Accepterar inte bonusbarnet

Förstår att det är svårt, bra att du ser din del i det hela!

Tror lätt det blir en ond cirkel i sådana här fall. Om barnet känner av att du har svårt för det, ökar behovet av bekräftelse.

Här är några tankar om vad som kan vara bra att göra:
- prata med (pappans uppgift) med BVC / skola om hur barnet är där? Ser de något problem? Behöver barnet få professionell hjälp om det är extremt oroligt?
- sök samtalskontakt för dig själv, med eller utan pappan

- försök göra positiva saker med barnet (om du inte redan gör det)
- försök undvika att gripa in i onödan. Om barnet leker med ert gemensamma - är du rädd att det gemensamma ska skadas? Om inte, försök se det som något positivt att barnet verkar gilla det gemensamma barnet (hade kunnat vara så att hen ville skada det...)

-Jag tror att barn behöver mycket närhet. VI har en 6-åring som fortfarande samsover, vill sitta i knä när vi kollar på TV o s v, o s v. Storasyster var lika dan, men det har gått över av sig själv, utan att vi har behövt ta till några ¨"åtgärder". Vad folk menar med "curla" är väldigt olika. Att låta barn slåss och förstöra ska man förstås inte göra, men att ge barn mycket uppmärksamhet, hjälpa dem att hantera sina känslor o s v är bra för barn - finns studier som visar att curlade barn klarar sig bättre på många sätt, än barn som det ställts mycket krav på.