Istället för att säga vad du inte önskar dig skulle du inte kunna berätta för personen vad du önskar dig istället ? Eller på något sätt baka in det att du tycker det är lite pinsamt så du får hellre något annat.
Jag hade också tyckt det var obehagligt att få trosor av någon utomstående man.
Hej,
Jag har aldrig sagt (nämnt) att jag önskar mig något. Då känns det lite extra jobbigt att han bara dyker upp med en present. Och när han kommer över med ett paket och man öppnar och där ligger det tre par trosor.
Det där som jag sitter och funderar på hur jag ska säga det, så han inte blir ledsen. Förra gången jag fick trosor av honom visste jag inte heller vad jag skulle säga.
Och då frågade han mig högt och tydligt i en mataffären i samhället
-Vad tycker du om dina nya trosor... passar de?
Det kändes som om marken öppnades, och säg att det folk som stirrade.
Jag tror man ska säga rakt ut..
En gång mötte jag honom när jag skulle lämna av barnen på skolan och förskolan. Då sade jag - Barnen ska till skolan (stod där stressad). Jag tror inte han förstod för han fortsatte och prata.
Sedan för över en vecka sedan undrade han om vi hade flaskor som han kunde få. Då öppnade mannen dörren (annars var vi mitt i middagen). Jag sade - Vi sitter tyvärr och äter. och han fortsatte att fråga efter flaskor. Jag sade igen- Vi måste tyvärr äta. Svaret jag fick var- Jag hörde det. Inte att oj, jag återkommer senare.
Likaså när han ringer innan och frågar efter flaskor, att vi inte har några flaskor, Då kan kan istället komma nästa dag och fråga om vi hade några nu.
Då känns trosorna som ett mindre problem i sammanhanget. Men har han någon stödperson?
Vi har en i släkten som har annan form av problematik men också svårt för det sociala samspelet och det kan bli jobbigt när man är bland andra som inte känner till det, men de är ju som de är och ska man ha dem i sitt liv får man kanske acceptera vissa saker och vissa vara väldigt tydlig med.
Låter inte som att han tar illa upp iaf då borde du kunna vara rak.
Det tror jag att han har, men ingen som han har nämnt. En gång var jag tvungen att ringa hans boende, det var när den första vågen av covid drog fram. Ibland har han bara ringt på och sedan står han inne i vårt hus. Då har han öppnat dörren själv. Jag sade att det kanske inte är så bra om han åker runt bland många människor och hämtar flaskor när det är covid.
Men är han en vän till familjen, låter mer som någon främling som strosar runt och ni har svårt att säga nej pga hans nedsättning ?
Jätteobehagligt att någon bara traskar in sådär.