• Anonym (Soc.)

    Vad är soc till för?

    Socialtjänsten kan utreda barnets situation och komma med en bedömning. Bedömningen skulle kunna vara att barnet far illa hemma hos pappa. Då kommer de i första hand att hänvisa till ditt ansvar som vårdnadshavare att skydda barnet, då socialtjänsten inte kan skydda barnet på annat sätt än att göra et tvångsomhändertagande. Och skäl till tvång är svårt att få till om du är en fungerande förälder. Då hamnar du i ett moment 22. Där socialtjänsten säger att du behöver skydda barnet, samtidigt som du har en dom om umgänge som du MÅSTE följa. Detta är ett glapp i lagstiftningen som är frustrerande för alla oss som jobbar med detta. Det du KAN göra är att använda en sådan utredning om att barnet inte har det bra hemma hos pappa, för att åter pröva saken i tingsrätten när det gäller umgänget.

    Men det är du som måste göra en stämning för att få domen om umgänge ändrad. Socialtjänsten kan inte påverka den. Domen står fast tills ny dom kommer även om barnens situation skulle bli så illa att socialtjänsten faktiskt skulle göra ett LVU.

  • Anonym (Soc.)

    Tillägg. Om du själv gjort en ansökan om stöd så måste en utredning göras från socialtjänsten. Och den ska färdigställas inom högst 4 månader.

  • Anonym (Soc.)
    Anonvm skrev 2021-12-30 21:37:27 följande:

    Detta är inget "glapp" i lagstiftningen. Vad skulle alternativet vara? Att man som part i målet godtyckligt har rätt att välja om man vill följa domen eller inte? Att bara följa de delar som man själv anser är rätt?

    De har ju varit i domstol och rett ut detta ärende redan, utredningar har genomförts av dig och dina kollegor, och de med makt att bestäma har fattat sina beslut.

    Jag kan vadslå min högra tumme på att detta med att barnet ska ha umgänge med den andra föräldern varannan helg inte gick i linje med TS yrkande, är du villig att sätta emot?

    Om det verkligen är som du påstår att du arbetar inom Soc så är du mycket medveten om i vilken oerhört stor utsträckning falska anklagelser och rena lögner används som verktyg i infekterade vårdnadstvister och orosanmälningar.

    Det är mer regel än undantag.


    Jo jag anser att det är ett glapp. Om socialtjänsten bedömer att barnet far illa hemma hos en av föräldrarna och att den andre bör skydda barnet så borde det finnas ett skydd för den förälder som uppmanas att skydda barnet under den tiden som situationen utreds på nytt utan att den föräldern riskerar vite för att inte inte följa domen. Jag har aldrig påstått att en förälder godtyckligt ska välja om en dom ska följas eller ej. Jag säger att i de fall där socialtjänsten upplever att ett barn far illa hemma hos en förälder och uppmanar den andre föräldern att skydda barnet, så ska den föräldern skyddas i väntan på att eventuell ny dom faller. Det anser jag inte är godtycke. Det är min bestämda åsikt. Du behöver inte hålla med.

    Det som utretts förut kan utredas igen. Nya omständigheter kan uppstå eller nya uppgifter kan tillkomma så att domen om umgänge ändras. Men För att få till en sådan ändring av dom finns inga andra vägar att gå än via domstolen och ny stämning till tingsrätten, vilket är upp till TS att ta tag i om hon upplever att barnet på riktigt far illa hos pappa.
  • Anonym (Soc.)
    Anonvm skrev 2021-12-30 22:11:09 följande:

    Detta fenomen uppstår ju OM rätten efter utredning inte anser att den som brutit mot domen haft bra anledning att göra så.

    Den som har ordentligt fog för genuin oro att barnet tar skada av att följa det som rätten beslutat ska självklart agera därefter och göra det som krävs för att skydda barnet.

