1. Hur definierar ni att vara förälskad, att älska någon samt att vara kär?
2. Vilken av känslorna anser ni vara djupast av de tre?
3. Är det skillnad på hur ni älskar en partner jämfört med hur ni älskar en vän eller en familjemedlem?
Sista frågan är en fundering som brukar dyka upp hos mig när någon skriver att de älskar sin partner men inte är attraherad av den eller vill ha sex med partnern.
FÖRÄLSKAD;
När jag känner en stark dragning till en person, oförklarligt eller plötsligt. Kan dyka upp från ingenstans t ex genom att man bytt ögonkast, stött på en person flera gånger, märkt av och blivit medveten om någons intresse för mig.
Plötsligt tänker man på den personen flera gånger om dan, känner sig lite orolig, fantiserar om denna vid onani fort man sluter ögonen, känner sig lite förälskad i sig själv samtidigt för att man får en stark längtan och självmedvetenhet i kroppen och blir väldigt sexuell, nästan besatt. Hittar anledningar att vara där den personen är, söker efter den och gör allt för att vara nära, få kontakt.
Kan också känna mig starkt attraherad till ickeverkliga personer på film, avlägsna popstjärnor, modeller, skådisar eller folk som ser otroligt bra ut i mina ögon.
KÄR;
Kan jag bara vara i en person som samtidigt är kär i mig. Då har man upplevt det första ljuva ruset och galenskapen tillsammans och trätt ini i ett befästande av relationen. Man har blivit ett Vi. Man har haft sex många ggr redan men de djupa känslorna har slagit till och förhöjer alla upplevelser och sexet till nästan svimfärdiga nivåer av välbehag och upphetsning i alla sinnena samtidigt. I det stadiet vill man vara tillsammans för evigt. Känner sig totalt lycklig, harmonisk, frisk, modig och vill vara nära den andra personen hela tiden. Man blir lycklig bara av att titta på den, ta på den, känna dess doft som man älskar. Man planerar saker framåt, vill dela allt. Bästa upplevelsen i världen!
ÄLSKA;
Då har man skapat en historia tillsammans, ett förtroende, man har sett den andra människans olika sidor, bra som dåliga. Man har förlåtit, förenats. Man respekterar personen trots brister, vill den väl ovillkorligt och skulle ställa upp på den om den var i knipa. Det finns en inre känsla av samhörighet även om man kanske inte klarar av att leva tillsammans. Jag kan älska en person innerligt trots att jag inte längre känner mig sexuellt attraherad eller vill vara intim längre.
Skillnaden mellan en partner och en vän i de fallen är att med den jag haft ett förhållande med och en sexuell och intim relation vill jag fortfarande vara nära fysiskt. Krama, sitta nära i soffan, sova ihop, har som min bästa vän och delar min vardag, vår historia och gemensamma liv.
Med vänner eller andra som jag älskar som familjemedlemmar har jag ingen som helst önskan eller lust att vara fysiskt nära eller sova med, förutom vänskapliga kramar, vardagliga beröringar. Undantagsvis barn! Både vänners och släktingars. De kan jag vara mycket mer fysisk med än vuxna och älska innerligt och beskyddande.
1. Hur definierar ni att vara förälskad, att älska någon samt att vara kär?
2. Vilken av känslorna anser ni vara djupast av de tre?
3. Är det skillnad på hur ni älskar en partner jämfört med hur ni älskar en vän eller en familjemedlem?
Sista frågan är en fundering som brukar dyka upp hos mig när någon skriver att de älskar sin partner men inte är attraherad av den eller vill ha sex med partnern.
Helt underbart att ha den förmågan att känna pirr och förälskelse så många år.
Längsta för mig är nog ca 5 år.
Det kan vara så som du säger att den kärleken man känner för en partner när den sexuella attraktionen dött är lik den för sina egna barn och kanske den tidiga kärleken man kände för sina föräldrar. Men de stämmer inte riktigt för mig för jag vill inte ligga sked eller sova i samma säng som mina föräldrar och definitivt inte med min närmsta vän. Jag kan nog endast känna den typen av fysisk intimitet för nån jag haft sex och en nära känslomässig anknytning till. Sexet är alltså skillnaden.
Enligt min uppfattning :
1. Förälskelse kännetecknas av att en person får en att känna sig pirrig i hela kroppen. Det uppstår en bubblade glädje även om man bara har en kort kontakt med den personen man är förälskad i. Närhet känns enormt laddad och längtan efter denna person blir också väldigt påtaglig. När man är förälskad har man svårt att se något fel med personen man är förälskad i. Sexuella attraktionen är stark och väldigt lite närhet sätter kroppen i brand.
2. Att vara kär är en lite djupare version av förälskelse. Det uppstår när man lärt känna personen lite mer. Förälskad kan man bli även om man inte känner en person, men kär blir man när man lärt känna personen mer. Det är lite mer inre egenskaper man gillar. Den man är kär i vill man vara nära och sexuell längtan med denna person hör till.
