• Anonym (Så jävla trött)

    Hur orkar folk vara förskollärare?

    Ikväll har jag inte gått till min älskade kvällskurs. Jag har istället haft en panikångestattack, snorgråtit och varit i 100 % ångest. Att min älskade håller om mig och tröstar gör det bättre, men tar inte bort det onda. 

    Vad fan har hänt då? 


    Utbildade mig till förskollärare. Tyckte allt var jobbigt och svårt, men stolt över att jag tog mig igenom det. Fick ett jobb på en privat förskola. Jobbade där i fyra år. Dock slutade jag då jag ville utvecklas samt att chefen där särbehandlade folk... 

    Rent yrkesmässigt tror jag inte att jag har arbetat som förskollärare förens jag bytte till mitt nuvarande jobb. Och jag klarar knappt av det. 

    Hur orkar folk vara förskollärare? 

    Ansvar för allt. Nej, men typ. 


    Ha koll på allt. Vara pedagogisk i allt. Ha koll på alla papper. Hålla i utvecklingssamtal, bemöta vårdnadshavare, Utvärdera och Utveckla. 


    När ska en hinna andas? 

    Jävligt ledsen. 

    Blev sjukskriven efter bara en månad på jobbet. Insåg att jag och maken har svårt att få barn och behöver hjälp på traven. Är bipolär och har bara tagit antidepressiva pga min stämningsstabiliserande är inte bra för ett foster som aldrig kommer. 
    Imorgon är det läslyft på jobbet. Så nu går jag emot mina principer att arbeta oavlönat på en vardagskväll. Men bättre det än ångesten som skulle vara värre imorgon. 

    Hoppas någon orkar läsa detta. Hoppas även att du inte är ett troll som kommer såga mina ord. 
    Snälla, va fan ska en göra?

  • Svar på tråden Hur orkar folk vara förskollärare?
  • Anonym (K)

    Byt yrke. Du verkar inte alls gjord för det jobbet. 

  • fjanten

    Ingen aning. Jag är inte alls gjord för välfärdsyrken - alla är helt enkelt inte det. Om jag var du hade jag försökt söka mig till något helt annat, under tiden du funderar på vad du vill göra och hur du ska ta dig dit kanske du kan försöka hitta något mer okvalificerat jobb en period.

  • cosinus

    Låter ju som din nuvarande arbetsplats inte funkar så bra för dig.

    om du klarade dig bra i 4 år på en annan förskola så finns det fler förskolor du fixar. Men kanske inte din nuvarande.

    trivs du bättre med lite äldre barn kan förskoleklass vara ett alternativ. 

    En annan lösning kan vara att säga upp sig och ta vikariat. Du får då både chansen att flytta runt lite och se vilka förskolor du skulle kunna trivas på samt att man som vikarie slipper en del av ansvaret som inte är precis här och nu. Vet flera som gått den vägen för att de får ändå jobba allt de vill men de slipper en hel del administrativt overhea.

  • Aliona

    Det verkar som det är mycket på samma gång nu, med båda jobbet och svårigheterna att få barn. Det kanske blir bättre när du får börja ta din vanliga medicin igen? Kan du prata med din doktor om det? Det kanske finns andra mediciner som kan hjälpa under tiden som ni försöker. Förhoppningsvis när det är lugnare i privatlivet så har du kanske mer kraft att klara av utmaningarna på jobbet. Om inte, så får du fundera på om det är just den här arbetsplatsen som är för krävande för dig, eller om det är yrket som inte passar. Jag tänker att det i alla jobb tar ett tag att få rutin på allt, och sen går det mycket lättare. 

  • Anonym (A)
    cosinus skrev 2022-03-24 20:47:52 följande:
    Låter ju som din nuvarande arbetsplats inte funkar så bra för dig.

    om du klarade dig bra i 4 år på en annan förskola så finns det fler förskolor du fixar. Men kanske inte din nuvarande.

    trivs du bättre med lite äldre barn kan förskoleklass vara ett alternativ. 

    En annan lösning kan vara att säga upp sig och ta vikariat. Du får då både chansen att flytta runt lite och se vilka förskolor du skulle kunna trivas på samt att man som vikarie slipper en del av ansvaret som inte är precis här och nu. Vet flera som gått den vägen för att de får ändå jobba allt de vill men de slipper en hel del administrativt overhea.
    Håller med
  • Anonym (Camilla)

    Tänk på dig själv och ditt mående.Gå inte till jobbet om du mår så dåligt.Ändra det du kan,stressa inte för mycket.

  • Anonym (bonaqua)

    Säg upp dig! Det finns garanterat bättre arbetsplatser. Livet är för kort.

