Köpt alla saker själv
Jag vet inte hur jag ska skriva det här inlägget utan att låta som en bortskämd snorunge. Och jag inser själv att jag är aningens hormonell just nu. Jag och min sambo väntar vårt första barn tillsammans (Han har barn från ett tidigare förhållande). Vi har väldigt bra relationer till våra familjer och de blev superglada när vi berättade att de skulle få ett barnbarn, speciellt mina föräldrar som kommer få sitt första. Båda våra familjer sa "köp nu inte för mycket saker för vi vill också vara med och bidra med saker till bebisen". Min pappa och jag diskuterade bland annat babyskydd och han sa att han skulle köpa det bästa så att lillen skulle åka bil tryggt. Min sambos föräldrar sa för flera månader sedan att de skulle swisha en slant så att vi kunde åka och köpa en babysitter och ett babygym från dem (det kom aldrig någon swish). Nu ska jag föda vilken dag som helst och vi har fått köpa allt själva. De har inte köpt en endaste liten sak.
Jag skäms för att skriva detta för jag tycker själv att jag låter bortskämd. Det är inte så att jag tar för givet att få en massa saker. Jag älskar mina föräldrar och skulle aldrig konfrontera dem med detta. Jag tycker bara att det är lite konstigt att de helt och hållet glömt bort allt de sa i början av graviditeten. Min sambo och jag lever båda på csn och våra familjer har det väldigt gott ställt. Men det är ändå INTE pengarna jag tänker på. Utan intresset som inte verkar finnas där längre. Jag känner mig bortglömd och bortprioriterad och det gör mig ledsen helt ärligt. Sambons föräldrar kan skicka leksaker och pengar till sambons andra barn, men barnet jag bär betyder ingenting känns det som.
Hur var det när ni väntade barn? Fick ni mycket saker från era familjer eller köpte ni allt själva?
Vad ledsen jag blir att läsa detta. Det där låter ju hemskt!! Är glad att du skriver "dåvarande pojkvän" i alla fall. Hoppas att du mår bra idag utan honom!