Någon som har gjort DNA-test (ursprung och släktskap)?

Jag har gjort ett sånt test. Blev mycket förvånad över resultatet

Har släktforskat sen drygt 20 år tillbaka och vet varifrån jag kommer på alla mina släktled. Jag har släkt i Östergötland, Småland, Västergötland samt Närke. Jag vet också att jag är vallon.

Döm av min förvåning när testet visade 15 % norsk. Resten svensk.

Vet inte alls var det norska kommer in i släkten. 

Jag väntar nu ivrigt på resultatet på mitt test. Sonen har redan gjort och han har spännande påbrå från halva världen (antagligen från pappans sida). Hans resultat visar på att mitt nog blir ganska tråkigt med väntade områden i Sverige plus lite Norge. Har också hört att vi har Valloner i släkten, men det verkar inte som om det stämmer, min son har ingenting från det området. Är nog bara en släktskröna, kanske pga flera väldigt mörka personer i släkten. 

Sonen har också fått träff på en kusin. Det visste vi redan att han är en kusin, men det visar ju att det är seriöst. Kul att göra! Sonen gör nu sitt andra test, för han ville ha en hälsoprofil också. Intressant att jämföra hans två tester också. Sonen har även hittat några tremänningar och fyrmänningar (antagligen på pappans sida), kul, men vi har inte tagit kontakt. 
 

Jag hade hoppats på något lite spännande - men inga överraskningar alls - haha.

Att jag är en fjärdedels same var lite av en överraskning för mig i alla fall, då ingen berättat det för mig. Detta upptäckte jag genom att jag dna-matchade personer klädda i samiska kläder, kollade deras familjeträd och kontaktade vissa av dem också. 

En klassisk överaskning annars verkar vara att folk upptäcker att de inte har rätt förälder (oftast en annan pappa) men så var det i alla fall inte i mitt fall. Hade önskat hitta något halvsyskon, men nej :) 

Jag gjorde testen för 3 år sedan på FtDna där flest svenskar testar sig. Ursprung får man ju ta med en stor nypa salt och en gnutta historiskt kunnande.

Att någon verkar ha norskt ursprung innebär bara ett ett stort antal norrmän som testat sig har liknande DNA som ditt inte att du nödvändigtvis har norska anor, det kan likaväl vara någon avlägsen släkting till sig som flyttat till Norge eller att dina svenska förfäder gift sig med någon norrman när de emigrerat till USA.

Själv är jag nu 67% finne och 33% skandinav efter att under en period i årsskiftet 2019/2020 ha varit 100% finne. Nu ar jag inte tittat på det sedan förra våren så nu är jag lite skandinav enligt detta men skandinav från hela Sverige, Norge, Island och lite Danmark. Sverige och Norge absolut eftersom väldigt många av mina anfäder emigrerade till Norge under svältåren men absolut inga danskar eller islänningar. Däremot så vet jag att det finns anor från valloner, tyska smeder och handelsmän samt en ana från Västerås vars ättlingar är ofantligt många.

Att jag ser ut att vara så mycket finne beror på att halva släkten kommer från Tornedalen och Finland var svenskt ända till 1809. Den finska genpolen är också väldigt liten så den får ett enormt genomslag idag även om jag 80% av mina finska anor är födda och uppvuxna på svenska sidan om älven.

På samma sätt har ju Norge omväxlande tillhört Danmark och Sverige.

Jag har hittat några släktingar via DNA, ett par 2:a kusiner och några 3:e kusiner. Men många många har jag inte tittat på ens de ligger på alldeles för långt avstånd för att jag ska lyckas klura ut det och då har jag ändå en väldokumenterad släktforskning tillbaka till mellan 1700-talet och 1500-talet. När jag såg antalet träffar så blev jag rent matt och la ner det projektet rätt snart. På Ftdna 9000 träffar där 750 har över 50cM som man brukar säga att det är lönt att leta koppling på.