  • Anonym (Förskollärare)

    Hur många förskollärare är ni i arbetslaget då? Ni fördelar ju ansvaret mellan er. Eftersom man har så stort eget ansvar känner man lätt att man ska göra allt hela tiden. Men det behövs egentligen inte. Miljön, leken, påklädning, allt sånt är också lärande. Man behöver inte ha jättemycket uppstyrt, men lekvänliga miljöer. Det är du också utbildad till. Utvecklingssamtalen är ju tunga, liksom dokumentationen. Jag jobbar i ett arbetslag där vi är två förskollärare, men den andra jobbar lite mer som barnskötare. Inget intresse för barnens utveckling. Så jag känner lite som du bitvis. Men du måste inte göra allt hemma, och inte sitta pch läsa på inför läslyftet, det får ni ju där på plats. 

  • Anonym (Kämpigt yrke)

    Jag har arbetat som förskollärare i 30 år och har varit sjukskriven i ett par omgångar pga utmattning. Vad jag har förstått så är förskollärare överrepresenterade vad gäller sjukskrivningar pga utmattning.

    Jag anser att dokumentationskraven har blivit alldeles på tok för höga. Jag hoppas verkligen inte att man jobbar så här om 10 år. Det är helt galet det som pågår nu. 
    Om jag jämför verksamheten i förskolan jag hade för ca 10-15 år sedan så hade den högre kvalitet än vad den har idag. Helt galet. För jag måste ägna mer tid åt dokumentation på olika plattformar än tid för reell verksamhet med barnen. Vi måste dokumentera barns läroprocesser för vem...? Föräldrarna eller vad.

    Anledningen till att jag har jobbat kvar är barnen. Men efter så här många år så hade jag nog behövt byta yrke för ca 10 år sedan men det gick inte. Hade inte kompetens för något annat. Nu måste jag härda ut till pensionen.

    Tyvärr skulle jag råda dig att byta yrke innan du blir för gammal. Efter 40 års åldern är det svårt. Känns hemskt att säga det. Men det är ett stressigt jobb och känns av otillräcklig är ständigt där. Och en hel del av stressen tycker jag inte beror på barnen bara på orimliga krav från ledning och ständiga svängningar i pedagogiska inriktningar. 

    Känn efter vad din magkänsla säger och följ den.

  • Anonym (Solblomma)
    Anonym (Kämpigt yrke) skrev 2022-03-25 20:28:27 följande:

    Jag har arbetat som förskollärare i 30 år och har varit sjukskriven i ett par omgångar pga utmattning. Vad jag har förstått så är förskollärare överrepresenterade vad gäller sjukskrivningar pga utmattning.

    Jag anser att dokumentationskraven har blivit alldeles på tok för höga. Jag hoppas verkligen inte att man jobbar så här om 10 år. Det är helt galet det som pågår nu. 
    Om jag jämför verksamheten i förskolan jag hade för ca 10-15 år sedan så hade den högre kvalitet än vad den har idag. Helt galet. För jag måste ägna mer tid åt dokumentation på olika plattformar än tid för reell verksamhet med barnen. Vi måste dokumentera barns läroprocesser för vem...? Föräldrarna eller vad.

    Anledningen till att jag har jobbat kvar är barnen. Men efter så här många år så hade jag nog behövt byta yrke för ca 10 år sedan men det gick inte. Hade inte kompetens för något annat. Nu måste jag härda ut till pensionen.

    Tyvärr skulle jag råda dig att byta yrke innan du blir för gammal. Efter 40 års åldern är det svårt. Känns hemskt att säga det. Men det är ett stressigt jobb och känns av otillräcklig är ständigt där. Och en hel del av stressen tycker jag inte beror på barnen bara på orimliga krav från ledning och ständiga svängningar i pedagogiska inriktningar. 

    Känn efter vad din magkänsla säger och följ den.


    Det är precis mina tankar också, som förälder. Herre gud vilka "rapporter" vi får var och varannan dag om vad barnen gör och hur det är kopplat till vad i läroplanen o.s.v. Redogörelser som säkert tar väldigt lång tid att skriva och fotografera och allt vad det är, och sedan in i appen. Tid som borde ha lagts på ...barnen! Utv.samtal med power point-presentation om mina barn, långa sådana, fullt med bilder och texter och hur det är relevant till läroplanen. Alltså det är jättekul att veta vad mina barn har för sig om dagarna, men jag SER ju vilket enormt arbete som läggs ner på all denna dokumentation. Det är inte rimligt! När jag gick förskola skrevs något litet ibland, hamnade i en pärm om mig, men det var liksom inte i närheten av allt som dokumenteras nu. Ändå märker jag ju tydligt att det pedagogerna gör med barnen är ungefär samma saker som man gjorde när jag var barn - fast när jag var barn var vi betydligt färre barn med betydligt fler pedagoger.

    Nej fy tusan... Det här behöver ändring!
Svar på tråden Hur orkar folk vara förskollärare?