Hemma sittande barn

Vad säger soc? BUP? Elevhälsan? Alla instanser måste ju vara inkopplade i detta??

Låter som inkörsporten till riktigt hemmasittande, eller problematisk skolfrånvaro, som det mer och mer kallas. 
Hur mycket har skolan och hemmet samverkat runt situationen? Skolan behöver göra en pedagogisk kartläggning, om det inte redan finns en sådan. Kontakta specialpedagog om de inte redan gjorts. Rektor ska initiera att skolan gör en kartläggning, sedan kan det bli tal om BUP tex. Tyvärr är det en del kö dit men man måste ändå ta kontakten. Beroende på vilken kommun ni bor i, så kan socialtjänsten eller någon annan grupp som kommunen ansvarar för,  ha olika typer av projekt för att hjälpa hemmasittande tillbaka. 

Det första är att be skolan om MER hjälp! Kuratorn ska ha koll på sådana här kommunala insatser.  

(är själv förälder till f.d hemmasittare, samt arbetar inom skolan själv) 

Har varit i kontakt med skolan haft ett möte med dem, möte utan barn och med barn .Men inget mer . Har inte kontaktat BUP då jag hade hoppats att det inte skulle vara så illa .
Att vi som förälder tillsammans med skolan skulle kunnat fixa detta Att omn vi bara fick henne till skolan så skulle vi kunna fixa detta . Men nu börjar jag tro att så inte är fallet . 

Börja med vara på skolan först. 

Det är skolans ansvar att det gör uppgifter hemma 

Jag hade nog önskat att det kunde vara uppkopplat med lärare i skolan under hemvistelse. Och eventuellt barn i skolan så alla är med.

Här har ser varit upp och ner när barnen har varit hemma för skolan har sagt det så har jag sett till att det finns uppgifter och göra. Så man inte tappar "skolglöden"  jag är jobbig förälder, tyvärr. Skolan är en viktig sak och inte tappa på vägen

Soc och BUP är sista utvägen. Den absoluta sista. 

Stå på dig när det gäller skolan. Va envis som synden. 

Hon har uppgifter att göra då dom har skoldator och mycket läggs upp där .jag sms ar henne och försöker prata genom stängd dörr att hon ska göra det men tyvärr så ligger hon bara i sängen och gör ingenting.  
Jag trodde allt började med att hon kom efter med skolan och därför kände varför bry sig när hon enda inte kommer i kapp men då borde hon kunna vara med kompisar och familj tycker jag . Men hon är ju inte det utan bara ligger i sängen . Och att hon verkar vara så arg hela tiden ,känns som det är något mer fel . Jag ska nog kontakta BUP på måndag och ställa sig i någon kö där för att få hjälp för skolan kan ju inte hjälpa om hon aldrig är där mer än en eller två varannan vecka.

ett enda möte räcker inte

Vad bra att du tar kontakt med bup. Jag tror att hon behöver lite mer hjälp. Medan du väntar ta och sitt hos henne på hennes rum någon timme varje dag. Du behöver inte prata eller göra något, bara sitta där. Ifall hon skulle acceptera det så kan ni förstås prata, eller du testa att läsa en bok för henne eller titta på någon intressant serie tillsammans, men det är inte alls någon förutsättning. Bryt bara isoleringen.

Stryp tillgång till telefon/ Wi-Fi  osv där hemma.
sätt upp små delmål tillsammans med henne som hon måste uppnå för att få belöning i form av Wi-Fi / telefon osv.
Möte med skolan = steg ett. Lägg upp en plan om att hon ex.vis kan gå halvdagar eller några dagar i veckan osv. 

 

Har haft samma situation. Tillslut gjordes en utredning och diagnosen blev ADD och Aspberger. 
Skolbyte mitt i utredning eftersom kontakten med skolan var störd sen han ansågs vara lat och ointresserad. 
De hade fel. 

Skolan är självklart viktig men det är inte prioriteringen här. Ditt barn mår oerhört dåligt och det är viktigt att försöka få hjälp innan hon sjunker ännu mer. Detta är inget vars lösning är att få henne till skolan. Kontakta BUP. Försök prata med henne, få henne att öppna sig, visa att du bryr dig, bara prata, fråga henne om hon vill se en film tillsammans eller liknande. Se till att hon förstår att allt inte bara handlar om skolan. Jag var in en liknande sits när jag gick i högstadiet, och mina föräldrar och alla andra bara fokuserade på skolan hela tiden. Vilket drev mig galen och skapade en ännu större klyfta för här låg jag och orkade knappt ta mig ur sängen och leva en dag till.. medan alla andra snackade om skolan vilket låg så långt bort från min verklighet. 