Dna-företag har ofta svårt att skilja på norrlänningar och finnar också vet jag av erfarenhet.

Tack för alla svar, så kul att läsa!
Jag har förstått att man ska ta just etnicitet med en stor nypa salt eftersom det ofta är mer komplicerat än det verkar i resultaten. Jag läste också att vissa företag kan ta fel på ortsnamn så att till exempel personer med släkt från Lima i Dalarna får veta att de har peruanskt påbrå. 

Jag gjorde mitt test hos Myheritage och där ska man tydligen kunna gör mer förfinade sökningar i resultatet. Jag får se om det är så när mitt svar kommer.

Jag är nästan fånigt lik släkten på pappas sida så fel far tror jag inte att det blir. Däremot har jag en nära numera avliden släkting vars biofar är okänd (släktingen visste men inte vi andra) så där kan det bli en överraskning.

Jag har (ingift) släkt från norra Sverige och förr var det ju sorgligt nog många som dolde sitt samiska påbrå. Har det påverkat din självbild (hj)? En fjärdedel är ändå rätt mycket. 

Jag kan ju aldrig liksom riktigt återta det arvet nu, men jag hade velat det på många sätt. Tyvärr träffade jag aldrig morfar eftersom han var död när jag föddes och varken han eller mamma ville kännas vid den sidan av släkten. Så det är väl vad jag kan göra, bibehålla den kontakten.

Jag har gjort på 23andme för ett antal år sedan. Det är förvånansvärt korrekt när det gäller just mitt etniska arv. Jag är blandad av många olika ursprung. 

Min finska mormor har givit mig ca 33% finsk och de flesta jag får träff på är just finnar. (Man ärver ca 15-35% från en mor- eller farförälder.)

Nu har det afrikanska arvet blivit så pass exakt också att min pappas folkgrupp står med. Ju fler som testar sig, desto mer exakt blir ju svaret. 

Jag har fått kontakt med några som är släkt på lite längre håll, typ 4-5 generationer bakåt. 

Jag har gjort test både på 23andMe och Ftdna men det gav inga överraskningar. Inte än då länge i alla fall .

Jag har släktforskat en del också och det enda man kan säga är väl att forskningen verkar stämma rätt bra (i princip bara svenskar och sen någon vallon eller liknande). 

Om man tar DNA-test hos MyHerritage så kan man föra över det till FTDNA - vilket kan vara bra att veta. Så man behöver inte alltid ta om testet. Men det varierar från vilka man kan föra över till. Och hur gammalt testet får vara. Så är det intressant så kolla upp det direkt. 

Ja, vem vet vad det leder till i framtiden. Det är häftigt ändå med alla dessa släktingar som har lämnat spår i vårt DNA.

Oj, vad intressant att de kunde träffa rätt på folkgrupp!

Ja precis, jag hoppas att flera av mina släktingar har testat sig för jag har några frågetecken. Jag har kommit ner till tidigt 1700-tal på både mammas och pappas sida och 1600-tal i ett fall med hjälp av en vän som är väldigt bra på släktforskning.

Det är enbart svenskar från olika delar av landet, förutom den där okända pappan som vi inte vet något om, men så plötsligt dök det upp en tysk. Jag hoppas på lite DNA-träffar i Tyskland för att få en uppfattning om var i Tyskland han kom ifrån, fast det kanske är för avlägset i tid. 

Det går ofta att hitta saker i alla fall, inte alltid, men ofta att man kan få en hint i alla fall.

Kanske mer genom släktforskning i kombo med dna, inte alltid lika mycket i etnicitetsresultaten. (även om min samiska ursprung, tror jag, syns där med, då jag har centrasiatiskt och sibiriskt påbrå på den sidan bland annat som inte kan förklaras riktigt på något annat sätt.)

Jag hittade förresten just exakt hur jag är släkt med en person vars släktskap till mig går tillbaka till gemensamma förfäder födda 1702. Men det kan ibland krävas mycket detektivarbete.