Måste man välja mellan hund och karriär?

Det har varit en extra stress ja. Och även om vi har ekonomi så är det inte kul att behöva lämna bort sin hund till hunddagis/dagmatte. Helt ärligt så var det inte därför vi skaffade hund. 
Jag ska inte jämföra hundar med barn men lite är det så där med. Man skaffar inte barn för att de ska vara på förskolan 9h per dag så att man själv ska kunna jobba 8h per dag och sen umgås 30 min på kvällen och på helgerna. Vem mår bra av det ekorrhjulet i längden?
Och hunden må ha en mindre hjärna än människan men icke desto mindre är det husse/matte (mamma/pappa) som bestämt att skaffa den. Och ta hand om den. Och liksom barn är hundar också väldigt olika i hur de trivs med olika saker. Vissa trivs ensamma hemma och nöjer sig med en promenad kring lunch, andra behöver man jobba med för att de ska klara sig ett par timmar ens utan att riva huset eller göra ljud ifrån sig. Vissa kommer aldrig må bra av det hur man än försöker och tränar. Alla är olika.
Och att ha valp (alltså direkt från hämtning hos uppfödare) är verkligen som att ha småbarn, vi har fått gå upp nattetid och rasta, torka undan hemma när det inträffat olyckor. Det hade vi inte löst om vi haft kontorsarbete 8-17, nu gick det bra pga vi jobbar skift.
Man får prioritera helt enkelt.
Nej det är inte schysst att skaffa en hund och sen inse att nej det här funkar inte. Å andra sidan så vet man inte förrän man provat själv men då kanske man kan testa att vara fodervärd eller liknande för att se hur det funkar i ens vardag. 

Min syster och hennes man skaffade hund på foder, för att se hur det gick. Min syster åkte hem på lunchen varje dag eller hade med hunden till jobbet, hennes man kan inte ha med hund på jobbet eller gå ifrån. Jag var ofta hundvakt på helger när de skulle iväg eller när de inte kunde gå ifrån jobbet (jag har ett mer flexibelt jobb där jag styr mina tider själv). De insåg till slut att det inte funkade för att det hindrade dem i många avseenden, t ex semester där hunden inte kunde följa med och jag inte alltid kunde vara hundvakt. 

De lämnade tillbaka hunden efter ett år ungefär. 

Därför har jag beslutat mig för att INTE skaffa hund, för jag har inte ekonomi för hunddagis och har ingen som jag kan förlita mig på till 100% kan vara hundvakt. Nog för att mitt jobb är flexibelt och jag kan jobba hemma en del, men jag kan inte ta med hunden in till jobbet. Jag har intressen som innefattar att resa bort och vara borta minst en vecka åt gången osv och det är få som vill ha en hund en hel vecka när de jobbar, eller på semestern. Mina föräldrar bor inte i samma stad som jag, så att åka dit med hunden och hämta den igen skulle bli ett stort projekt. 

Det får vänta tills jag är pensionär, om jag nu känner att jag vill vara låst då.

Vad skulle du ångra mest? Att kanske missa någon karriärmöjlighet eller att missa ett djurs kärlek och få ha roligt ihop? Man ska leva också.

Varför vill du ha hund? Vad kan och kommer du erbjuda hunden?

Jag känner såhär att hunden väljer inte sin familj, därför är det familjens plikt att sätta hundens behov först. Även små sällskapsraser behöver både fysisk och mental aktivering varje dag. Alla hundar behöver känna delaktighet i flocken, inte bara bli liggande etc. Som människa är hunden något som vi har bland allt annat i vårt liv men för hunden blir vi hela deras liv.

Kommer du lägga den tiden som behövs på hunden varje dag för resten av dens liv så go for it om ni kan lösa tiden. Om inte kanske ni kan va hundvakt ist eller låna hund att träna med etc eller vad det är som lockar m hund.