Håller med. Vi var tillslut på nivån om vi ville ha ett barn som levde eller en grav att besöka. 
Första steget var att ta bussen till skolan och vara i huset en stund. Inga krav på lektioner. 

Det var svårt för oss som föräldrar. Vi fick höra av andra: men förihelvete sparka iväg ungen till skolan! Det är väl bara att ställa krav! Mm eller hur? Skulle jag bära  honom dit? 

Håller med ovanstående, skolan är inte det viktigaste nu. Det viktigaste är att hon börjar må bättre. Hon kan mycket väl ha fått en deprission, eller kraftig ångest. Kan hon ha skadat sig själv utan att ni vet om det, tex skurit sig? Funderar hon på om hon inte vill leva längre?

Jag tycker det du beskriver låter väldigt allvarligt. Berätta för din dotter att hon ska få hjälp, att det finns hjälp att få och att hon kommer att må bättre. Visa så mycket kärlek du bara kan.

Sök hjälp så fort som möjligt. BUP och soc är absolut inga fiender. 

Kanske är det lättare för henne att prata om saken om ni skriver till varandra? Ibland kan det vara lättare att skriva än prata. En utav mina barn har lättare att skriva än prata när det kommer till jobbigare saker. Så testa att skriva sms eller ett brev. Kom ihåg att förmedla att du finns för henne och att du lyssnar på allt hon vill prata om för hon betyder mest för dig. Att hon får det skriftligt kan Inge en ny sorts trygghet för hon kan läsa det om och om igen. Och det kan bidra till att hon vill prata/skriva om vad som händer.

Pappan behöver nog påminnas om att du inte är dottern och att dottern är en egen person som handskas med saker på sitt sett och det är ingens fel.

När barn vägrar att gå till skolan under en lång tid beror det så gott som alltid på psykisk ohälsa. Att då försöka tvinga barnet till skolan hjälper inte, utan förvärrar tvärtom bara måendet. Tyvärr är skolan ofta oförstående och skuldbelägger eleven som de bara ser som lat och trotsig. "Det är ju bara att skärpa sig och gå till skolan." Din dotter behöver empati och förståelse. Framför allt behöver ni ta reda på orsaken till att hon inte går till skolan. Kontakta BUP. Kräv att skolan gör en pedagogisk kartläggning. Skolan ska också göra en orosanmälan till socialtjänsten om en elev har alltför hög frånvaro.

Liten uppdatering. Vi fick fram att hon har ett medicinsk problem som utan behandling kan ge ångest tyvärr är den livslångt .
Bub kontakt men eftersom hon ej vill prata med någon så är vi fast. Hon är mer social nu och det tror jag är på grund av medicineringen hon får. 
Misstänker oxå att kan vara någonstans på autism spektrum men det får vi nog inte veta utan utredning som dotter vägrar.
Skolan kommer hon nog aldrig tillbaka till då det gott förlång tid hon ska börja 9 i höst. Men vi måste försöka .ska be om mer online hjälp mm.

Ska försöka få henne att prata med psykolog igen  oxå.
Men det kommer bli svårt men tror att hon  behöver det.

Jag har haft en skolvägrare som var hemma hela åk 4.  Många skolmöten med en skola som helst la problemet i föräldrarnas knä helt och hållet. Jag fick bråka om precis allt. Krävde insatser med närvaroteamet vilket satt långt inne för rektorn att godkänna. Elevhälsan, socialtjänsten och bup är inkopplade. Till sist fungerade inte samarbetet med skolanöverhuvudtaget så till hösten blir det skolbyte.
Mitt barn har mått riktigt dåligt under tiden, mkt ångest, ledsenhet och mådde så hemskt att han inte ville leva ett tag. Vi tog bort alla krav med skolarbeten och fokuserade på hans mående. Skolan kan man i Sverige ta igen på olika sätt. Vi prioriterar hans hälsa. Nu mår han bättre och är gladare. Närvaroteamet är med oss till hösten för att försöka få till en bra start.
Det visade sig även att mitt barn var utsatt för mobbing och mådde dåligt för det. Skolan tog inget ansvar i det över huvudtaget. Mitt barn har haft en vän med ungefär samma problematik som  när skolan slutade valde att ta sitt liv 12 år gammal. Det blev en tankeställare riktigt, det viktigaste är att barnen mår bra, känner förtroende och stöd hemifrån, utredas om diagnoser och byta miljö om de inte trivs. Ta barnen på allvar. 
Skolan är anmäld till skolinspektionen. Så här får det inte gå till, det är ju fan barn vi snackar om.