Känner mig inte älskad i mitt förhållanden
Lite kort fattad så har min kille en könssjukdom / herpes 2, han har fått medicinering. Han brukade få besvär i perioder vilket är förståligt och vi har gått och han har undersökt sig hos läkare.
Vi använder skydd när vi har samlag, det känns att våran sex liv ligger i nödläge för 8 månader sen hittills. Jag förstår att han kan må dåligt över sjukdomen och har tröstat han men livet måste gå vidare liksom. Själv så tror jag att jag blev smittad av honom för 3 år sen eftersom fick symptom efter första gången vi hade samlag som feber och små vita blåsor men efter det så fick jag ingen symptom alls och har inte haft någon symptom i mer än 2 år.
Vi har skydd när vi har samlag för våran bästa ändå, även fast vi är fast partner.
Det som känns jobbigt är att det har påverkat våran sexliv så rejält mycket från hans sida och jag tror jag bryter ihop snart och inte klarar av att leva i ett sånt sexlöst förhållanden.
När han jobbar skyller han alltid på att han är trött, vissa dagar kan jag märka att han är det och förstår honom. Men annars andra dagarna kan det vara så att han har en liten herpes utbrott och då har vi ingen samlag alls tills symptomen försvinner.
Det finns dagar där han kan och kunde ta intiativ men ändå gjorde han inte det.
Det som är så jobbigt och själviskt tycker jag att i lägen där han ändå kunde visa kärlek eller beröring att han inte tog intiativ till det när det är så rörigt som det är i nu läget. I vissa perioder så hade han ju inga herpes utbrott men det var jätte sällan han tog någon intiativ till sex ? Hade jag inte haft en jätte stor självförtroende så hade min självförtroende sjunkit till botten pågrund av allt i förhållandet.
Jag börjar undra om han är känslokall, eller att det är sjukdomen som påverkat honom så pass mycket att han är rädd att ha samlag men isåfall hur ska våran förhållande gå vidare ?
Har diskuterat detta flera gånger med han om att det är viktigt att ha en normal sexliv som uppfyller bådas behov men däremot så är det onormalt att inte ha ett samliv mellan två partners. Nu är läget så , egentligen så borde jag vara rädd för det är jag jag blivit smittad och det var ju han som smittade mig då för 3 år sen. Han hade tydligen haft sjukdomen utan att veta om det själv eller ja det är bara han som vet svaret på det. Men jag tänker istället hänt är hänt. Jag är på min vakt och noggrann att använda skydd varje gång vi har samlag men mer än så kan jag inte göra och man måste ju leva normalt ju.
Detta har förstört vår sexliv och det är han som knappt tar intiativ till sex längre och skyller på allt möjligt, har kommit till en punkt där jag känner att jag vill bara hänvisa honom sex när han tar intiativ. Det känns som han bara tänkte på sig själv ( sjukdomen) och tog distans, när vi diskuterar så säger han att han är rädd om mig. Att läkarna är inte tydliga och han är rädd att det kan vara något annat som orsakar hans symptom, men hur mycket ska man köpa det snacket ? Finns inte kondom för en anledning eller ? Jag vet inte ville mest skriva av mig och kanske få tips om hur jag ska tänka , resonera ?