Bråk om julen

Jag och min sambo pratar om julveckan.

Vi båda ska iväg träffa våra egna familjer som bor 4-7 timmar bort med tåg för oss båda. Men jag försöker hitta åtminstone 2 dagar av hela julveckan som vi kan fira tillsammans och ha det mysigt. Det är väl inte så konstigt?

Men då blir min sambo sur då hen föredrar ha ÄNNU mer tid med sin familj, vilket gör att vi bara får 1 dag ihop och hen säger med en taskig och dryg röst:

-Ja men vadå?? Får man inte ha något privatliv eller?? Man ska kunna vara utan varann en vecka i ett förhållande??

Jag blir ledsen av denna kommentar, då min enda önskan var att ha en diskussion om julveckan för att båda ska kunna få sin vilja igenom och träffa sin egna familj men också att vi spenderar ca 2 dagar av hela veckan med varandra. Det är just själva nedlåtande meningen som gjorde mig ledsen. Hur hade ni mått av den kommentaren? Nu syftar jag mest på kommentaren i detta inlägg.

Hej alla! Tack för svaren!

Lite kortfattat så lever jag i en destruktiv relation där jag för 2 år sedan senast blev utsatt för fysisk misshandel av min sambo. Jag gick sen hos kriscentrum och min sambo blev då rädd att jag skulle anmäla hen, så nu har vi bara det psykiska kvar. Min partner har förbättrat sig något men relationen är väldigt förstörd. Det kanske är dumt att jag berättar detta för då kanske ni automatiskt sympatiserar med mig, och jag vill ju självklart att ni bedömer det jag skrev rättvist.

Min partner är ofta väldigt arg, irriterad, kaxig, dryg eller snäsig varje dag. Så jag vet att en sån här mening ofta betyder något negativt. Förra julen pratade min sambo om vad hen skulle köpa för julklapp till sin mamma och då frågade jag förra julen, vad vi skulle ha för prisförslag till våra julklappar till varann. Men då slutade det med att jag blev sårad då min sambo inte ville slösa pengar på en julklapp till mig. Så vi gav inte varann något det året.

Vi har firat med min sambos familj vid 1 tillfälle och många år bara ensamma ihop. Jag fick kontakt med min familj igen förra året och då firade jag 2 dagar med dom, trots att dom bor 7 timmar tåg bort och jag bodde på hotell.

Jag förstår absolut att min sambo vill fira med sin familj, det finns inga gamla vänner i sambons hemstad som denna ska trötta. Bara sin mamma, bror och farmor. Jag kan förstå om man vill vara iväg 4 av 7 dagar, men eftersom relationen är så infekterad så blev jag så ledsen att hen inte ens kan tänka sig att fira 2 dagar med mig. Det var inget vänligt samtal där man kompromissade, utan ett snäsigt otrevligt svar tillbaka som gjorde mig ledsen och ännu mer förvirrad om hur mycket jag egentligen betyder.