Hjälp….

För sent i form av att du kommer behöva ha kontakt med denna man resten av barnets liv men inte försent för att lämna. Det skulle jag tveklöst göra om jag var du.

Hans bild av hur hemmet skall skötas kommer uppenbarligen inte förändras, hur kul tror du detta kommer bli med ett spädbarn?

Att du vill att han "hjälper till" visar ju på att ni båda (av oklar anledning) anser det vara ditt huvudansvar. 

Att vägra parterapi är för övrigt bland det underligaste som finns imo. 

Jag håller med Drottningen1970. Lägg ner att tjata, prata, böna och be.
Stå upp för dig själv och dräm näven i bordet så bordsskivan närapå klyvs mitt itu.

Han är en slacker, en mansbebis, ett vuxet barn som vill ha en mamma som sköter markservicen så han kan ta det lugnt i soffan. 

Vaddå han tycker inte att ni behöver gå på familjerådgivning? Är det han ensam som bestämmer hemma hos er? DU tycker att det behövs och då går ni! Om han vägrar så går du själv och planerar tillsammans med terapeuten en exit ut ur detta. 

Se över dina alternativ, ställ dig i alla bostadsköer, se över din ekonomi. Självklart har du valmöjligheter och alternativ. Låt inte dina barn växa upp och tro att det normala är att mamma jobbar häcken av sig hemma och pappa slappar och gnäller på mamma.

Ställ ultimatum och ser du ingen klar förbättring ganska snart så ajöss anser jag. Du kommer aldrig orka dra hela lasset själv sen du väl fått barn! Du klarar ju egentligen inte av det nu heller och värre bli det med en bebis.

Du verkar inte jättebra på att hitta vettiga män. Hur långt gången är du? Kanske värt att fundera på abort. Sen dumpar du idioten och börjar gå i terapi själv eftersom du gång på gång väljer idioter att föröka dig med.

Ledsen men lite sent påtänkt. Hsr du tagit fan i båten får du ro honom i land. Ta upp det omedelbart. Inget kommer att bli lättare eller enklare. Ni är två om att skaffa barn. Oavsett om du varit gravid eller inte ska väl han ta sin del av vardagssysslorna. Faktiskt vara extra stöttande när du är trött i början av graviditeten. Ni ska ju  njuta av den här tiden. 

En sak till du kan göra: han påstår ju att det är han som är den "normala" av er, att ingen annan städar heller.

Börja därför att ta upp saken så fort ni träffar släktingar, vänner och varför inte nån granne. Fråga hur ofta de städar och dra exempel på hur din sambo önskar ha det. 
Fråga även hur de gör med matinköp, om de planerar sina veckor, hur de gör/hur de gjorde när de hade bebis och småbarn hemma. 
Tycker de att leva för stunden är bäst när man har barn och familj eller ser de fördelar med att planera och strukturera upp veckorna?

Men som sagt, planera främst för dig och dina barn, hur ni ska få det så bra som möjligt. Nu och i framtiden. 
Lägg inte ner massa tid på att kämpa med att få honom att förstå och vilja ändra sig. Det kommer han inte att göra. Du kommer bara att bli förtvivlad och utmattad. Kräv ändring här och nu. Planera samtidigt er framtid utan honom.