Livskris med bebis

Först: ha inte skuldkänslor! Lättare sagt än gjort, jag vet, men försök. Du är absolut inte en dålig mamma för att du känner så här, och det innebär inte överhuvudtaget att du inte älskar din dotter över allt annat. Dessutom är du ju ganska ung för att vara mamma; du har ju inte överhuvudtaget hunnit leva ett liv som vuxen än. 

Jag kan säga att jag känner igen ditt tänk otroligt väl. Jag kände exakt likadant efter det att vår första var född. Och herregud vilka skuldkänslor jag hade! Men jag vande mig vid mitt nya liv som mamma, och vi skaffade dessutom fler barn :) Nu är mina ungar vuxna och nästan vuxna, och mitt liv ser återigen ut ungefär som det gjorde innan barnen kom (bortsett från att jag är äldre och inte riktigt orkar hålla igång riktigt på samma sätt som innan barnen kom, men det är inte hela världen - du kommer ju som sagt dessutom att fortfarande vara relativt ung när din dotter är vuxen) :)  

Det här blev ett rörigt svar. Det jag vill säga är (i) att du känner som du gör innebär inte att du är en dålig mamma, (ii) du kommer att vänja dig vid att vara mamma, och se alla de saker som din dotter tillför som en positiv förändring, och (iii) allteftersom din dotter blir äldre kommer du att få tillbaka ditt tidigare liv, och sen sitter du där en dag och kan göra allt du tillfälligt fått avstå från igen, med en stor skillnad: att du dessutom har en dotter! <3

Tack för ditt svar! Det känns redan bättre nu 

Jag vet om att mitt andra liv kommer att komma tillbaka sen när min dotter blir större men kan fortfarande bli ledsen över att man inte levde sitt liv mer innan vi skaffade barn tillsammans när man ser hur sina andra vänner fortfarande reser & festar tillsammans. Jag vet om att man fortfarande kan resa & festa med barn men saknar fortfarande att inte behöva skaffa barnvakt innan, att vara stressad över att man behöver komma hem eftersom man har skuldkänslor över att festa hela natten om min sambo är hemma, att man inte kan stanna hela natten eller komma med sina vänner till en efterfest eftersom man behöver hämta henne sen om vi har barnvakt. 

Jag kan även bli ledsen över att man aldrig kommer dejta igen, aldrig bli förälskad (älskar min sambo men menar den här förälskelsen när man fortfarande inte känner varandra), att man aldrig kommer bo ensam & bara ha sin ekonomi att ta hand om. Jag vet om att man inte ska ha skuldkänslor över det här men känner fortfarande skuldkänslor som har dessa känslor. Det här är bara en stor förändring för mig. Jag visste om att livet kommer behöva förändras när man skaffar barn men man fattar inte hur stor förändring det är att skaffa barn innan du har barn

Varför skaffade du barn som 20 åring?? Klart du känner såhär nu! 

Du är inte en dålig mamma för att du känner så, jag skulle känna samma även om jag snart är 30 men jag älskar mitt liv och jag vill ha barn men fan vad livet förändras. 

Det är helt okej att festa på en lagom nivå, dvs inte varje helg men vill du ha en festkväll så gör det och låt pappan ta dottern och ha en ordentlig kväll utan dåligt samvete och ha bara kul. Du får ut så mycket mer av det då när det väl händer Istället för att gå runt och ha dåligt samvete. 

Är du bara 20 alltså? Det är ju väldigt ungt för att bli förälder så det är inte konstigt att det kommer mycket tankar. Det är lite som att gå från barn till förälder direkt utan att passera ung vuxen utan ansvar, du så att säga klippte bort en tidsperiod i ditt liv. 

Men jag tror inte du behöver oroa dig, du kommer växa in i rollen efter hand. Har du bra stöd omkring dig? Föräldrar, syskon, annan släkt, vänner? Viktigt att du pratar med någon så att du inte behåller alla tankar inom dig.

Du är väldigt ung mamma och jag förstår dina tankar.Men allt löser sig med tiden och nu har du ditt liv som mamma.Du kan fortvarande göra allt det där ,men skillnaden är att du har större ansvar nu.

Håller med

En anledning till att det inte allrid är så smart skaffa barn så ung.....  När man är lite mer klar med det livet, efterfester mm, slipper man ju dessa jobbiga känslor. 

Kan oxå tycka det inte riktigt rätt att skaffa barn faktiskt om man mest vill vara ute om nätterna och göra annat....Hur gick tankarna innan detta beslut?

Fattar inte riktigt, dra hem en kille och åka till Berlin? Men du har ju en sambo så det går väl ändå inte...... :D

Jag tolkade den kommentaren som vad TS tänker på att hon hade kunnat göra om hon var en random 20-åring utan barn. 

Du tolkade den kommentaren rätt  det här är bara mina minnen innan min sambo & innan vi skaffade barn tillsammans. Jag är tillsammans med min sambo & skulle inte dra med en kille hem & boka en resa till Berlin tillsammans med honom nu men saknar när man bara kunde dra med en kille hem om man ville eller bara kunde boka en resa om man ville. Jag älskar min dotter men tror att alla som blir gravida av misstag, som fortfarande inte var klar med att leva detta livet & som bara har vänner som inte har barn som fortfarande lever samma liv som du levde innan känner likadant