Anonym (TS) skrev 2021-12-25 22:06:14 följande:
Fick en chock när jag såg mig själv på bild (övervikt)
Jag gillar inte att vara med på bild men en släkting tog bilder på julafton där jag är med och jag fick en chock. Jag visste att jag har gått upp i vikt men att se det så tydligt fick mig att må illa. Samtidigt är det bra. Jag kan använda bilderna som motivation.
Jag skulle behöva gå ner 20-30 kilo. Jag fattar inte varför min läkare skrev att jag är ?lätt överviktig? i journalen. Jag har smalt ansikte, armar och ben (det mesta sitter i mage, lår och byst) så kanske tror man inte att jag är så tjock som jag faktiskt är. Jag döljer dessutom extrakilona under koftor och skjortor.
Mitt störta hinder för att gå ner är mentalt. Jag har insett att jag hetsäter när jag blir stressad eller deprimerad. De senaste åren har varit väldigt tuffa med flera svåra händelser.
Jag har tänkt att jag har läget under kontroll eftersom jag jobbar heltid (framgångsrikt) och fungerar socialt, även om jag ofta är trött. Fast jag mår ju inte bra när jag trycker i mig en massa skit. Det är inte ens gott, jag äter tills jag mår illa och får ångest efteråt.
Det blir också en ursäkt att inte dejta. Det finns inte en chans att jag visar mig naken för en man som jag ser ut nu så jag försöker inte ens. Det har gått över två år sedan jag gjorde slut med mitt ex eftersom jag inte mådde bra i den relationen. Då var jag normalviktig.
Jag äter nyttigt -grönsaker, protein och undviker bröd och pasta - men jag proppar i mig godis och kakor när jag mår dåligt.
Jag har beställt en bok om hur man slutar hetsäta för om jag inte kommer åt de underliggande mekanismerna så lär inga dieter hjälpa.
Har du som läser det här lyckats bryta ett sådant beteende och gått ner i vikt? Vilka psykologiska råd har ni? Vad blev avgörande för dig?
Jag är intresserad av näringslära så den biten kan jag och inser vikten av träning. Jag har mått mycket bättre de perioder jag har tränat regelbundet. För mig handlar det om psykologi. Det är ett ångestladdat, tvångsmässigt beteende och jag kommer inte riktigt åt det.
Jag läste inte allt, men jag har läst där du skriver om stress, depression och att det resulterar till hetsätning. Du nämner också att du äter godis när du mår dåligt. Du har alltså en vana att göra saker, när du mår dåligt för att du skall trösta dig själv och det är alltså födan.
Det är helt okej att äta sötsaker då och då. Du skall inte känna dig misslyckad bara för att du äter godis. Däremot kanske du skall bryta dig loss ifrån vanan av tröstätandet. Skulle det funka om du kontaktade en nära vän för att prata ut dig. Du kan skriva en dagbok, för att släppa loss dina tankar och känslor. Prata även med dina vänner.
På tal om vänner: Du kanske också kan träna tillsammans med en vän? Många människor tar det lugnt på gymmet och det är helt okej. men om man har ett mål, då kanske det gäller att ta i. När man tränar tillsammans med en vän, så glömmer man bort hur kämpigt det är, dessutom har man kul samtidigt.
Hur mycket tid har du på dagarna? Motion är helt fantastiskt. Man behöver egentligen inte gym. Utan det räcker med att göra precis som du gör, äter nyttigt och motion är otroligt bra!
Jag hoppas du klarar dig loss ifrån din psykiska ohälsa.
En annan grej jag tänkte på. Du kan skippa hiss och ta trapporna istället. Istället för bil, så väljer du att gå istället. Desto längre det är för dig att komma till den platsen du vill till, desto bättre. Strunta i om det är två timmar bort med promenad. Det är ju bara fantastiskt att det är två timmars motion.
Glöm bort kylan. Du blir varm till slut i alla fall med motionen.
Det är många saker som din hjärna kommer vilja lura dig till att ta bilen eller hissen. Försök gå emot dina tankar om att ''Ta hissen, för det är skönare'' eller ''Ta bilen, för det är både varm och så går det snabbt''.
Promenader är vad det gäller!
Lycka till!!
Jag läste också den biten om dejtingen. Många tycker att personlighet är det som lockar. Jag blir ledsen när du skriver så som du gör. Det är ju bra att du har motivation, men försök tänka på att du tränar för din egen skull och för hälsans skull. Inte för en mans skull!
Du säkert jättevacker och du skriver ju att du jobbar på heltid, framgångsrikt. Du är säkert väldigt klok människor, tänker jag! Och det är attraktivt!
