Hur kan man acceptera att barnen är nr 1?

Hur har det gått flera år senare?

Tycker absolut inte att han låter underbart. Så oerhört osexigt med någon som göra allt för sina barn. Absolut om allt skulle ställas på sin spets. Sjukdom etc. Allvarliga saker. Men inte alltid till vardags. Har man bestämt att man ska träffa sin partner så gör man tex inte i efterhand planer att gå på fotboll med dottern istället. Snacka om att tycka att det är ok att köra över någons annans tid och planer till förmån sin egna tid. Man går sin egna väg på nån annans bekostnad. 

Jag säger inte att ts alltid gjort rätt men en människa som alltid väljer sina barn först är osexigt och osund. Barn ska inte lära sig att de alltid kommer först. Om det är viktigt och allvarligt. Men inte för minsta lilla sak. Tvärtom väldigt vettigt att lära barn att de inte alltid får allt och får allt som de vill. 

Väldigt vettigt att tex berätta för ett barn att "den här gången har jag lovat någon annan att träffas så vi får gå på fotboll en annan dag". 

Varför ska barnen lära sig att allt alltid kretsar kring dem. Har en släkting som blivit uppfostrad så och han inte direkt blivit en mysig person. 

Kan man inte bolla flera relationer och veta när det är vettigt vem som ska stå tillbaka för vem (för det är intr alltid partnern som ska stå tillbaka) så får man leva singel och bara dalta med sina barn då om man tycker det är vettigt.

Men det är bara att googla vad vilken som helst psykolog uttalar sig i ämnet så kan man läsa att det är rimligt att ibland låta sina egna och andras behov gå före barns önskemål. 

Barns önskemål och vilja är inte alltid riktiga livsviktiga behov.

Och hur inbillar man sig att det är ok att partnern alltid ska stå tillbaka. Partnern har också ett liv, planer och dennes tid är också virkigt. Av vilken anledning tycker man det att det är ok att ställa in planer med partner pga smågrejer och tro att det är ok att göra hur man vill med dennes tid. Det blir ju på en annan perosne bekostnad. 

Tycket man att det är ok att låta barn lära sig att de får som de vill på en annan persons bekostnad?

Man kan väl ha en nära relation till barn och barnbarn utan att för den sakens skull alltid låta dem få som de vill? Varför ska de växa upp och tro att föräldern inte har några andra behov i livet förutom barnen?

Om man vill vara en sån förälder som gör allt för barnen så skaffar man ingen seriös partner. 

Jag jar en partner och han är näst intill lika viktig som mina barn. I en allvarlig och viktig situation skulle mina barn gå före. Men i vanliga fall till vardags är alla viktiga. Jag kan liksom bolla alla de olika relationerna. Jag "vet" när jag behöver göra vad, när jag ska prioritera vad. Och det är inte alltid i barnens riktning. 

Det betyder inte att jag inte är nära dem. Varför tror folk att det är likhetstecken mellan nära relation=göra allt för dem?

Och som sagt, med mina tid gör man inte vad som helst med. Har min partner lovat mig att vi ska ses för att vi behöver prata om nåt viktigt eller vi har knappt hunnit ses. Då bryter man intr det för att nån av barnen "har lust att ses". Jag kanske har tackat nej till nåt viktigt för att prioritera min partner. Jag kanske har bytt arbetspass. Sagt nej till mina egna barn. Sagt nej till vänner. Då kan man inte inte komma och tror att man kan göra vad som helst på bekostnad av mitt liv och min tid bara för att barnen går fööörst!!!