• Anonym (ledse­n)
    Fre 14 jan 10:26
    5217 visningar
    54 svar
    54
    5217

    Min särbo irriterar sig på allt med mig!

    Vi var sambos i många år men är nu särbos. Jag har varit otrogen och ilojal. jag är även ganska egoistisk och narcissistiskt lagd har jag insett.

    Sedan jag flyttade ifrån min sambo så har hans irritation på småsaker bara ökat. Om jag svarar på ett sätt som känns egoistiskt, om jag säger något som han tycker känns fel, så blir han galen och irriterad och vi börjar bråka.

    Jag har sagt att jag ska göra allt i min makt för att jobba med min egoism, försöka ge honom tillit genom att inte adda nya vänner på insta eller fb eller ens skriva med någon av motsatt kön. Jag kämpar hela tiden, men han hittar alltid fel känns det som.

    Finns där någonting man kan göra när det gått såhär långt? Jag tror att det är för infekterat efter allt som hänt, alla bråk etc. Han hade behövt läka först.

    Jag kan inte bli eller omvandlas till en helt annan personlighet, även om jag försöker.

Svar på tråden Min särbo irriterar sig på allt med mig!
  • Fre 14 jan 10:32
    #1
    +1
    Anonym (ledsen) skrev 2022-01-14 10:26:51 följande:
    Min särbo irriterar sig på allt med mig!

    Vi var sambos i många år men är nu särbos. Jag har varit otrogen och ilojal. jag är även ganska egoistisk och narcissistiskt lagd har jag insett.

    Sedan jag flyttade ifrån min sambo så har hans irritation på småsaker bara ökat. Om jag svarar på ett sätt som känns egoistiskt, om jag säger något som han tycker känns fel, så blir han galen och irriterad och vi börjar bråka.

    Jag har sagt att jag ska göra allt i min makt för att jobba med min egoism, försöka ge honom tillit genom att inte adda nya vänner på insta eller fb eller ens skriva med någon av motsatt kön. Jag kämpar hela tiden, men han hittar alltid fel känns det som.

    Finns där någonting man kan göra när det gått såhär långt? Jag tror att det är för infekterat efter allt som hänt, alla bråk etc. Han hade behövt läka först.

    Jag kan inte bli eller omvandlas till en helt annan personlighet, även om jag försöker.


    Skippa den där mannen, en gång för alla. han är inte bra för dig alls. Nästa inlägg från dig så önskar jag att du har börjat processen att, istället för att låta honom kontrollera dig, ta dig loss från honom.
  • Anonym (Hmm..­)
    Fre 14 jan 10:36
    #2
    sextiotalist skrev 2022-01-14 10:32:14 följande:

    Skippa den där mannen, en gång för alla. han är inte bra för dig alls. Nästa inlägg från dig så önskar jag att du har börjat processen att, istället för att låta honom kontrollera dig, ta dig loss från honom.


    Håller med här.

    Ts - det räcker nu! Ni är inte särbo, ni måste bryta helt. Er s.k "relation" har varit usel sen länge (sen start?) och blir bara värre. Sök mer hjälp så du klarar att bryta på riktigt.
  • Anonym (ppp)
    Fre 14 jan 10:50
    #3

    Ni passar nog inte så bra ihop TS. Oavsett vem som har brister osv, så passar man faktiskt inte hop med vem som helst. De finns ingen "regel" som säger att ni måste fortsätta tillsammans. 

  • Anonym (Kvinn­a 39)
    Fre 14 jan 11:20
    #4

    Han straffar dig för att du lämnat honom. Jag tycker du ska bryta helt, är det där en relation du vill ha...? Är det så här din drömpartner beter sig...?

    Jag kan garantera att du inte alls är egoistisk, han håller på med gaslighting och skuldbelägger dig. Ett praktarsle, helt enkelt.

  • Anonym (Att välja sina stride­r)
    Fre 14 jan 11:25
    #5

    Personligen tycker jag att man ska välja hur långt man är villig att förändras för någon annan och vara sann mot sig själv.

    Sen är det ju också så att man faktiskt bara kan förändra hur man beter sig framöver och inte vad som redan skett. Har ni gått igenom svek, otrohet, svinighet osv. kan det vara läkande att faktiskt säga hejdå till denna relation och lämna det bakom sig.

