Hälsooron knäcker mig!

Sök hjälp för din hälsoångest. Det finns professionell hjälp att få i form av terapi. Du kan vända dig till vårdcentralen. Det är jätteviktigt att du får bukt med det här problemet, för dina barns skull. Annars kommer du att överföra din hälsoångest på dem.

Tack. Jo, jag anar det. Det jobbiga är att jag hade börjat, så smått, få bukt med den för min egen skull innan jag fick barn, iaf så att jag såg hur jag kunde hantera den för egen del, och hade börjat jobba med det.

Men det är värre med barnen märker jag, särskilt med så mkt info online om föräldrar där vården missar saker, inlägg på forum som detta om hur bvc är okunniga mm. Missar jag något för min egen del är det ju bara på mig, men missar jag nåt för mina barn är det ju de som får det sämre.

Men jag är medveten om att det här kan överföras och der vill jag INTE. Det suger att ha oro för sin hälsa.

Det gör inte saken bättre att fortsätta älta det du är orolig för. Sök hjälp på vårdcentralen för din hälsoångest istället.

Sluta genast med att googla och läsa på forum. Det kontrollerar du själv. Sluta läs. 

Ta genast kontakt med en psykolog. 

Hälsoångest handlar inte om att vara medveten om att det kan bli fel och söka en extra gång om den där enda saken som skulle kunna vara fel.

Det är ju oro och att faktiskt ta kroppsliga saker på så stort allvar att det faktiskt hotar den fysiska och psykiska hälsan.

Jag tänker att det finns nivåer på allt och det är faktiskt inte så lätta bedömningar. Du kommer troligen inte tala ut i tidningen i sorg över ett barn som dog i något långdraget. Men risken är ju att det blir något läkarbesök i onödan. Eller i värsta fall massa onödig ångest, multiresistena bakterier och onödiga ingrepp och undersökningar. 

Jag tänker att det absolut är bra med någon professionell, men det kan också räcka med en vanlig medmänniska som har lite vanlig livserfarenhet och som inte har samma tendens till att oroa sig om hälsan.

Du förvärrar bara TS problem. Att skriva "du kanske är jättesjuk" och "om du har cancer" till någon med hälsoångest är det värsta du kan göra.

Jo, borde det. Här på FL och i föräldragrupper döms ju BVC ut som okunniga och inkompetenta i var och varannat inlägg. Det har påverkat mig helt klart.

Hälsoångest är komplicerat och starkt ångestframkallande. Det kan vara väldigt svårt att få bukt med eftersom kroppen är organisk och opålitlig och inget man kan ha kontroll över. Man kommer att få nya sjukdomar, nya symptom. ny rädsla osv samt ständigt bli uppdaterad om andras ohälsa och farliga sjukdomar osv.

Att få hjälp inom vården för denna åkomma är i princip omöjligt och man tas inte på allvar. Det krävs ofta livslång behandling i form av avslappningstekniker, meditation, samtalsterapi och kanske nån medicin för att få ner de värsta topparna. Sånt lägger inte primärvården resurser på. Du kommer att behöva betala för allt själv hos privata psykologer och kliniker, något de allra flesta med ångest bara kan drömma om. Ofta ligger det starka trauman bakom och fruktan för att förlora kontrollen, bli övergiven, sjukhusfobi osv.

Ta kontakt med någon privat som är specialiserad på trauma och ångest om du har möjlighet, men undvik vården. Det bästa du kan få är en remiss till psykiatrin men väl där är det svårt att få terapi och hjälp.

Mina bästa tips hittar jag på Youtube och innefattar olika hypnoser och andningstekniker. Finns hur många som helst. Pröva dig fram.

Min rädsla ligger i en oro att vården ska missa något. Den oron startade när sociala media och tidningar började lyfta fram allt som missas. Alla föräldragrupper nu med fokus på vissa åkommor är det värsta jag vet, för de är så bra att hävda just hur ofta VC och BVC gör fel. Samma med saker som hur ofta VC missar typ knölar i bröst. Och nej, en sån som jag borde inte läsa, men har man nån närvaro alls på sociala medier eller internet idag blir man snabbt hänvisad och länkad.

Märker att det har påverkat mig och gjort mig mer osäker och rädd och orolig.

Nu är det ju inte jag som har hälsoångest, utan TS, men jag vidhåller att TS inte blir hjälpt av att älta sin oro.

Är du överhuvudtaget beredd att söka hjälp för din ångest, TS?

Sluta googla och läs skräckhistorier. Det är ytterst sällan vården missar nåt allvarligt. Sök hjälp på V.c och gör allt du kan för att ditt barn inte ska "ärva" denna oro. Sjukdomar och skador kommer att dyka upp och då tar man itu med dom då. Ingen mening oroa sig i förväg eller i onödan.

Självklart missas saker. Det säger sig själv. Skulle man vid varje symtom göra en fullständig genomgång av allt det i teorin kan vara så skulle det både bli ganska odrägligt för patienten och helt ohållbart resursmässigt och ekonomiskt.

Alltså måste man lägga sig på en nivå där man utesluter det som är farligt på riktigt och sen betar av resten i någon form av rimlighets och sannolikhetsordning baserat på symtom och provsvar.

På mina barn har saker missats eller fåt fel utlåtande massor av gånger men i samtliga fall har det varit sånt som faktiskt kunnat vänta på rätt utlåtande. Visst det hade varit trevligt om det gått fortare men absolut inte farligt att vänta.

De gånger de varit sjuka på riktigt (lunginflammation modell allvarlig - blev inlagda 5 dygn eller allvarliga hjärnskakningar t ex) eller gjort sig illa på sätt som involverat nacke/rygg då jäklar har det hänt saker på en gång vi visat oss för vården.

Självklart missas i undantagsfall även riktigt allvarliga saker men det vanligaste är ju trots allt att det som missas är relativt ofarligt. Iaf för stunden. Sen kan det ändras till nästa gång man söker vård men då får man förhoppningsvis rätt diagnos för att förutsättningarna förändrats.

+1

Hej TS,
jag är i samma sits som du. En läkare sa till mig en gång att ?om det skulle vara något allvarligt brukar man också få allvaröiga symptom?. Barnet har inte leukemi när det har blåmärken på smalbenen, man har inte MS för att det pirrar i armen - då tappar man helt känseln i armen. Osv. Finns förstås undantag, men detta är något som hjälpt mig en aning.