Fick en chock när jag såg mig själv på bild (övervikt)
Jag gillar inte att vara med på bild men en släkting tog bilder på julafton där jag är med och jag fick en chock. Jag visste att jag har gått upp i vikt men att se det så tydligt fick mig att må illa. Samtidigt är det bra. Jag kan använda bilderna som motivation.
Jag skulle behöva gå ner 20-30 kilo. Jag fattar inte varför min läkare skrev att jag är ?lätt överviktig? i journalen. Jag har smalt ansikte, armar och ben (det mesta sitter i mage, lår och byst) så kanske tror man inte att jag är så tjock som jag faktiskt är. Jag döljer dessutom extrakilona under koftor och skjortor.
Mitt störta hinder för att gå ner är mentalt. Jag har insett att jag hetsäter när jag blir stressad eller deprimerad. De senaste åren har varit väldigt tuffa med flera svåra händelser.
Jag har tänkt att jag har läget under kontroll eftersom jag jobbar heltid (framgångsrikt) och fungerar socialt, även om jag ofta är trött. Fast jag mår ju inte bra när jag trycker i mig en massa skit. Det är inte ens gott, jag äter tills jag mår illa och får ångest efteråt.
Det blir också en ursäkt att inte dejta. Det finns inte en chans att jag visar mig naken för en man som jag ser ut nu så jag försöker inte ens. Det har gått över två år sedan jag gjorde slut med mitt ex eftersom jag inte mådde bra i den relationen. Då var jag normalviktig.
Jag äter nyttigt -grönsaker, protein och undviker bröd och pasta - men jag proppar i mig godis och kakor när jag mår dåligt.
Jag har beställt en bok om hur man slutar hetsäta för om jag inte kommer åt de underliggande mekanismerna så lär inga dieter hjälpa.
Har du som läser det här lyckats bryta ett sådant beteende och gått ner i vikt? Vilka psykologiska råd har ni? Vad blev avgörande för dig?
Jag är intresserad av näringslära så den biten kan jag och inser vikten av träning. Jag har mått mycket bättre de perioder jag har tränat regelbundet. För mig handlar det om psykologi. Det är ett ångestladdat, tvångsmässigt beteende och jag kommer inte riktigt åt det.