3. När man älskar en människa på det romantiska sättet (om jag kallar det så som skillad mot vänskaplig/familjär kärlek) tycker man väldigt mycket om personen på ett djupare plan. Både mental och kroppslig närhet är en viktig del. Man vill vara nära den man älskar. Man vill dela både sorg och glädje med denna person. Är man med om något roligt vill man dela upplevelsen med man älskar. Ser man något vackert vill man dela det med den. Om man upplever något jobbigt och sorgligt vill man ha tröst hos den man älskar. När när tänker på sin framtid och sina framtidsplaner finns den personen med. Som jag skrev inledningsvis är närhet en viktig del, och där ingår även sex, även om dessa känslor inte väcks på samma stormiga sätt som vid (den inledande) förälskelsen. Jag tror dock att man kan känna romantisk kärlek även utan sex. Tex har jag sett det hos äldre par, där kroppslig närhet är en del, men jag vet att de omöjligen kan ha ett sexliv. Detta tror jag även kan uppstå hos andra.
Familjär/vänskaplig kärlek kännetecknas av att man tycker om personen mycket och känner en stark omsorg om denna och vill umgås med den, men det innefattar inte att man vill ha fysik närhet och det behöver inte heller innehålla lika mycket mental närhet. Dessa personer har inte lika stor del i framtidsplaner även om de kan finnas med.
Tillfälliga konflikter kan uppstå i alla olika "tillstånden" men i förälskelsefasen blundar man lättare för dem och anpassar sig. Relationer inom familjer kan man acceptera större skillnader och motsättningar, utan att kärleken dör. I romantiska relationer delar man vardagen mer så konflikter behöver i större utsträckning lösas.
Jag har svårt att föreställa mig en sexuell relation utan attraktion tror jag. Jag kan förstå att sexet är skillnaden mellan den kärleken för sin partner och sina föräldrar om man fortfarande har en sexuell relation fast att attraktionen ebbat ut.
Jag saknar den erfarenheten.
Jag tycker inte att det är sexuella känslor är det som är skillnaden. Sexuella känslor kan man ju ha utan kärlek, så man kan ju vilja ha sex med någon utan att älska. Kan ibland ske tom med vänner och med helt okända personer. Finns många exempel på män som vill ha sex med frun även om kärlek saknas. När man känner den sexuella driften, kåtheten kan man tillfälligt rikta den mot en person som man lever med, men har slutat att älska.
Sexuella känslor hör inte till familjära relationer (Barn föräldrar, syskon)
1. Hur definierar ni att vara förälskad, att älska någon samt att vara kär?
2. Vilken av känslorna anser ni vara djupast av de tre?
3. Är det skillnad på hur ni älskar en partner jämfört med hur ni älskar en vän eller en familjemedlem?
Sista frågan är en fundering som brukar dyka upp hos mig när någon skriver att de älskar sin partner men inte är attraherad av den eller vill ha sex med partnern.
Förälskelse, eller desperata fasen är då man speglar och ser sig själv i partnern. Det har rätt lite med verkligheten att göra, därför kallar jag det för just desperata fasen för det är ju på samma sätt som när man är desperat och hittar bevis där man vill att de ska finnas, inte där de i verkligheten är.
Att vara kär betyder desperata fasen fast det varar över tid. Förälskelse går över efter senast två år ungefär. Fortsätter det så är man kär.
Många relationer kraschar när förälskelsen gått över för det är när man börjar se sin partner istället för sina projiceringar man hittar något man inte vill ha.
Kärlek är att acceptera en människa såsom den är med fel och brister och trots det ändå känna att man älskar denna. I grunden är inte kärleken annorlunda oavsett vem det gäller, känslan kärlek är densamma oavsett föremålet.
Hos min partner finns det stora mått av tillit och tilltro, de saker som kan skilja mellan föremålen. Jag känner tex inte samma mått av tilltro till ett barn som jag gör till min partner.
Hur djupt känslor är beror på hur mycket man tillåter sig själv att ge sig hän. Det varierar.
Saknas attraktion till sin partner anser jag att något haltar rejält men att man kanske inte vågar ta reda på vad det är och varför. Det kan ju leda till stora förändringar i livet i form av uppbrott. Människan är till sin natur lat och konservativ, man vet vad man har men inte vad man får, och därför väljer många att stanna kvar istället för att kasta sig ut i det okända. För är det "bara" attraktionen som saknas så har man oftast det ganska bra ändå och därför är det inte värt att riskera allt detta för att kanske i slutänden stå utan någon partner alls.
Förälskelse, eller desperata fasen är då man speglar och ser sig själv i partnern. Det har rätt lite med verkligheten att göra, därför kallar jag det för just desperata fasen för det är ju på samma sätt som när man är desperat och hittar bevis där man vill att de ska finnas, inte där de i verkligheten är.
Att vara kär betyder desperata fasen fast det varar över tid. Förälskelse går över efter senast två år ungefär. Fortsätter det så är man kär.
