Familj som ständigt köper alldeles för stort till barnen

Har ni förklarat hur otroligt ledsen barnet blir för att hen inte kan använda kläderna? Överdriv gärna lite för att få fram poängen. Säg som det är med resten också, att även när hen är i rätt storlek så blir det ofta så att hen inte vill ha dem längre och att ni istället måste göra er av med dem splitter nya, och att det är så synd när dina föräldrar har varit så omtänksamma. Poängtera att det vore trevligast för alla, och att man slipper slösa pengar i onödan, om barnet kan få kläder i SIN storlek! Vägrar de ändå så är det ingen idé att lägga mer energi på att förklara. Då får ni ta det som det är, får se om barnet vill ha kläderna eller inte, och annars sälja. Synd, men man kan inte tvinga andra att fatta.

Tråkigt att du har Ullared-knarkare till familj, men det är nog tyvärr obotligt.

Sälj kläderna direkt och köp nåt som passar ungarna istället.

Ge själv bort något för stort plagg till dom.

Fråga om hon har en symaskin och kan sy in kläderna som TYVÄRR är alldeles för stora för att användas NU när barnen uppskattar dem, eller om hon kan lämna dem till någon som kan fixa dem. Nähä? Nä då säger du att ni hoppas att de frågar nästa år vilken storlek som kommer att vara lagom så att sakerna inte blir liggande oanvända.

Fick mig att minnas första julen med vårt första barn när vi fick en julbody i storlek 74. Babyn var nyfödd och drog 50-56!  Men den passade året därpå.  Numer frågar svägerskan efter storlek. Jag drar till med en större för han växer som ogräs känns det som.  Men 2 storlekar större när de är lite äldre är ju för mycket. 

Jag förstår inte problemet. Jag köper/köpte alltid kläder åt mina barn som är ungefär 2 storleker större än vad som passar exakt för tillfället, så att de passar längre. Jag har aldrig haft problem med att barnen inte kunde ha dem på sig. Pratar vi om skor? Eller varför kan ditt barn inte har på sig tex. en tröja som är lite längre än nödvändig?

Så frustrerande! Jag har samma problem fast tvärtom. 
Svärmor envisas med att köpa för smått trots att hon vet att dom är stora för sin ålder. Hon brukar även klippa bort lapparna och tvätta kläderna innan så det absolut inte går att byta ut nåt.
Så jag önskar nästan att jag hade ditt problem. Då skulle kläderna gå använda iaf. 

Hon tänker säkert att det är praktiskt. Så barnen har att växa i. Tror det är nåt gammalt sätt att tänka.

Min mamma höll på sådär med under min uppväxt. Jag är född 1980. När jag var i tonåren köpte hon en stall/häst/rid-jacka i stl xl. Jag var pinnsmal. Hennes motivering var att jag nog inte skulle vara sådär smal så länge till. Jag hade den jackan under båda mina graviditeter? :/

Hon har köpt för stort till mina barn med, men nu när dom är tonåringar har hon slutat köpa kläder.

Men spelar det någon roll att presenterna inte är perfekta? De flesta lär väl fortfarande vara okej om ett år och om de inte är det så är det väl bara att ge vidare.

Alltså, 5-6årsåldern är det väl ingen mening att ha kläder att växa i? Mina barns kläder håller inte mer än något halvår, max ett år. Byxorna går sönder, tröjorna får diverse fläckar som inte går bort osv. Att ha kläder som passar i 2 år skulle dessutom varit lite trist då man gärna vill förnya garderoben något.

Till att börja med kan ni i god tid innan nästa jul skicka ut vilka storlekar barnen har. Uppdatera sedan med mellanrum under hela året.

Det är extremt trist att sakerna aldrig får användas. Min mamma köper jätte fina kläder till min syrras barn, men hon bara packar ner det och barnen för aldrig se kläderna eller leksakerna för att de är för fina.. sen säljer hon eller ger bort dom. Och hon har god ekonomi så det är absolut inte för pengarna.

Samma med mitt ex. Han fick en massa mat varje år från sitt jobb. En korg med mat typ. Han envisades alltid med att ta hem den trots att ingen av oss åt det som var inuti. Det gick rätt ner i soporna. Så onödigt. Massa djur som får dö för att han ska ha en massa.