Besatt av att gå ner i vikt trots undervikt
Jag har haft ätstörningar sen jag var i tonåren. På den tiden gick jag aldrig ner i vikt, det var mer en besatthet av mat och att inte äta, hetsåt när jag blev för hungrig osv. De senaste åren har jag gått ner mycket i vikt. Jag är 172 cm lång och 2016 vägde jag 58, nu väger jag 48. Jag har magkatarr som gör det svårt för mig att äta frukost, och jag har dålig aptit men älskar mat, att laga mat, och att äta. Det är nästan tvångsmässigt och "invant" att när jag inte är hungrig eller känner att jag måste äta, så äter jag inte. Jag känner mig helt förstörd i hjärnan, har inga idéer eller tankar (bara negativa om mig själv och mitt liv) upplever jag det som. Jag strävar inte efter att bli smalare egentligen, jag tycker det är mycket snyggare att ha kruvor (och jag är besatt av att se snygg och sexig ut), men jag vill ändå gå ner mer i vikt ? för att jag kan?? Jag mår så oerhört dåligt av detta men jag kan inte sluta. Jag tycker INTE att det är fint att mina bröst har blivit som två påsar utan innehåll som bara hänger.. Jag har panik över att min hjärna har slutat fungera men jag vet inte hur jag ska sluta. Jag har försökt gå upp i vikt i ungefär ett år och var ett tag uppe på 53 (efter att ha vägt 47) men gick snart ner igen. Det sjuka är att jag inte upplever att jag svälter mig utan att det "bara blir", och jag blir iofs sporrad av att se att jag har gått ner i vikt. Som att jag har tränat min hjärna i så många år att det är bra att inte äta.. Är det någon som känner igen sig?