Jag vet egentligen inte vilket alternativ som var ALLRA värst och fullständigt otänkbart i min värld, för MIG, att ALDRIG NÅGONSIN låta det vara något annat än en sexfantasi.
Och dessutom, bara att fantisera om just dessa specifika saker; ja då måste jag verkligen vara fruktansvärt kåt & så desperat behöva få någon lättnad av min alldeles för starka sexlust-& drift, få orgasmen jag behöver för att över huvud taget kunna fungera, tänka logiskt & när det är som värst? få på mig kläderna, kunna ta mig ut på stan & kunna GÅ utan att vara helt besatt av bara tanken på att känna en mans tyngd på och inuti mig?
Ändå känner jag mig äcklad & smutsig efteråt, när all kåthet är borta, även om jag inte bryr mig om vad andra människor har för fantasier som de väljer att förverkliga, så länge det inte handlar om t ex pedofiler, hebefiler & våldtäkt/andra övergrepp.
Men för mig är flera punkter på listan totalt så vidriga & något som aldrig något som jag ens skulle kunna prata om med någon annan, trots att de ENBART är fantasier som jag aldrig ens skulle vilja blev verkliga någon gång.
Jag skulle skämmas för mycket & i allra första hand skämmas FÖR MIG SJÄLV, för att jag inte har något ?stopp? eller känner (min annars alltid så extrema självkontroll & starka) moraliska kompass, när jag förlorar all impulskontroll när det gäller just sex vid dessa specifika tillfällen?
Det som är allra värst för mig är att min man kanske skulle vara otrogen (dvs OM jag dejtade exklusivt eller redan hade en seriös relation, men det lär nog inte hända innan jag dör ändå, även om det skulle vara av ovanligt hög ålder & jag fyller snart 45
) & han dessutom otrogen på alla tänkbara sätt.
Och förutom att jag ALDRIG skulle kunna förlåta en otrohet
(no matter what! & skulle genast dumpa/skilja mig även om jag fortfarande älskade honom, för jag skulle aldrig KUNNA förlåta & gå vidare)
Och samtidigt inte bara så totalt förkrossad & sviken enbart av min MAN, då det ALLTID finns de som vet vad som händer, medan sambo/frun är den sista som får veta, även om man misstänker något & frågar de man litar
Alltså får jag hela min tillvaron förintad & förlorar ALLT & ALLA som jag litade på & älskade, de som var ovärderliga i mitt liv, För ALLT jag känner för dessa människor är nu borta för evigt; tilliten, förtroendet, lojaliteten, respekten & min vänskap.
För jag har svårt att lita på folk, men när jag väl gör det så kan jag offra mitt liv för de människor som har vunnit min respekt, tillit, vänskap & kärlek.
Men alla får ytterst sällan mer än bara EN chans, för jag vägrar att bli sårad gång på gång av falska människor. Det har jag haft tillräckligt av.
Så otrohet är FÖR MIG inget man bara viftar bort, glömmer, förlåter & går vidare. Och den drabbar inte bara mig & min man (för MIG är det fullständigt otänkbart att vara otrogen), utan även alla de han varit otrogen med + alla de som hela tiden vetat om sanningen, men står på min mans sida genom att ställa upp för honom; ljuga, aktivt hjälpa honom dölja att han är otrogen & samtidigt låtsas de vara mina vänner.
Men jag vet vem som skulle vara den sista som fick veta sanningen, speciellt om min man t ex var otrogen med en av mina sk ?vänner? (el familjemedlem/arbetskamrat). Detsamma om han skulle vara otrogen upprepade gånger & då är det ännu mer troligt någon som ingår i vår närmaste krets av familjen, släktingar, vänner. grannar & arbetskamrater.
En gång otrogen, alltid otrogen.
Och mitt motto är: Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.