Sorg över min förlossning

Det ä nog få förlossningar som blir som planerat. 

Med vårt första barn tyckte jag att jag förberett mig väl. Det var bara det att jag inte alls läst på om störtfödslar. Självklart så gick jag igenom en störtfödsel (och även andra gången). Jag hängde inte med, barnmorskorna hängde inte med. Jag fick ingen smärtlindring, jag hängde inte med mentalt och hade ingen kontroll alls över läget eller vad jag höll på med. Jag var på förlossningen när jag fick krystvärkar men inte i ett förlossningsrum. Barnmorskan trodde inte på mig först utan var på väg ut ur rummet men vände i dörren och bestämde sig för att undersöka mig trots allt. Sen fick hon lite panik för jag skulle precis föda och behövde ett förlossningsrum. Hela förlossningen är ett töcken. Jag upplevde det som traumatiskt. 

Det kan vara traumatiskt och okontrollerbart oavsett hur man blir förlöst. 

Andra gången var jag förberedd och den blev ganska lik (hade ingen kontroll men det var jag förberedd på så den förlossningen upplevde jag inte som traumatisk).