Gravsymtom som är bortblåsta i v 10/11

Ganska vanligt med avtagande symptom just med början i de veckorna. Kallas "spökveckor"  för att flera inte känner sig gravida alls och magen har inte börjat växa nämnvärt. Om man sett hjärtat slå v.9 är missfallsrisken väldigt låg. Endast ca 3%.

Samtidigt förstår jag absolut oron! Jag hade flera m.f innan jag väl fick barn. Jag tog helt enkelt dag för dag. satte upp delmål med veckorna. Det riktigt hoppet om barn kom nog först efter v.30. 

Spökveckor har jag hört talas om men trodde dom skulle komma runt v 12/13. Att symtomen försvinner får mig genast att tänka det värsta och det är lång väntan till 11/4 då det är dags för ultraljud igen och KUB. Jo läkaren sa till oss på ultraljudet att procenten är runt 95% nu att det blir ett barn. Sen några dagar senare läste jag att det finns stora risker när moderkakan ska ta över vilket gjorde mig rädd igen. Tack för dina lugnande ord, kanske att mina spökveckor har kommit tidigare, hur länge kan dom pågå? 

När spökveckorna börjar är ju ingen exakt vetenskap. Symptom kan komma och gå och försvinna nästan vilken vecka som helst. Som sagt- m.f-risken är oerhört låg om man sett hjärtat. Det är ingen "stor" risk heller när moderkakan tar över. De flesta m.f efter v.9 är MA. Dvs fostret har dött långt innan. Så därav den låga risken när man verkligen sett hjärtat.

Jag känner likadant, är i v.11 nu och har gått från att vara illamående och jättetrött till att känn noll. Jag har också fått se ett hjärta på ultraljud fast i v.8. Jag har inte nästa ultraljud förrän om två veckor och är nervös. Har haft ett MA där fostret hade dött i v.7 och ett missfall i v.7 före denna graviditet. Och jag är äldre, 38. Så då är missfallsrisken högre. Det jag är rädd för är MA, att man kanske ser att fostret fött i v.9 tex. Har också läst det där om moderkakan och att det är en känslig fas. Jag läste även att misssfallsrisken är 7 % om man har sett ett hjärta i v.8. 

Jag förstår. Då är det ma jag blir orolig för och inte vet hur jag ska hantera det om det händer oss. Dom tidigare missfallen har varit ett helvete och skulle jag få ma kan jag tro att det är betydligt värre! Usch för att risker man kan utsättas för men jag får ta en dag i taget helt enkelt och hoppas att fostret är frisk och vill stanna den här gången. Vad hade du för delmål?

Nejlika08 - jag beklagar ditt missfall och ma. Har du barn sen innan? Jag hoppas att det ska gå vägen denna gång mem jag förstår verkligen din oro, så sjukt påfrestande. Jag är fyra år yngre än dig så är inte heller så ung längre. 

Jag är bara jag - jag förstår vad du menar och hoppas att både jag och Nejlika08 är två av alla andra bland majoriteten som får en lyckad graviditet den här gången. Dina delmål låter rimliga, då får mitt första bli 11/4 när nästa ultraljud är och kommer då vara i v 13+0.

Håller alla tummar! 

Nejlika08 - Jag kan nästan föreställa mig hur det kan kännas med tanke på mina erfarenheter av tidigare missfall hur jäkla förstörd man bara blivit av dem. Men att få ett ma när man har kommit lite längre och tror att allt är lugnt för att sedan få veta att det är dött bör kännas som en jäkla käftsmäll. Det här med att vara gravid känns som ett lotteri, vissa får barn och andra inte. Jag tycker inte att du ska ge upp för det är din tur snart och jag hoppas verkligen att turen händer nu, trots noll symtom. Låter fint att du har ett barn sedan innan. Jag har inga barn så längtan till barn är viktigare än allt annat just nu! Hur märkte du av ditt ma innan ul? Några symtom eller avtog dom helt?

Jag är bara jag - Tack snälla! Det behövs verkligen :)