Det här med mat och barn, vad är normalt?

Det beror helt på vilken matkultur som barnet introduceras i. Är man uppväxt med grytor och röror så är det ju vad man äter och något som är naturligt för barnet. 

Jag har en av varje (3.5 och 6 år gamla). 

Jag har inte barn men jag arbetar i maten i skola och har huvudansvaret över barn som är selektiva ätare. Det är så i min erfarenhet att neurotypiska barn äter grytor och röror, och även pytter, utan bekymmer, kanske med några undantag för alla gillar inte allt så klart. Barnen med framför allt autism är oftare selektiva ätare på någon nivå, och att inte vilja ha mat som är ihopbladad utan att de vet exakt vad som är i är supervanligt. 

Nu har jag i och för sig ett barn som äter nästan allt och älskar grytor, men jag tänker att 8 år är i äldsta laget för att behöva ha maten separerad. Det är mer normalt för yngre barn men brukar ha gått över tills de börjar skolan. 
Med det sagt så är det stor variation. Är inte dina barns problem värre än så är det kanske inte så mycket att fundera på. Det finns ju de som enbart klarar att äta en viss sorts pommes, som exempel.

Barn äter vad de växer upp med. Sedan kan man alltid utveckla olika ätstörningar. Men i grunden är man ju trygg med vad man ätit sedan så låg ålder att ej haft något val..

Min yngsta son har ingen diagnos likt dina barn men däremot har han selektiv ätovilja och är väldigt knepig med mat. Jag har svårt att tänka mig att han kommer att vilja äta tex. köttfärssås inom de närmaste 15 åren...
Min äldsta var inte sån alls utan har alltid ätit allt.

Men jag tänker att vilja ha maten separerad såsom du beskriver och att ett neurotypiskt barn konstant petar bort majs ur en pytt för att man inte gillar majs är olika saker.  

Man får väl göra det som funkar, låta maten ligga för sig och servera den mer typ som "tacos" där man plockar det man vill ha från respektive skål. Jag tycker det verkar bra att dina barn ändå gillar olika saker, även om de inte vill ha dem blandade på sin tallrik. 

Det finns ju en oerhörd variation av hur människor vill ha sin mat och vad de gillar, inom vad som kallas normalt.

Att inte föredra att ha saker blandat är rätt normalt. Men att inte stå ut med att mat inte vidrört annan, inte.

Samma sak med grytor, röror. Det är vanligt att det inte är ens favorit, men de flesta som slutat dagis äter dem ändå.

Drt är ju vanligare att barn med NPF har utmaningar med detta även som lite äldre, men även barn utan NPF kan ju ha det.
För små barn rekommenderar man ju ofta " ren" mat.

Jag har ett barn med autism som aldrig haft problem med grytor mm, så det är ju heller inget som gäller för alla med NPF. 

Min ena kille, Pelle matvägrade redan som bebis, han var nästa ett år gammal innan han accepterade annat än välling och helt släta puréer. Min andra kille, Olle  har nog blivit påverkad av sin bror och skulle kanske inte vara lika petig om han varit ensambarn. Där finns en mer naturlig nyfikenhet på olika smaker och han har mycket lättare för att smaka på saker. Pelle har däremot riktigt svårt för många smaker och konsistenser, det är jättesvårt för honom och mycket mat klarar han inte av att svälja även om han försöker, det kommer upp igen. När tvillingarna  var yngre innan de fått diagnoserna så jobbade vi hårt på att få dem att smaka på allt men vi märkte att det var för ångestfyllt för Pelle så nu nöjer vi oss med att de får i sig det de behöver. 
Vi vuxna äter ju grytor och annan geggig mat så det finns ju på bordet men ingen av killarna vill smaka. 

Jag är egentligen inte särskilt orolig över att de äter som de gör för de äter ändå hyfsat nyttigt och varierat. Jag funderar mer över om det är så att jag och mina syskon och deras barn är onormala som ätit på det viset som barn. Nu i vuxen ålder äter vi alla det mesta och jag tycker inte vi är kräsnare än folk i allmänhet. 

Jag har en 6åring som äter allt utom grönsaker och undviker rött kött. Hon älskar såser och har inga problem med om det är blandat.
Min 9åring äter INGA såser eller grytor. Hon äter inte heller grädde, undviker gärna glass. Hon älskar alla grönsaker och har precis lärt sig äta kött överlag.
Ingen av de. har några diagnoser. Kan ju tillägga att den stora vägrade allt utom amning till hon var 10 mån (vägrade även bröstmjölk på annat sätt än amning), den lilla vägrade mat till hon var 8 mån men tog ersättning om jag inte var hemma. Jag försökte med smakportioner enligt alla riktlinjer som fanns då (det var olika riktlinjer på vardera barn). 
Jag tänker att de lär sig tids nog, så länge de smakar på nya saker är jag nöjd. De får ofta lite av det de inte tycker om - bara för att prova men den stora är svårare att övertala. Henne tvingar jag inte att äta såser, jag ser hur hon kväljer av det. Själv har jag precis lärt mig uppskatta lättvispad grädde till ex en kaka så jag kan förstå henne.

