kvar i det gamla och daltar med hen som förr) mer av oss vuxna både fysiskt och psykiskt.

    Min sambo tycker dessutom att jag gör skillnad på våra barn, vilket jag faktiskt håller med om att jag gör ibland, för jag stör mig ju inte lika mycket på allt mitt barn gör liksom han inte gör på sitt. Man är ju mer tolerant med ?sitt egna? barn. Tar sambons barn i vårt gemensammas leksaker tar hen ofta över och börjar leva sig in totalt och tar över allt, då blir jag sur.

    Som sagt, jag förstår till 100% att detta är något som ligger hos mig, men jag har så svårt att sätta fingret på varför jag känner såhär? Vad gör jag åt detta? Jag vill aldrig lämna sambon, vårt gemensamma och hans egna barn tillsammans då jag vet att sambon inte bryr sig på samma sätt som mig och då låter de leka hur de vill. När jag då är tillbaka hemma tex leker ju hans 6åring med vårt gemensamma hejvilt och blänger på mig för att se om det är ?ok?. Och då blir jag ännu mer sur. Är jag svartsjuk på hans barn? Nej jag tycker inte det, men varför känner jag såhär ?? Någon i liknande sits ?

Svar på tråden Accepterar inte bonusbarnet
  • Anonym (qqq)
    Lör 20 nov 16:41
    #1
    +4

    Gå genast i terapi eller bli särbos! Det stackars barnet ska väl inte behöva stå ut med detta? 

  • Lör 20 nov 16:44
    #2
    +1

    Du behöver inte fundera så mycket på varför i detta skede. Just nu behöver du bara en planera för en flytt. Inget barn ska behöva bo under samma tak som någon som inte tål barnet och som är orättvis. Det skadar själen för livet och eftersom barnet inte kan göra något åt situationen är det ni vuxna som måste ta det ansvaret. Sen kan du försöka gå till botten med vad som felas dig. Nån slags terapi eller nåt och kanske så småningom kunna leva tillsammans igen. Om inte det går så kan du ju bara hoppas på att ditt eget barn sedan så småningom får en bonusmamma som fungerar bättre än vad du gör.

  • Lör 20 nov 17:19
    #3

    Vilka av en 6-årings leksaker tas over av en 1.5-åring? Kan det vara så att 6-åringen inte får ha sina saker ifred for 1.5-åringen?

  • Lör 20 nov 17:23
    #4

    Värt att tänka på är ju att du även sabbar ditt eget barns viktiga relation med sitt syskon. De som ska ha varandra när ni är döda.

  • Lör 20 nov 17:23
    #5

    Boka tid hos en psykolog snarast.

  • Anonym (Louic­e)
    Lör 20 nov 17:28
    #6

    Låter som normala beteenden. Klart ungarna ska leka med varann och med varandras leksaker. Gör som några skrivit, gå i terapi. Det här känslorna bottnar i något och du behöver hjälp att komma underfund med dom.

    Jag var i en liknande situation och blev också irriterad på bonusbarnet. Det grundade sig i att jag inte var kär i min partner längre och stötte bort både partnern och bonusbarnet. Det rätta var att lämna och idag finns inte dom där känslorna kvar.

  • Lör 20 nov 17:55
    #7

    Många bonusföräldrar beter sig säkert likadant utan att reflektera. Det du behöver göra är att precis som några skriver träffa en bra terapeut. Det handlar inte om detta barn utan om det som hen trycker på hos dig. Det kan vara så att du egentligen inte accepterat att din man haft en annan kvinna förut, som barnet påminner om. Eller något annat. Det är inget fel på dig!

  • Lör 20 nov 18:02
    #8
    AnnaSthlm skrev 2021-11-20 17:55:24 följande:

    Många bonusföräldrar beter sig säkert likadant utan att reflektera. Det du behöver göra är att precis som några skriver träffa en bra terapeut. Det handlar inte om detta barn utan om det som hen trycker på hos dig. Det kan vara så att du egentligen inte accepterat att din man haft en annan kvinna förut, som barnet påminner om. Eller något annat. Det är inget fel på dig!


    Fast alltså, om inget är fel så behöver hon heller ingen terapi så hur tänkte du där? Självklart är det som TS själv är medveten om nåt fel som behöver åtgärdas. Man behöver inte laga nåt som inte är trasigt.
  • Anonym (Mmmmm­mm)
    Lör 20 nov 20:28
    #9

    Jag har ingen erfarenhet av bonusbarn.

    Men vårt äldsta barn tar gärna över leken och blir dominant och bestämmer över småsyskonet. Småsyskonet blir ledsen och arg. Då har jag gått in och hjälpt till i leken. Förklarat att de måste få bestämma ungefär lika mycket och att äldsta måste lyssna på minsta och inte totalt ignorera och köra över. Jag har behövt gå in och medla och delvis vara med i leken för att dra mig undan och sen behöver gå in igen. Om det fungerar för er vet jag inte.

    I övrigt så tror att relationer utan blodsband eller relationer där man inte klickar direkt kräver mycket mer arbete kontinuerligt för att fungera. Acceptera att du har olika relationer till barnen men att det inte får gå ut över dem. Dina känslor kan aldrig påverka eller märkas av barnen hur jobbigt det än må vara för din del. Risken är att syskonens relation för alltid blir dålig om de känner sig olikt behandlade. Det är inte rätt att beröva barnen deras potentiellt goda relation.

    Oavsett och om det är till någon tröst så är känslorna säkert svårare för bonusbarnet som inte har val eller något att säga till om mot vuxenvärlden.

    Jag tycker du ska finna någon utomstående att ta upp dina känslor med och reda ut varför du känner som du gör och vad du kan använda för verktyg för att hantera dem.

  • Anonym (Prill­an)
    Sön 21 nov 08:37
    #10

    Ammar du fortfarande? Isf tycker jag att du ska sluta med det, de värsta lejonmamma instinkterna brukar lägga sig när man slutar med amningen.

    Som flera andra tycker jag att du ska prata med någon professionell om problemet. Nu för tiden kan man ju prata med en psykolog online för en hundring så det är lätt gjort.

    Det är en bra sak att syskon leker och skapar positiva band till varandra. Det är något som kommer gynna ditt barn i framtiden.

    Du förstår ju själv att du gör fel när du hindrar dem från att leka så varför klarar du inte av att hindra dig själv?

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...