Münchhausen by proxy

Jag och min ex-fru har 2 barn ihop som idag är 4 resp 5år, vi separerade för ungefär 3 år sedan. Stormigt uppbrott, följt av vårdnadstvist och flertalet orosanmälningar.

Barnen bor nu växelvist.

Förskolan har börjat reagera på att barnen väldigt ofta är hemma från förskolan pga sjukdom på "mammaveckorna". Det var någon i personalen där som fattade misstanke och började kolla historiken.
Det visar sig då att barnen haft 65-70% frånvaro på mammaveckorna om man kollar 2år tillbaks i tiden, men bara runt 5% frånvaro på mina veckor samma period. Jag har arbetat heltid hela denna period, exet har varit sjukskriven och/eller arbetslös.
Detta är ju då under "coronaåren", så det blir ju lite speciellt. Men faktum är att när jag kollar själv på försäkringskassan så har jag bara vabbat 6 dagar på hela -20 och -21.

Det har även under tiden sen separationen varit en hel del sjukvårdskontakter gällande barnen, alltid på exets initiativ.
Detta var även något vi var oense om när vi levde ihop, jag anser att hon ständigt överdriver och överdramatiserar.
Det skall ständigt startas utredningar om minsta lilla grej som händer, om det t.ex kliar på ryggen så är det förmodligen tvättmedelsallergi. nyser de så skall det utredas om det är pollenallergi, får de nått litet utslag så är det allergi, kräks de nån enstaka gång så är de allergiska mot nån mat.... Ständigt dessa typer av ärenden som startas och som hon insisterar skall utredas, trots att sjukvården oftast vill ta det lite lugnt och se om det kanske händer igen.
Här kan jag tillägga att av alla de utredningar som startats hitills har ingen visat på någon allergi eller andra problem, allt har bara löst sig självt och runnit ut i sanden.

Under åren sen separationen har det även blivit en handfull besök på akuten pga fysiska skador. Vi pratar vanliga normala saker som ofta händer mindre barn som är aktiva, typ sprucken läpp och några större "köttsår" som behöver plåstras om ordentligt/ sy några stygn. Men även en arm som hoppat ur led.

Det som gör att jag nu reagerar är att alla de 6 tillfällen som barnen behövt åka till akuten har inträffat när de inte varit hos mig. Även de gånger som vi var på akuten pga nån olycka när vi bodde ihop hände när jag inte var hemma.

Jag är ju givetvis partisk, men jag personligen anser det är något som inte klickar som det ska i huvudet på exet, men jag saknar kompetens och utbildning att "sätta ord på" vad.
När jag försökt googla så anser jag att något typ Bipolär, Borderline eller grav narcissism stämmer in ganska klockrent.

Nu när jag av en händelse blev bekant med konceptet "Münchhausen by proxy" så kändes hela grejen väldigt bekant...

Som väl är så har vi gemensam vårdnad, så jag har full insyn och tillgång till barnens journaler.

Drottningen1970 skrev 2022-03-26 07:27:18 följande:

Eller, så handlar det om att det är du som är ouppmärksam när det gäller dina barns hälsobehov.

Tro mig, den tanken är jag oerhört bekant med.

Det behövdes mångga många samtal med den samtalsterapeut som jag kom i kontakt med i samband med separationen innan jag ens lite började lyssna på min magkänsla, eller alls var kapabel till att ens ifrågasätta exets resonemang.

Även om min självkänsla och självsäkerhet idag är återställd, så blir jag ofta osäker när jag ställs inför något nytt och obekant när det gäller barnens hälsa.
Jag rådgör då med t.ex personalen på förskolan om jag är osäker på hurvida barnen kan komma dit eller inte, eller bvc när vi får råd och rekommendationer ang något.
Men för varje gång det är något som kommer upp så slutar det med att jag går starkare ur det eftersom min magkänsla och mina resonemang nästintill alltid visar sig stämma med de råd vi får.

Jag minns tydligt en gång jag pratade med barnmorskan på bvc, hon sa då att hon enbart remitterade ärendet det gällde just för tillfället till läkare för utredning för att "mamma var så fast i sin övertygelse och oerhört påstridig", hon var själv helt övertygad om att utredningen skulle visa negativt resultat. Hon gjorde detta enbart för att hon inte kunde övertyga exet på annat sätt än att motbevisa henne.

Själv är jag oerhört kluven inför besluten att "godkänna" olika utredningar kring barnens hälsa då jag är orolig för att det kommer ses som att jag nekar barnen vård och att våra problem att samarbeta går ut över barnen om jag sätter ner foten mot nått och att detta sen på sikt kommer ligga mig till last vid nästa vårdnadstvist, som jag är helt övertygad kommer komma. Samtidigt som jag känner att jag brister och sviker barnen genom att tillåta dem genomgå medicinska undersökningar och utredningar som jag själv anser är totalt onödiga, enbart för att motbevisa exet.
Hon är inte alls nöjd med nuvarande dom då den till stora delar gick på "min linje", hon hade oerhört svårt att få varken socialtjänsten eller domstolen med sig i sina resonemang kring det mesta i förra vårdnadstvisten.

Det håller ju inte heller att helt ignorera exets galenskaper eftersom nån gång kommer hon ju ha rätt, utreder man varje gång för minsta lilla symtom så kommer man ju till slut nån gång få rätt.

Münchhausen by proxy

INNEHÅLL