Vän med ekonomiska problem

Vem har skrivit att man inte ska kommunicera? Om det var det du läste ut ur min kommentar så tja, jag är ledsen men ska man verkligen behöva täcka in precis allt när man skriver ett kort inlägg? 

Jag skulle inte gjort något utan avvaktat och sett hur det gick. Även om en person får in mindre pengar en period kanske personen ändå klarar sig, har lite sparat, säljer saker osv. Jag skulle inte på steg 1 erbjuda pengar om det kanske inte behövs. 

Inte för att jag är snål utan för att en del vill reda sig själv, och en del kanske fiskar efter det och blir då lite curlade. 
Bror lite på hur väl man känner varann också. 

Man kan ju hjälpa genom att bjuda på mat ibland, eller dyka upp hemma där med en matkasse, etc. 

 Nu frågade jag och ja han vill gärna ha hjälp o sa att de tar emot o fråga. För mig är de bara glädje att ge. Allt annat skiter ja i om ja får de igen eller ej. 
Glad att se honom glad bara.

Jag undrar varför du känner så starkt att du måste "rädda" den här personen? Vad är det inom dig som gör att du önskar att vara behövd?

Två månader med knackig ekonomi är inte så mycket. Sen kommer ju pengarna som jag förstår det. Han har förhoppningsvis en del sparat som han kan ta av. Han kan även sälja saker eller ta ett mindre lån. Även om jag generellt inte uppmuntrar till dessa pga den höga räntan.
Och om han ska låna pengar så tycker jag att han i första hand ska vända sig till sina föräldrar eller andra närstående, inte en vän.

Vill du ändå låna ut pengar så skriv avtal på detta, helst med vittne. Var även beredd på att du kanske aldrig får igen dessa pengar och att ni är ovänner efter detta. 

Annars tycker jag att en matkasse var ett bra förslag. 

Hahaha ojoj ja det är ju förstås fredag.

Empati kan man ha i överflöd utan att direkt när någon berättar att den kommer att ha dålig ekonomi i två månader börja fundera på hur man ska skicka över pengar och att det är ok om de inte betalas igen.

Är det en god vän som man litar på så kan man säga lite försynt att personen får säga till om den behöver hjälp. Och vill personen ha hjälp så ska man göra upp om det på ett korrekt sätt. 

Det finns tyvärr otaliga historier med personer som lånat ut till bästa kompisen, syskon, släktingar etc och aldrig fått igen dessa och relationen är med detta förstörd. I värsta fall sitter de sedan själva i knipa då de egentligen inte hade råd att låna ut. 

Jag undrar varför du känner så starkt att du måste "rädda" den här personen? Vad är det inom dig som gör att du önskar att vara behövd?

Märklig för dig kanske men inte för andra som läst en hel del psykologi.

Det är inte alla som direkt skulle börja fundera på att bidra ekonomiskt och därtill fundera på om man ska skicka i smyg eller vara öppen, att det är ok att inte få tillbaka pengarna osv när någon säger att den kommer att ha det lite knackigt i två månader. 

Då har man ett väldigt omhändertagande sätt och samtidigt som det är oerhört fint är det också något som kan leda till att man blir utnyttjad gång på gång. 

Många har ju ett sparkonto att nalla av. Och så kanske det räcker om man håller hårt i pengarna under de två månaderna  Eller man kan fråga närmaste familjen. Eller sälja något och där få in nån tusenlapp. 
Det rätta är inte alltid att någon utifrån ska komma in och rädda situationen. 

Man kan ju fråga sig varför personen inte klarar två månader med mindre inkomst? Jag vet att många lever på marginalen men samtidigt kanske denna person måste lära sig vikten av att ha en buffert. Att ha jobb som ger pengar som även kan sparas undan.