Bortstött av killen jag är kär i.
Hej mitt namn är Anna. Ska försöka fatta mig så kort jag kan, men vill ändå att ni ska få en helhetsbild av vad som hänt.
Är 36 år och är själv en stabil, intelligent person. Träffade en kille från Tinder i höstas, 33 år gammal. Vi klickade verkligen och började hänga flera dagar i veckan. Kändes som att vi verkligen tyckte om varandra. Han var så snäll, varm och omtänksam. Vi var i en kärleksbubbla.
En fredagkväll frågade han om han fick komma hem till mig. För att sedan inte dyka upp. Och han ignorerade mig och alla planer vi hade dagen efter. Detta ledde till vårat första bråk. Han berättar senare att han på fre kväll rökt på och somnat på sin kompis soffa (!) Han sa att han började få känslor för mig och att han inte visste hur han skulle hantera det. Att han där och då känt att han inte var fri. Men att han tycker jätte mycket om mig. Och nu känner att han visst vill fortsätta träffa mig. Han bad om ursäkt flera gånger och berättade hur naturligt och bra allt kändes med mig.
Ska även tillägga att han tar antidepressiva och har haft självmordstankar tidigare. Trasslig uppväxt osv. Men att han nu beskrev att det var under kontroll.
Det går två veckor, han visar ständigt att han har känslor för mig och säger att han bara vill vara med mig, att han inte vill träffa någon annan. Han vill vara mig nära. Jag säger att jag känner samma sak.
Men jag började även se täcken på att något inte stod rätt till. Han åt jätte mycket skräpmat. Brydde Sig inte om hur han klädde sig så mycket (hål i sina kläder). rökte på en hel del. Sov väldigt mycket. Han hoppade av lärarutbildningen några år tidigare då hans syster dog i cancer. Lagt sina drömmar om att äga en secondhandbutik på is. Jobbar numera istället på ett lager. Ville inte prata om det när jag frågade.
Sedan går det bara några dagar.
Jag börjar märka att han inte är lika gullig på sms, svarar inte lika snabbt och återkopplar inte när jag ringer. När jag tar upp det så förstår han inte vad jag menar. Han ställer in våra planer den helgen för att han skriver att han behöver ta hand om sig själv, städa, träna och känna efter. Han skriver att vi kan ses på måndag. När måndagen kommer så dyker han inte upp. Han svarar inte på mina samtal eller mina sms. Jag frågar om nåt har hänt, om han är ok? På tisdagen svarar han ?Jag är ok. Gick in i nån galen depp i helgen. Har varit hos mamma sedan dess. Orkar inte riktigt prata, hör av mig nån dag. Du behöver inte vara orolig?
Ger honom utrymme. Skriver efter några dagar att jag tänker på honom men får inget svar. Ser på insta efter nästan två veckor gått utan någon kontakt att han är och tränar med sitt fotbollslag. Då vet jag ju åtminstone att han inte ligger inne eller är så deppig att han bara stirrar rakt in i väggen. Så jag skriver ett snällt och vänligt meddelande att jag respekterar att han mår dåligt men att han måste kunna ge mig någonting. Att jag hoppas han kan visa mig hänsyn. Får svar ?aha nä strunta i mig så mycket du kan?. ?Förlåt för ovisshet? ?Nu är jag bara för mig själv?. Jag skriver ?men va?? ?Va kall du är? ?Trodde vi hade något du och jag?? Försöker ringa en gång också. Han skriver då ?Hejdåååååå?
Blev så ledsen. Försökte ringa några gånger dagen efter. Han svarar inte. Har smsat hur jag känner. Att jag tycker han beter sig märkligt och att jag vet att vi hade något speciellt. Att jag måste få prata med honom för att få ett avslut åtminstone. Han svarar då ?förstår inte vad du vill få ut av detta?. ? Hoppas du kommer över mig och blir lycklig i livet? sedan dess har jag inte hört något. Det var tre veckor sedan.
Har aldrig varit med om något liknande förut. Han som var så snäll. Han har blivit som en helt annan person. Försöker prata med mina vänner, och många vet inte vad dom ska tro och några bara avfärdar honom som ett svin. Känns som att ingen förstår.
Enda logiken jag kan komma på varför han blivit elak och avståndstagande är att han går igenom en depression och klarar inte av det ansvar som det innebär att träffa någon. Därför stöter han bort mig. Eller vad tror ni? Om någon som läser detta har en liknande erfarenhet eller kunskap inom ämnet får ni gärna skriva. Känner mig så ledsen och vilsen Mvh/Anna