    Trots att du inte varit en ängel och vill förändras så är det inte din partners uppgift att punktbevaka dig och irritera sig. Det är ingen hälsosam, mysig relation utan faktiskt inte trevligt. Precis som att du inte mår bra i det, tror jag inte heller det är något som han uppskattar.

  • Anonym (Dumpa­)
    Fre 14 jan 11:56
    #6

    Stämmer in i kören, det är dags att gå vidare TS. Bryt helt.

  • Lör 15 jan 12:42
    #7

    Ingen av er verkar ju få ut något bra av den där relationen. Avsluta och gå vidare.

  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Ons 19 jan 08:59
    #8

    Jag tycker synd om oss båda. Vi väntar bara på att den andre ska ta initiativet och göra slut, men ingen av oss vågar. Vi är så nere i botten att det finns kanske 1% kvar, iallafall ifrån hans sida. Han tror att jag ska bli en annan människa som jag inte är. Vi har olika värderingar på vad som är viktigt i livet. Han tycker att familjen, dvs hans barn även när de är vuxna och utflugna alltid är viktigast. Jag tycker att när barnen är utflugna så är min man det viktigaste och då vill jag göra saker och planera livet med honom, som tex flytta utomlands. Han vill aldrig klippa navelsträngen med sina barn känns det som, och då bråkar vi om det och han kallar mig ego och barn.

    Har kommit fram till att jag kanske är ett ego på många sätt, men främst är det HAN som ser mig som sådan, eftersom jag inte vill samma saker som han och inte har samma värderingar. Han vill göra om mig och jag vill göra om honom. Det fungerar inte och vi kan inte bli andra människor än de vi är.

    Jag klarar inte att avsluta och inte han heller, så jag antar att det bara få rinna ut i sanden helt enkelt.

  • Anonym (Y)
    Ons 19 jan 09:05
    #9
    Anonym (ledsen) skrev 2022-01-19 08:59:10 följande:

    Jag tycker synd om oss båda. Vi väntar bara på att den andre ska ta initiativet och göra slut, men ingen av oss vågar. Vi är så nere i botten att det finns kanske 1% kvar, iallafall ifrån hans sida. Han tror att jag ska bli en annan människa som jag inte är. Vi har olika värderingar på vad som är viktigt i livet. Han tycker att familjen, dvs hans barn även när de är vuxna och utflugna alltid är viktigast. Jag tycker att när barnen är utflugna så är min man det viktigaste och då vill jag göra saker och planera livet med honom, som tex flytta utomlands. Han vill aldrig klippa navelsträngen med sina barn känns det som, och då bråkar vi om det och han kallar mig ego och barn.

    Har kommit fram till att jag kanske är ett ego på många sätt, men främst är det HAN som ser mig som sådan, eftersom jag inte vill samma saker som han och inte har samma värderingar. Han vill göra om mig och jag vill göra om honom. Det fungerar inte och vi kan inte bli andra människor än de vi är.

    Jag klarar inte att avsluta och inte han heller, så jag antar att det bara få rinna ut i sanden helt enkelt.


    Grejen är ju att du tillskriver honom en massa saker som du inte vet något om. Som att HAN tycker att det finns 1% kvar.
    Du har alltså en massa förväntningar att han känner på ett visst sätt fast det kanske inte alls är så.
    Och jag gissar att han gör detsamma. För det är alltid enklare att påstå att andra känner/tycker/tänker än att erkänna att man själv gör det. Det är ett mänskligt beteende helt enkelt.

    Ni skulle kunna ta hjälp av någon form av parterapi där ni får sitta på neutral mark, berätta vad ni känner/tycker/tänker och blir ledda till att lyssna på varandra istället för att påstå att den andra tycker/tänker/känner. Jag gissar att det i så fall kan gå åt bägge håll, att ni antingen vågar stå för era känslor och gör slut eller att ni börjar lyssna på varandra.
  • Ons 19 jan 09:06
    #10
    -1

    Du säger egentligen:
    "Jag är narcissist, egoist och opålitlig och min särbo irriterar sig på mig".

    Inte så konstigt. 

    Ja, du har i alla fall självinsikt och det är en bra början. Mitt tips är att gå till en parterapeut där ni kan få nya perspektiv och tips om ni båda vill jobba på relationen. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...