Råd inför eventuell skilsmässa & ensam vårdnad

Hur du äkerställer att barnen har det bra när de är hos sin mamma

Anlita ombud

1) Förbered dig på att du inte kommer att få enskild vårdnad
2) Sluta snacka skit om mamman till barnen. Att DU anser att hon inte mår bra finns ingenting som tyder på. Om örfilar är vad hon är uppvuxen med som naturligt i barnuppfostran så är det så. Hoppas iaf hon inser att det inte är ok.
3) Det finns ingenting som tyder på att hon inte skulle kunna ta hand om barnen på deltid heller.

Det bästa du kan göra för barnen är att skapa så få konflikter som möjligt, och stötta henne i hennes föräldraroll.

Om jag förstår dig rätt TS, så hoppas du slippa skilsmässa, om mamman får hjälp? Då undrar jag varför du redan nu skriver en tråd om skilsmässa och vårdnad. Du kan inte kontakta advokat och starta en process om vårdnad om du inte beslutat dig för att göra det. Den dagen du i så fall väljer att gå den vägen - först DÅ kan du ju göra något. Då anlitar du en advokat, du berättar allt som hänt + lämnar in materialet från socialtjänsten + information om den terapi mamman fått men att det i så fall inte har hjälpt. 
Det kan vara år tills detta är ett faktum. Du måste rimligen vilja ge henne en chans att visa att terapin hjälpt? Det går liksom inte på en månad eller två. 

Därför förstår jag inte riktigt din tråd. Är det så att du innerst inne ändå tänker ta steget till skilsmässa, trots att du skriver som du gör? Är det bara inför mamman som du låtsas att du inte kommer vilja gå till skilsmässa? 

Allt detta runt ekonomin undrar jag lite om också. Du äger i princip allt? Mamman är arbetslös? Du vill om ni skiljer er, ha vårdnad och då boendet för barnen (antar jag?), mamman bara visst umgänge? 
Hur tänker du att mamman ska kunna ordna en trygg tillvaro för barnen den tid de i så fall är hos henne, om du inte tänker dela med dig ens en spottstyver vid skilsmässan? Vad har hon rätt till vid en skilsmässa undrar jag? (klart hon ska söka jobb osv, men vid en skilsmässa gör man en bodelning) 

Förlåt men... va? Snacka skit om mamman? På vad vis är det att snacka skit om mamman att FÖRSVARA henne när BARNEN snackar skit om henne? Och på vad vis är det att snacka skit om mamman att förklara att hon mår dåligt? Är det nåt fult i din värld att må dåligt? Är man en dålig människa för att man inte mår bra? Och... "det finns inget som tyder på att hon inte skulle kunna ta hand om barnen på deltid" - alltså, va?? Du pratar om en förälder som hatas av sina barn, och som dessutom själv erkänt att hon slagit iaf det ena barnet, men du tycker inte att det finns nåt som tyder på att hon är inkapabel som mamma??? (Dessutom, om de skulle ha delad vårdnad skulle hon inte ha dem på deltid; hon skulle ju då ha dem på heltid de perioder hon har dem.)

Ja, förlåt, jag menar egentligen inte att låta aggressiv, men hela ditt inlägg känns ganska provocerande...

Tack för feedbacken hittills. Precis som du säger "IIII" vill jag ge henne en chans och just nu är inte tiden att begära en skilsmässa. Dock är det ett möjligt scenario (som jag inte hoppas på), och jag vill därför samla på mig så mycket råd/kunskap/fakta som möjligt så jag vet vad jag har framför mig om hon fortsätter behandla barnet illa.

Till "A": Angående "Sluta snacka skit om mamman". Som jag skrev så är det från mina barn som jag får höra det, och jag måste därför så klart ge dem något slags svar.  Tips om bättre svar mottages tacksam, men det jag ej skrev var att bakgrunden till den terapi hon ska få även är att hon för socialtjänsten sagt att hon mår dåligt.

Tack "Ehh"

Tänk på att vårdnad och boende är två helt olika saker. Varför du skulle behöva ha ensam vårdnad förstår jag faktiskt inte? Är du rädd att hon tar väldigt dåliga beslut för barnen som vårdnadshavare?

Har inte du skrivit tidigare om er relation?

För det första är jag så klart mån av att barnen inte far illa och att mamman upprepar sitt beteende med våld mot barnen. Sedan är det saker som stöttning i skolgång med läxor o s v, säkerställa att barnen kommer i väg på sina aktiviteter m m som skulle bli lidande om inte jag tar hand om det. Men, men jag tror nog att jag har lite dålig koll på vårdnad vs boende så jag får kanske läsa på där om någon inte kort kan sammanfatta det.

Nej, det måste ha varit någon annat.

Nej du kommer inte att få ensam juridisk vårdnad av barnen utifrån det du skrivet. Arbetslöshet och ekonomi har ingen relevans alls.

Örfilarna har viss relevans men är inte av så allvarlig art att ensam vårdnad kan bli aktuell.

Det krävs oerhört mycket för att bli fråntagen vårdnaden. Om man över tid har så allvarliga samarbetsproblem att det går ut över barnen brukar en av föräldrarna till slut tilldömas ensam vårdnad. Ocj då blir det den som samarbetar bäst och krånglar minst. Alltså inte nödvändigtvis alls den som lämnar in stämningen och ansöker om ensam vårdnad.

Däremot har du utifrån det du beskriver möjlighet att bli boendeförälder, men det är en helt annan sak än att få ensam vårdnad.

vårdnadshavare kan man nämligen vara även om man bedöms vara olämpligt ens för att ha umgänge.

Ja läs på om vårdnad, umgänge och boende. 

Juridisk vårdnad kan vara enskild eller gemensam och den eller de som har vårdnaden bestämmer om skola, hälsovård, flytt, pass etc beträffande barnet. Om ett par föräldrar har gemensam vårdnad säger det inget om var barnet bor, hur mycket det träffar föräldrarna etc. Barnet har rätt att träffa båda föräldrarna, men det finns ingen rättighet eller skyldighet att bo hos båda föräldrarna. 

Tack och gjorde lite snabb läsning vid sidan av också. Och ja - inser nu att det snarare är boendet hos mig och inte vårdnaden som är det viktiga i s f.

Hoppas att det ordnar sig utan skilsmässa eftersom du föredrar det. Blir det skilsmässa och du ska yrka på hos tingsrätten att få boendet, bli boendeförälder, är punkt 5 i din trådstart det som du ska ta upp. Om du är det som fixar vardagen åt barnen, väger det tungt, plus eventuellt mammans våld, om det inte slutar. 

Angående punkt 4 i trådstarten, när min son var yngre förklarade jag ibland pappans underliga beteende eller kommentarer med att pappan inte mådde så bra, utan stackars pappa var egentligen lite sjuk och rådde inte för det riktigt, men förklarade att pappan älskade sonen väldigt mycket och skulle antagligen bli bättre snart. Det funkade bra. Det var inget våld med i bilden och pappan är väldigt mån om sonen egentligen, så förklaringen var väl ganska bra tycker jag, det finns en del underliga saker man inte kan förklara för barn.