Många relationer kraschar när förälskelsen gått över för det är när man börjar se sin partner istället för sina projiceringar man hittar något man inte vill ha.
Kärlek är att acceptera en människa såsom den är med fel och brister och trots det ändå känna att man älskar denna. I grunden är inte kärleken annorlunda oavsett vem det gäller, känslan kärlek är densamma oavsett föremålet.
Hos min partner finns det stora mått av tillit och tilltro, de saker som kan skilja mellan föremålen. Jag känner tex inte samma mått av tilltro till ett barn som jag gör till min partner.
Hur djupt känslor är beror på hur mycket man tillåter sig själv att ge sig hän. Det varierar.
Saknas attraktion till sin partner anser jag att något haltar rejält men att man kanske inte vågar ta reda på vad det är och varför. Det kan ju leda till stora förändringar i livet i form av uppbrott. Människan är till sin natur lat och konservativ, man vet vad man har men inte vad man får, och därför väljer många att stanna kvar istället för att kasta sig ut i det okända. För är det "bara" attraktionen som saknas så har man oftast det ganska bra ändå och därför är det inte värt att riskera allt detta för att kanske i slutänden stå utan någon partner alls.
Jag beskriver bara kärlek sedan tillkommer ju andra dimensioner som att det finns ett lagar av omsorg och skyddande om sitt barn eller ett lager av attraktion i kärleken till sin partner.
Jag gissar att attraktion är en viktig del i sexet för kvinnor generellt. Jag menar, det är ju främst män som går till prostituerade och att alla dem känner attraktion till personen de köper sex av tror jag inte ett smack på. Det kanske är mycket fördomar men jag tror att det finns vissa skillnader mellan könen som man kan förklara genom biologin. Mannen ska sprida sina gener till så många som möjligt och kvinnan ska se till att barnen överlever därför är känslomässigt starka band viktiga för artens fortlevnad.
Vad är attraktion? Man får börja där skulle jag tro.
Gissningsvis så är det något hos en annan människa som återspeglas i mig själv. Nu pratar jag inte enbart om det som rör sexualitet utan generellt. Jag kan känna attraktion av en annan människa pga deras kunskaper och intresse. Det har int5e ett smack med sex att göra utan snarare tvärtom.
Fysisk närhet är ju ett grundläggande behov, barn som inte får fysisk närhet dör alltid. (Nazisterna gjorde en hel del sådana experiment liksom vi i modern tid har gjort ungefär samma experiment på apor med samma resultat).
Med det menar jag att fysisk närhet inte är synonymt med sex. Fysisk närhet är en konsekvens av sex snarare. Slutsatsen är alltså att man mycket väl kan vilja ha fysisk närhet utan att för den delen vilja ha sex.
Jag beskriver bara kärlek sedan tillkommer ju andra dimensioner som att det finns ett lagar av omsorg och skyddande om sitt barn eller ett lager av attraktion i kärleken till sin partner.
Jag gissar att attraktion är en viktig del i sexet för kvinnor generellt. Jag menar, det är ju främst män som går till prostituerade och att alla dem känner attraktion till personen de köper sex av tror jag inte ett smack på. Det kanske är mycket fördomar men jag tror att det finns vissa skillnader mellan könen som man kan förklara genom biologin. Mannen ska sprida sina gener till så många som möjligt och kvinnan ska se till att barnen överlever därför är känslomässigt starka band viktiga för artens fortlevnad.
Vad är attraktion? Man får börja där skulle jag tro.
Gissningsvis så är det något hos en annan människa som återspeglas i mig själv. Nu pratar jag inte enbart om det som rör sexualitet utan generellt. Jag kan känna attraktion av en annan människa pga deras kunskaper och intresse. Det har int5e ett smack med sex att göra utan snarare tvärtom.
Fysisk närhet är ju ett grundläggande behov, barn som inte får fysisk närhet dör alltid. (Nazisterna gjorde en hel del sådana experiment liksom vi i modern tid har gjort ungefär samma experiment på apor med samma resultat).
Med det menar jag att fysisk närhet inte är synonymt med sex. Fysisk närhet är en konsekvens av sex snarare. Slutsatsen är alltså att man mycket väl kan vilja ha fysisk närhet utan att för den delen vilja ha sex.
Tack för alla svar hittills 
. Intressant läsning.
Oh så himla bra inlägg och jag håller med dig i hela ditt resonemang.
Det är svårt att vara människa och ännu svårare att var4a två tillsammans. Har man sedan svårt att kommunicera om sådana intima delar av sig själv, ja man kanske inte ens förstår eller inser dem hos sig själv. Då blir det mycket komplicerat.
Jag tänker att det kanske inte är så viktigt att veta exakt vad som är vad eller hur mycket det är av vart och ett, kärlek eller attraktion utan det allra viktigaste är att man pratar med varandra om det. Och lyssnar.
!
Bra inlägg