Namnbyte på barn

Om barnet är så litet så är det ju bara att passa på!
Till släkt och vänner skulle jag säga (om någon frågade) att ja, vi har kallat henne Hanna (tex) men i själva verket har vi testat lite olika namn och nu kom vi på att vi tycker att Saga passar bättre. Så nu heter hon Saga.

Har du mest ångest kring att byta? Eller hur folk ska reagera?
Om du inte vet säkert vilket namn ni vill ge barnet så stressa inte, avvakta några dagar till och testa er fram. Det kommer bli bra!
Handlar det om folks reaktioner så försök strunta i dem. Det är ni som ska namnge ert barn. Det må vara ovanligt att man byter ut det namn man redan kommunicerat men då är det så bara, det är ingen annans business.

Jag har två barn, med den första så var det inget snack. Vi hade ett par namn på en lista och sen gled det in ett par ess i rockärmen från sidan på BB varav vi var helt överens om ett. Och det har passat jättebra, han "är" en sån!
Sen kom nummer två många år senare och det var mycket svårare. Vi hade i princip samma lista som under graviditeten med första och även det här barnet var en pojke. Utöver listan kände jag också att vi hade storebrors namn att ta med i beräkningen. Det kan vara något som inte någon annan bryr sig om men för mig var det ganska viktigt att namnen passade ihop, jag ville inte ha ett barn med klassiskt "gubbnamn" typ Eskil och sen ett syskon som hette något mer udda typ Neo. Jag har inget emot namnen alls men de passar inte ihop. Nu blev det dock så med lillasyskonet. Han fick ett namn till slut pga vi "bara tog något" som inte passar honom som person, som inte går särskilt bra ihop med vårt efternamn och som inte alls funkar ihop med storebrors namn.
Men min man var väldigt tydlig med att det inte var aktuellt att byta för "så gör man inte". Så det fick bli så. Och nu är han fyra år och det är hans namn.
Men jag kan fortfarande känna att den lilla pojken jag bar i min mage och som jag väntade så länge på han heter inte så. Jag önskar verkligen att vi hade bytt!

Jag förstår att du tycker det är knepigt.
Och väljer man att byta kanske man lever med rädslan av att det också blev fel?
Det får man nog släppa i så fall, man har gått på känsla och gjort det man upplevt som rätt. Det vår räcka gott och väl tänker jag.
Hellre det än att du går runt och mår dåligt och inte känner att det är just det namn som du hade velat ge ditt barn.

Ifall det stora barnet är på förskolan och din man arbetar och du är hemma själv med bebisen, kan du testa under en dag när du inte "störs" av andra, att kalla bebisen det andra namnet?
Inte överdrivet men i alla situationer då du annars skulle sagt namnet så byter du bara? Det är fint av pappan ändå att låta dig välja för att han förstår att det är jobbigt för dig. Vi hade också skickat in papper men det fanns ändå tid att ändra för oss, det var bara att jag inte orkade driva frågan (vi hade haft en väldigt jobbig förlossning också) samt att min man tyckte jag var oklar med vad vi i så fall skulle kalla honom istället. Men men, han själv är väldigt nöjd med sitt namn och det är inte på något vis ett "konstigt namn" så jag får vila i det.