De flesta barn utan npf äter blandad mat ja och skillnaden är väl också att de klarar att äta mat som de inte gillar fullt ut om det krävs.

Sen finns det ju förstås variationer inom grupperna (mitt barn med npf älskar grytor och såser) och har man växt upp med mat som ej är ihopblandad så är det väl inte så konstigt om man sen har svårt med t.ex grytor.

Lätt att tro det men det stämmer inte. Jag har två barn där den ene äter nästan allt med glatt humör, vågar prova nytt och är nyfiken. Den andre är som ts beskriver, vill helst ha rena råvaror, separerade på tallriken, vägrar helt att äta vissa vanliga saker (som ost och potatis). De är uppfödda på exakt samma mat.

Min son har inga diagnoser men föredrog som barn helt klart att äta maten separerad. Även om han fick grytor så fort han kunde äta sån mat så blev det allt tydligare att det gick bäst när saker inte var ingeggade i såser. 

Nu är han tonåring och föredrar pizza, hamburgare, tacos osv. Han äter nästan allt som serveras men det en enorm skillnad på mängd mat när jag serverar en pasta med en gräddig sås där allt är blandat mot t.ex kött, klyftpotatis och sås vid sidan av (rödvinssås, bea etc).

När jag pratar med mina vänner och kollegor får jag en känsla av att tjejer kan vara lite mer öppna för olika typer av mat än killar. Men jag vet också att det finns många kinkiga tjejer och matglada killar. 

Mina barn har ätit det mesta. De har aldrig haft svårt för just "hopblandad" mat, men det fick de ju från början. Jag gjorde egen barnmat med typ köttfärs, morot och potatis, och sedan fick de ju de av våra rätter som gick bra att mixa, dvs de som var lite geggiga... 

Jag är både förskollärare och mamma till barn med NPF diagnoser…
 Även om det är vanligare bland barn med npf o då framför allt autism ( nu har många dubbel diagnoser som dina barn ) att man vill ha sin mat separerad och att man inte äter vissa saker/ äter väldigt selektivt…
Mina egna barn är tonåringar o ena har selektiv ätstörning den andra inte..den med SÄ vill ha maten separerad - den utan kan äta blandad mat som tex sallader o grytor…båda kan idag som tonåringar tala om för mig att de inte gillar ditten eller datten pga texturen o känslan i munnen..smaken kan vara hyfsat ok men med fel textur går det inte att äta…den med SÄ är det även smaken som spelar roll…en liten liten smakskillnad kan göra att man kan äta tex Scan falukorv men inte ICAs falukorv..

Vad det gäller barn generellt är det inte alls ovanligt att de inte gillar blandad mat, eller såser o grytor….
barn vill se vad de äter ..en gryta med stora bitar av allt är lättare att få dem att äta än en med små minibilar- det är lättare att urskilja o peta bort det man inte vill ha om det är stora bitar 
Endel barn klarar av att peta ur grönsaker ur en sallad anda kan inte äta den …

När vi lägger upp mat åt våra barn på förskolan så lägger vi alltid upp maten separerad åt alla barn just för att det är sååå många barn som inte gillar när den blandas.. många barn äter också upp sin mat en sak i taget…all fisk först, sedan havre- riset o sist grönsakerna … sås är alltid valfritt ..o måååånga barn gillar det inte ( o de som gillar det kan äta den med sked om de finge ) 
Jag minns att det var samma när jag jobbade på fritids … så jag skulle inte säga att det är något konstigt/ onormalt med att äta vissa saker var för sig men inte blandade..
Minns att jag läste för ett antal år sedan i lärartidningen om en skola där de serverade separerad soppa/ gryta… dvs när det var den sortens mat så gjorde kocken en sopp/ gryt bas som barnen fick ta..sedan låg alla grönsaker och kött/fisk i separata skålar där barnen tog de grönsaker de ville ha ..detta hade gjort att barn som tidigare ratat soppan/ grytan helt plötsligt åt av den då de kunde välja bort farlig lök tex och om jag inte minns fel hade även matsvinnet minskat med den här metoden ( jag minns inte men antar att de hade några direktiv för mängden kött/kyckling/ fisk barnen fick ta så att det räckte åt sista barnet som kom …) 

Våra barn har nog ätit det mesta från start, det är i alla fall inget jag tänkt på att hoprört skulle vara krångligt. Populära rätter har varit tex lasagne, köttfärssås, olika sorters gratänger. Det är ju rätt kletiga rätter?.. Köttgryta har vi inte så ofta men det har väl också gått ner. Så inget jag känner igen.