Jag har varit särbo med min man och hans bonusdotter som var tonåring men nu snart vuxen. Det fungerade inte eftersom jag inte har barn och behövde känna att jag iallafall varannan vecka fick tid utan barn. Detta vägrade denna tjej att acceptera utan ville komma och gå hur hon ville. Alla våra bråk handlade nästa bara om just detta. jag vet att barn ska komma först och man ska tänka på deras bästa bla bla...men anser att när man är 19 år kan man väl visa lite respekt. Detta barn vet hur mycket jag behöver denna egentid eftersom jag sagt 100 gånger att det enda pappan och jag bråka om är just detta. Hon säger bara att hon är barn och har rätt att komma hur och när hon vill. Pappan visste till slut inte vad han skulle göra. Till slut så flyttade jag ut och nu är vi särbos, vilket är jätteskönt för mig, men inte för pappan. Nu kräver tjejen att jag inte får vara i huset om hon är där, vilket betyder nästan aldrig, eftersom hon ju kommer och går hur hon vill. Vad tycker ni om detta?
