Ärligt talat, är 26 en bra ålder för första barnet?

Blev gravid första gången 25 år gammal. Min sambo (idag min man) var 23 år. Vi ville ha barn, ville vara rätt unga när vi startade familj och vi hade alla möjligheter, tryggt, stabilt liv Jag har studerade när barn nr 2 blev till, gick fint det med. 

Tuta o kör om ni vill.

Jag var 25,5 år när första barnet kom, tyckte det var en perfekt ålder att bli föräldrar. (Sambon är lika gammal som mig). Vi bodde i hus, fasta jobb (jag studerade direkt efter gymnasiet), bra nätverk av både familj och vänner. Två år senare kom barn nr två. När jag var knappt 32,5 år kom trean och nu väntar jag en liten fyra som är beräknad om drygt två veckor vid 34,5 år. 

Tänker lite att åldern oxå beror på hur många barn man önskar och vilken ålderskillnad. Även Vilken ålder man helst vill ha ?stora? barn vid. Det finns ju både för och nackdelar med båda Och allt beror ju på hur man är som person. 

Sen kan det ta tid att bli gravid, inte ovanligt att det tar upp till 1 år. Så längtar man och känner sig redo finns det inte något att vänta på, heller ingen ålder som är perfekt. 

Jag var över 30 när jag fick mitt första barn. Det behövde bli så av olika skäl. Men helst hade jag velat bli förälder just vid ca 26-27. 

Jag tycker att ni alla som du berättar om verkar vara i ett bra läge för barn.
Vårt första barn föddes det år vi skulle fylla 26. 
Det var ungt redan då, år 2006. Vilket kändes märkligt för mina föräldrar fick mig när de var 22 och 26 är väl inte jätteungt?
Men i föräldragruppen på 6 par var vi näst yngst.

Fysiologiskt så är åldern viktig. Beroende på hur många barn man önskar sig så ska man inte vänta för länge. Statistik finns, även om det också finns individuella skillnader förstås. 

Men annars så är det inte åldern som bestämmer förutsättningarna tycker jag. Jag och min sambo (som vi var då) hade varit tillsammans sen högstadiet så att vi blev gravida vid 25 var det ingen som tyckte var konstigt. Vi hade båda fasta tjänster, bostadsrätt och bil samt att vi hunnit göra en del resor och annat som vi ville göra utan barn. (Vet såklart att det även går att resa MED barn men det blir en annan sorts resande helt klart ). En av mina närmaste vänner ville också gärna bilda familj tidigt men tog mer tid på sig att hamna där hon kände att hon ville vara. Hon jobbade med massa olika saker, mycket inom kommunikation där det var tillfälliga anställningar som inte kändes så trygga och sen valde hon att plugga för att ha en mer stabil grund. När hon var strax före 30 träffade hon sin partner och sen fick de barn när vår äldsta var 6 år tror jag så då var ju hon 32. Vilket inte alls är en hög ålder idag.

Det jag alltid brukar skriva i såna här trådar är att barn för de flesta är något man kan styra litegrann när de blir till. Så här - har man en aktiv önskan om graviditet men har tex 3 mån kvar av en utbildning eller ska börja nytt jobb om en månad eller liknande så KAN man skjuta på det lite litegrann för att få ännu lite mer stabila förutsättningar. Inte så att man måste vänta flera år men bara de där få månaderna kan göra att man hinner känna efter om man trivs på arbetet så pass att man vill komma tillbaka efter sin f-ledighet? Eller så att man hinner jobba upp en bra SGI. 

Vi var nästan 29 å 30 när vi fick första barnet, hade en bra relation och varit tillsammans i nästan 10 år och fasta jobb bägge två. 
Nu så här 6 år senare kan jag känna att vi kanske kunde skaffat barn lite tidigare. Så kör säger jag, om ni båda vill. Viktigt är ju att pappan vill lika mycket man vill ha en pappa som är redo för den rollen. Det är ett helt nytt liv ???? lycka till 

Om jag var du skulle jag väntat med att försöka till jag fått tillsvidaretjänsten och eventuell prövotid var över. Enbart för mitt egna behov av trygghet. 

Ålder varför tycker du det är viktigt. Det är ju bara en siffra. Vi har unga när vi bildade familj. Inte tonåringar men unga. Runt 26 båda två. Det som var viktigt var vad vi kunde erbjuda vårt barn. Vi hade stor bostad (4rum) och två fasta bra löner efter långa utbildningar och en bra buffer. varför vänta när vi längta.

Lägger till att vi bor i Stockholm och jobbigast med att vara ung var att vara yngst i alla föräldragrupper. 

Jag tänker att det kan vara smart att hinna jobba ungefär 1 1/2 år efter examen innan man får barn. Dels för SGI, men också för att faktiskt bli lite säkrare i sitt yrke innan man går på lång ledighet. Det kan också vara smart att hinna greja lite i huset och spara lite pengar innan man försöker bli gravid, men du behöver inte skjuta på att börja försöka i flera år.
Det är ju  36-42 veckors graviditet och även så att alla inte blir gravida på första försöket.... Själv skrev jag i 25 årsåldern upp på ett papper om hur många barn jag skulle " hinna" om jag ville ha 4 år mellan varje. Insåg hur det faktiskt såg ut. 26, 30, 34, 38, ev. 42. Eftersom jag ville ha runt 3 barn, så kändes det lagom att faktiskt börja snart. Tur var väl det, eftersom första barnet faktiskt dröjde nästan 2 år innan vi blev gravida