    I verkligheten är ju merparten av dessa fall orsakade av att ena föräldern har någon form av psykiska besvär och personlighetsstörningar


    Faktiskt inte. Hade samarbetsmöte med tingsrätten på min ort strax innan jul och de sa att vi INTE kunde uppmanar en förälder att skydda barnet om det fanns en dom utan att vi om vi var oroliga för barnet istället skulle LVUa barnet. Vilket i praktiken nästan är omöjligt då man inte uppfyller kriterierna för lvu om det finns en fungerande förälder. Förvaltningsrätten, som beslutar om LVU och Tingsrätten, som beslutar i vårdnadstvister, tänker helt enkelt inte lika här vilket blir problematiskt.

    Jag vet inte om du faktiskt är insatt i hur det fungerar eller sitter och svarar utifrån hur du tror eller tycker det borde fungera?

    Sanningen är att detta är djupt problematiskt och att rätt många barn och föräldrar hamnar i detta glapp.
  • Anonym (Soc.)
    Anonvm skrev 2021-12-31 00:45:00 följande:

    I de allra flesta fall har Soc enbart anmälarens utsago att jobba med när de skall bilda sig en uppfattning hurvida det föreligger skäl för vidare utredning eller inte, är vi överens så långt?

    Så i praktiken blir det så att ena parten hittar på en helt sanslöst galen historia som är fullständigt grundlös, men det får er att känna fog för att dra igång en utredning.... o släpa fötterna efter er i 4månader....

    Denna tid skall då enligt ditt resonemang bara få "flyta på", den anklagade skall bara finna sig i att inte träffa sitt barn alls på denna tid? Medans den krånglande parten har barnet hos sig på heltid o har helt fritt att fylla huvudet på barnet med skit....

    Efter 4 månader visar det sig att hela historien var påhittad, inget av det hela hade ens hänt. Vad ger det för konsekvenser eller repressalier för den som kom med anklagelserna från början? På sin höjd en axelryckning?

    När sen nästa galna historia kommer in några veckor senare så hela maskineriet snurra ett varv till?

    Du förstår hur enkelt det är att förstöra relationen mellan ett barn och dess andra förälder på detta vis? Helt plötsligt börjar barnet närma sig det magiska 12års gränsen o av en slump sitter då barnet där hos dig o säger att "jag vill inte" o då ska det ju lyssnas på barnet som har ålder o mognad....

    Det är ju så enkelt, konflikten tar slut, pärmen kan stängas och arkiveras, ni har räddat barnet från konflikten...

    Jag skulle hålla med dig om det gick att få till en rättssäker förundersökning innan Soc-folket tilläts besluta hurvida en anmälan ska utredas. Men sålänge den "vilda western" som idag råder tillåts fortgå så skulle det du förespråkar vara rena vansinnet.

    Du undrade om hur jag är insatt i hur det fungerar?

    Separation för 3år sen med 2 barn då 1 och 3år, vårdnadstvist i samband med separationen som var klar för ungefär 2år sen, exet ville ha enskild vårdnad och barnen boende hos sig på heltid. Jag yrkade gemensam vårdnad och växelvist boende, vilket ockå blev utfallet.

    Sedan dess har exet skickat in (jag kollade efter i pärmen nu) inte mindre än 26 orosanmälningar mot mig (varav ungefär hälften är anonyma via hennes bekanta). Av dessa så har 6st utretts, vi har alltså i princip hela tiden sen domen haft en aktiv utredning igång, det tar max nån vecka innan nått nytt kommer in efter att förra utredningen är färdig.

    Med din metod hade jag inte träffat mina barn alls de senaste 3åren, jag hade inte haft nån relation till dem alls idag.


    Att du har en personlig negativ upplevelse ger dig knappast ett underlag för att bedöma hur systemet fungerar rent generellt. Jag som jobbar med det och har sett hundtatals ärenden har ett betydligt bättre underlag för att bedöma vad som funkar och var det finns brister.

    Att du utsattes för falska anklagelser innebär inte att TS anklagar någon falskeligen. Falska anklagelser i vårdnadstvist är inte ovanligt givetvis. Men det finns också barn som far illa, och någonstans måste vi ha ett system som är rättssäkert OCH skyddar barnen.

