Min man och hans barn skyller på mig över att deras relation blivit sämre.

Han har alltså erkänt att det egentligen inte fanns någon grund för de vidrigheter han vräkte ur sig? Du kan tala om för honom att du vill ha en relation där man tilltalar varandra respektfullt, såna där saker säger man inte.

Och relationen med hans vuxna barn ligger 100 % på dem. De är vuxna båda två. De är fullt kapabla att ta tag i det själv. Det enda du ska göra är att vara tillräckligt välkomnande för att "barnet" inte ska känna sig obekväm hos er. Var tydlig mot mannen att du kan vara stöttande men att det är deras eget ansvar att utveckla relationen, om de vill.

Finns liksom inget underlag på att jag gjort något fel utan det är hela min existens som är problemet. Hade varit samma sak oavsett vilken kvinna han hade varit ihop med. Ansvaret över deras relation ligger helt hos dom. Jag har inte varit något annat än schysst och respektfull, känner mig lite backstabbad av hans barn också. Le inte mot mig och be inte mig om en massa tjänster och saker när du fullkomligt hatar mig.

Och hur ställer sig mannen till det här efter er diskussion? Har han insett på riktigt att du inte har något fel i den här situationen? Hur tror du ni kommer ha det på sikt, kommer du fortfarande få skulden när mannen är irriterad?

Han sa så elaka saker igår så jag vet inte hur han ställer sig till allt. Han har bett om ursäkt för personangreppen men jag tror att självinsikten och självkritiken sviktar. Han tar aldrig på sig något eget ansvar eller skuld, en ful egenskap han har som förvärrats med åren.

Vansinnigt elakt av din sambo. Har han nyligen fått reda på dessa problem av "barnet"?

Om sambon vet att barnet har problem med dig, men inget når fram till dig och han väljer att fortsätta er relation ligger ju inte ansvaret på dig utan enbart på honom. Oavsett rimlighetsnivå.

Tveksamt om nåt blir bättre mot att vända dig mot barnet nu förvisso.

Det kanske är en dum fråga men har du berättat exakt hur ledsen du blev av hans skit?
Om du inte har sagt det, gör det men gör det lugnt och metodiskt. Han måste få veta hur han sårat.
Jag tänker att en gång är ingen gång men två gånger är en dålig vana.

Jag skulle prata om vikten av att visa varandra respekt, att man inte säger saker bara för att såra. Man angriper helt enkelt inte den som står en närmast.

Jag skulle också prata med styvbarnet om hur hen känner. Jag tänker att det är viktigt att du får höra det direkt från hen och inte via pappan när han är ilsk. Är det så att barnet hatar, ja då ser jag ingen anledning att du ska vara den goda fen som ställer upp för än det ena, än det andra utan då får pappan göra det. De ville väl ha mer kvalitetstid tillsammans?

Fundera på hur du vill gå vidare. Är familjeterapi rätt där ni kan lära er att kommunicera med varandra utan att såra?

Jag har ingen aning om vad som sagts från vilket håll men kan tänka mig att det gnällts, och jag förstår ju ur ett psykologiskt perspektiv från hans barns håll att det är lättare att klandra pappas fru än pappa själv. Denne älskar sin pappa och lättare att skylla den försämrade kontakten på mig.

Jag tycker du kan läsa inlägg 6, där finns många vettiga tankar. Och bortom det, om ingenting fungerar, t ex familjeterapi så han beter sig snällare, så får du också ta med dig tanken att ni kanske måste gå isär. Ingen vill ha en sådan partner i längden.

Troligtvis var det mannen något som han slängde ur sig vid ert bråk, vilket är ett oförlåtligt sätt att uttrycka sig på.
Men om din man tycker att hans relation till det äldre barnet är dåligt ligger det helt på honom.
Hur brukar hans äldsta barn vara mot dig? inte säkert att han/hon tycker som din man sa utan han kanske sa så för att såra dig i bråket.
Har själv halvsyskon, har aldrig hört någon som är äldre säga att han/hon önskade att lilla syskonet inte fanns, det kan yngre barn säga och då givetvis om alla syskon men inte äldre, låter fånigt.
Hur är syskonens relation annars?

Tycker att din man uppförde sig fruktansvärt, visst kan man var arg och slänga ur sig saker men vissa saker säger man bara inte.
Även om hans äldre barn har åsikter är det ju ändå din man som valt att gifta sig med dig och skaffa fler barn då kan han inte skylla på dig utan det är upp till honom som pappa att agera om relationen mellan dom inte är bra.

Är det här något som kommit upp nu bara? eller har hans åsikt verkat funnits en längre tid, legat och tryckt?

Men du ska inte tolerera att han pratar till dig på det sättet.
Visst kan man diskutera om något inte fungerar bra och man har åsikter om det man att skylla  och anklaga någon är inte ok.

Bra val! Stå bara fast vid det nu.