Följs gärna åt! :)
Jag är på sprutdag 4 idag, kör korta protokollet, menopur 300 och även 0,25 fyremadel from imorgon.
Känns helt okej med sprutorna, är mest rädd för att göra fel men tror nog att jag och sambon övertänker.
Ska på första VUL på fredag för att kolla äggen. Känner mig extremt teött, men annars inga biverkningar, hur går det för dig?
Spännande, då är vi ungefär lika i tid :)
Fick du något svar på varför äggen inte mognade sist?
Barnmorskan på Livio berättade att olika läkare har olika "favoriter" och då kan det skilja sig från person till person. Tyckte det var lite krångligt nämligen då Menopuren inte är färdigblandad utan jag måste själv blanda ett pulver med en vätska. Känns onödigt att det ska blandas när det finns färdigfyllda sprutor.
Hur länge har ni i tråden försökt nu?
Vi är inne på 2 år försöka själva och är oförklarligt barnlösa. Både mannens spermier är i toppskick och jag har mycket ägg, AMH på 4 vilket var väldigt bra. Dock finns risk för överstimulering nu enligt läkaren så det finns risk att vi inte får återföra något i denna cykel vilket känns trist om det skulle bli så. Nu vill man ju bara köra gärnet! :)
Frustreande att inte få nåt konkret, men hoppas 175 räcker nu då.
Jag har några extrakilon som jag oroade mig för men läkaren sa att jag inte skulle börja banta nu inför behandlingen utan mitt fokus nu är att leva på som vanligt och fokus är enbart att jag ska må bra, några kilo hit och dit var ingen fara sa hon. Kändes skönt och tryggt.
Hoppas det går bra för dig!
MaryJen123- ja verkligen! Det var bara nått i stil med -jag vet inte varför du inte svarar bättre på denna dosen. Så känns nästan som man får skämmas om inte denna dosen räcker heller...
Okej men det känns ju skönt att höra ändå
Har du ul imorgon? 
Ja precis, imorgon är första UL och ikväll tas första fyremadel som jag nu känner mig lite spänd över om det är så att den nålen är lite grövre. Sambon kanske får ta den åt mig, vi får se.
Än så länge känner jag inte så mycket av sprutorna, lite svullen kanske så ska bli spännande att se hur äggen har växt till sig.
Vi går på Livio gärdet. Var på UL idag men blev lite besviken dels för att barnmorskan kändes så stressad och hela stämningen i rummet var att hon bara ville att jag skulle gå.
Fick bara höra "7 blåsor på höger inget än på vänster, kom tillbaka på måndag"
Men ställde lite frågor, förmodligen äggplock på fredag.
Men 7 blåsor kändes lite eller? Barnmorskan Var så obrydd, var in och ut på kanske 3 min. De har annars varit så gulliga.
Det har gått bra hittills, nu går det lite mer på rutin. Hur går det för dig?
Samma här med min sambo, inte berättat för någon alls och jag märker att han börjar tycka att det är jobbigt att inte prata med vänner eller familj men han tänker att ingen kommer förstå. Och därför vill jag prata om det , för det är säkert fler därute som genomgår eller har gjort IVF men ingen vågar/orkar prata.
En jag har berättat för har varit lite okänslig och det första hon sa när jag berättade var "om IVF inte funkar så kan ni ju alltid adoptera" inte direkt det man vill höra.
Samma här med jobbet men vill helst inte berätta, försöker fiffla så mycket det går utan att det märks men för ägguttaget så får jag sjuka mig..tror inte min chef skulle vara så förstående tyvärr.
Jag har berättat för 2 st, varav den ena är oförklarligt barnlös med sin sambo, så om hon får mens nu kanske de ska starta behandling..
Ja jo fast vi pratar typ inte om det, men de vet iaf :)
Idag spänner det rätt bra i nedre regionen! När jag sätter mig gör det nästan lite ont, som att det börjar bli trångt :)
Jag jobbar hemifrån till 99% och styr mitt jobb lite som jag vill. Dock har chefen kallat in alla på torsdag eftermiddag så hoppas på äggplock onsdag eller fredag! Och bara för det så lär det bli på torsdag, haha!
haha ja så typiskt. men det är ju svårt att planera när man inte riktigt vet vilken dag det blir.
Min chef är ett kontrollfreak, kan ringa spontant och kolla läget, känns så kontrollerande. Får ta med jobbtelefonen på äggplocket och svara lite groggy haha
MaryJen123- va skönt! Jo det går bra men börjar känna av hormonerna känslomässigt nu.
Ja med min sambo är det lite som att han vill knappt prata om det med mig heller, tror han tycker det är extremt jobbigt att det är han det är "fel" på. Önskar väl lite att han var lite mer med. Just nu tar jag sprutorna själv och han grejar med nått annat ute.. vi bråkar endel oxå och jag vill typ skita i allt. Kände samma förra sprut omgången, men så fort ja sluta med sprutorna så ville jag bara köra igång igen haha.
Ja jag funderar på om vi kanske ska gå ut med det när man plussat som jag hoppas snart sker. Eller så förblir det en hemlighet.
Skulle verkligen vilja säga det till min mamma men orkar inte, vill lixom sörja själv att det inte går.
Nej det var ju inte kul att höra det! Man vill ju bara ha pepp och känna att det snart är ens tur!
Känner lite samma med min chef. Var nyss sjukskriven fram och tillbaka för panikångest och håller väl på och repa mig lite mer för varje dag så känns som att hon skulle dömma mig och tänka att jag kanske inte ska ta ett till barn till världen innan jag mår helt okej. Men helt okej kommer jag nog aldrig bli, utan panikattacker får jag nog leva med.
låter inte kul med sambon men förstår att det måste va tufft att känna att det är ens eget "fel". Hoppas det löser sig längs vägen. Lyssnade på nån podd för ett tag sen som förklarade barnlöshet som en kris och att man som par måste hantera det som vilken annan kris som helst då det tär på förhållandet, så vi har pratat om att gå i parterapi, tror det skulle kännas skönt att lufta känslor med någon som är van vid denna typ av kriser.