    Föräldrars rätt till umgänge har länge vägt starkare än barnens rätt. Jag har sett barn där det faktiskt inte varit någon tvekan om att barnen varit utsatta för övergrepp och trauman. Där det finns både erkännanden och fällande domar. Barn som gråtit, skrikit, klamrat sig fast i lyktstolpar för att slippa träffa en förövare. Men som ändå tvingats träffa sin förövare. Barnens umgängesrätt har förvandlats till en umgängesplikt. Jag säger inte att TS situation är så allvarligt, men jag vill påstå att det inte är så lätt som du påstår att förhindra umgänge på jäkelskap. Gudskelov så börjar jag se en liten förändring när det gäller detta.
  • Anonym (Soc.)
    Anonvm skrev 2021-12-31 13:59:37 följande:

    Jag har ingen negativ upplevelse av systemet, de socialsekreterare som hanterat mina ärenden har ju mycket riktigt sagt till mina barns andra förälder att följa domen såvida h*n inte anser att h*n behöver bryta mot domen för att skydda barnen. De påminner då också att om detta sen visar sig vara felaktigt så kommer det ligga h*n i fatet vid ev ytterligare vändor i tingsrätten.

    Detta får då den som inte har riktigt genuin oro att tänka till både 5 o 6 gånger innan h*n trotsar domstolsbeslutet...

    Nu har ju jag tack vare att jag fått haft mina barn hos mig mycket positiva vittnesmål ifrån oberoende referenspersoner som har en professionell relation med mig och barnen, främst BVC och förskolan.

    Dessa uppgifter väger såklart blytungt i sammanhanget, de hade jag inte haft tillgång till om jag skulle utestängts från barnens liv för att "ta det säkra före det osäkra" genom att enligt din modell tillåta den anklagande parten att godtyckligt trotsa domen så fort det kommer in anklagelser.

    Nu när jag gått igenom 6 utredningar de senaste 2 åren och ett 20-tal anmälningar inte ens bedömts behöva utredas så är jag och mina barn välkända av stora delar av "barn o ungdom" på lokala socialkontoret... Deras andra förälder har vid detta lag förlorat nästintill all sin trovärdighet o jag har fått muntligt till mig att jag med största sannolikhet kommer få rekommenderat enklid vådnad och barnens stadigvarande boende i nästa ev vårdnadsutredning om jag skulle starta ny process i tingsrätten.

    Med din metod har jag vid detta lag helt förlorat kontakten med mina barn o de hade bott heltid hos sin andra förälder.....


    Det handlar inte om att utestänga en fungerande förälder från barnets liv. Utan om att myndigheter under en begränsad tid tar över ansvaret för barnets skydd istället för att överlämna ansvaret till den andra förälders som egentligen är bunden av en dom. OM myndigheterna anser att det är nödvändigt. Under en begränsad tid då man utreder om det finns fog att ändra umgänget. Under den tiden går det att säkerställa på andra sätt att kontakten och relationen bibehålls om det är lämpligt.

    Jag måste säga att jag inte alls förstår hur du kan anse att detta är godtyckligt.

    De allra allra flesta föräldrar VILL att deras barn ska ha en fungerande relation och umgänge/boende med den andra föräldern även om man separerat. Att vara helt ensam som förälder är ingen dans på rosor och inget föräldrar brukar eftersträva. Föräldrar har också en tendens att älska sina barn och vilja deras barns bästa. Och då ingår det att ha en bra relation med båda sina föräldrar.

    Det FINNS dessa människor som du talar om. Som använder barnen som vapen, som okynnesanmäler och helt förlorat barnperspektivet. Men min erfarenhet är att dessa till slut, även om de initialt lyckas få igång myndigheter och skapat oro omkring barnen, faktiskt till slut drar det kortaste strået och förlorar både vårdnad och boende, även om vägen dit naturligtvis är oerhört påfrestande inte minst för barnen.

    Du kan helt enkelt inte använda din egen enskilda situation för att dra slutsatser om hur systemet ser ut rent generellt.
Svar på tråden Vad är soc till för?