Min särbo irriterar sig på allt med mig!

Jag tycker synd om oss båda. Vi väntar bara på att den andre ska ta initiativet och göra slut, men ingen av oss vågar. Vi är så nere i botten att det finns kanske 1% kvar, iallafall ifrån hans sida. Han tror att jag ska bli en annan människa som jag inte är. Vi har olika värderingar på vad som är viktigt i livet. Han tycker att familjen, dvs hans barn även när de är vuxna och utflugna alltid är viktigast. Jag tycker att när barnen är utflugna så är min man det viktigaste och då vill jag göra saker och planera livet med honom, som tex flytta utomlands. Han vill aldrig klippa navelsträngen med sina barn känns det som, och då bråkar vi om det och han kallar mig ego och barn.

Har kommit fram till att jag kanske är ett ego på många sätt, men främst är det HAN som ser mig som sådan, eftersom jag inte vill samma saker som han och inte har samma värderingar. Han vill göra om mig och jag vill göra om honom. Det fungerar inte och vi kan inte bli andra människor än de vi är.

Jag klarar inte att avsluta och inte han heller, så jag antar att det bara få rinna ut i sanden helt enkelt.

Hon lämnade denna man för ett tag sedan, för att bli särbo, han vill inte vara särbo, orsaken var exakt det som hon skrivit innan plus en del till. Nu skrev hon ett nytt inlägg, där hon berättar om exakt samma krav som han har nu.

Detta har varit en följetong rätt länge nu