Lichen

Jag blev diagnostiserad med samma för ca 4 år sedan. Det började med en "grej" som kliade och kändes konstigt. Jag trodde först att det var ett ärr efter att jag blivit sydd efter en förlossning 15 år tidigare. Fick komma till gyn där ett vävnadsprov togs och diagnos sätter. Jag fick ett behandlingshema med Demovat.  Eftersom sjukdomen är kronisk ska jag nog använda krämen livet ut, men nu behöver jag smörja bara ca 1 ggr/v, men så fort jag slarvar kommer symtomen tillbaka. Om man går obehandlad ökar risken att det utvecklas cancer.

Jag är i 50-årsåldern.

Tack för svar! Är just det jag är otroligt orolig över. Cancer. tänker på det hela tiden. 

nu har jag inte fått min diagnos än men tänker mycket på detta hur jag kommer kunna leva med detta i min vardag. 

Blev så chockad också eftersom ingen annan har sagt något tidigare. Men har heller inga andra problem med mitt underliv. Ingen klåda, inget obehag eller sprickor vid sex. Ingenting! Därför har jag inte märkt av detta själv. 
Gyn tyckte att min anatomi såg sammanvuxen ut och att jag hade ett vitt parti längre upp vid klitorishuvan.
Däremot har jag haft ett sår som läkte efter en rakningsolycka och var först därför hos gyn för att undersöka detta. 

Är så över detta. Hur ska jag klara av det psykiskt? är det så farligt egentligen? Överdriver jag? Har egentligen inga besvär av det. Kan utöva allt utan att få skavsår eller sår. 

Det där med Lichen verkar vara lite svårt att diagnostisera. Jag gick runt med det i ca 1 år utan att få diagnosen. Jag upptäckte att jag hade en vit fläck på ena blygdläppen som inte ville försvinna. Ibland kliade den lite och ibland blev det sprickor. Jag gick till gynekolog och de sa att det verkade vara svampinfektion och jag fick behandling mot det. Men det hjälpte så klart inte.

Det var inte förrän jag själv googlade om symtomen som jag insåg att det sannolikt var Lichen. Så jag kontaktade en ny gynekolog och sa att jag misstänkte att det var det. Hon tittade på det och sa att hon var osäker men att hon skulle ta ett vävnadsprov för säkerhets skull. Så det skickades på analys och det visade sig att jag hade rätt, jag har Lichen.

Jag var precis som du väldigt rädd för vad det skulle innebära, men det har inte alls varit så stort problem som jag väntat mig. Jag fick salvan Dermovat utskriven och började med en behandling. Fläcken försvann och nu ska jag som tidigare personen nämnde använda salvan en gång per vecka livet ut. Tänkte först att det skulle bli jobbigt, men det blir liksom rutin efter ett tag. Nu har jag inte haft några problem på över 2 år. Jag är 33 år gammal. Jag har missat salvan några gånger utan att problemet återkommit, och nu är jag gravid och blivit tillsagt att jag ska göra uppehåll med salvan under graviditeten. Det har gått 4,5 månad och har inte fått något problem än så länge. Visst kan man vara nervös över den förhöjda cancerrisken, men den är fortfarande väldigt liten och när man har det här tillståndet håller man bättre koll där nere!

Tack för ditt svar ?samma? vi är i samma ålder. Jag känner mig så ensam i detta så känns så skönt att du svarar. Jag har sån ångest när det kommer till att dö och drabbas av olika sjukdomar. tänker på mina barn hela tiden. Vill verkligen leva resten av mitt liv med dem. Det är min största ångest varje dag. Får hjälp av en psykolog för att ta en dag i taget och finns mig i den stund jag är. 

Känns bara så orättvist att jag var tvungen att drabbas av detta. Känns som en dödsdom. Vet inte varför. 

Du får gärna skriva här igen om ett tag och berätta hur det går för dig. Skulle verkligen betyda mycket för mig. 

Vill också eventuellt skaffa fler barn men kände bara att det inte går för sjukdomen. 

Lycka till med graviditeten och allt! 

/ mamman 

Förresten ?samma? hade du några symptom förutom den vita fläcken och kliandet? 

För mig började det med ett sår då jag skar mig på en rakhyvel. Men som läkte ganska fort det var därför jag sökte gyn. Jag ville undersöka såret. 

Min gyn tyckte att min anatomi såg lite sammanvuxen ut samt att jag hade ett vitt parti. Annars har jag inte haft några problem alls någon gång. 

Vill också bara säga att jag har inte fått diagnos än. Väntar på svar. Tog vävnadsprov för 2 dagar sen så allt är väldigt nytt för mig. Kanske därför jag är i någon slags panik och tänker att detta kommer att döda mig. 

/ mamman 

Jag känner ingen rädsla, tänker att om jag bara ser till att behandla är det ingen fara! Läste i ditt andra svar  till någon annan att du är rädd att skaffa barn; tror inte att det är någon fara öht. Men se till att vädra dina frågor och rädslor för sjukvården, det får nog dig att känna dig lugnare när proffsen gett dig svar.

Tack till alla som tar sig tid att svara! Ni ska bara veta hur mycket det betyder för mig. tack! 

Jag hade också lite sammanväxt på blygdläppen, men det försvann sen när jag började med behandlingen. Det är absolut ingen fara med att skaffa barn samtidigt som du har Lichen. Det enda är att man inte ska använda salvan under graviditeten om man inte får väldigt mycket symtom. Tror det mest gäller de första tre månaderna av graviditeten också då fostret är som känsligast.

Jag vet inte om det hjälper dig, men jag brukar tänka att alla drabbas av något i livet, och om man jämför Lichen med annat man kan drabbas av så är det en väldigt mild sjukdom. Plus att den inte syns utåt, det är ju alltid ett plus! Det är såklart inte lätt att bara sluta tänka på det om man generellt är nervös och har ångest över sådana saker, men jag rekommenderar verkligen att du försöker så gott det går att inte tänka alltför mycket på det! Som sagt, den ökade risken för cancer är fortfarande väldigt minimal! Skulle du få besked att du har det så rekommenderar jag att du pratar med gynekolog och psykolog för att ventilera dina tankar!

Tack snälla för svaret (Samma). Tar verkligen åt mig av vad du skriver. Du har helt rätt precis som du skriver! Nästan alla man känner bär på något. Några av mina vänner har endometrios och tänker att den sjukdomen måste vara fruktansvärd att leva med. Läste också på någon sida att där finns också en chans att drabbas av cancer.. Vilket jag har varit så rädd över vad gäller LS. Inget jag har tänkt på innan.. 

Försöker ta en dag i taget. En kvart i taget. 

Detta är en sjukdom som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv och någonstans måste jag lära mig hantera min ångest och oro. Jag har inget val. 

Tack för era svar snälla ni!

/ Mamman