• Anonym (Olyckligt kär)

    Hur kommer man över en annan man?

    Hej! Jag undrar om det finns någon annan därute med samma erfarenhet som jag och som vill dela sin historia, för jag är så ledsen och jag vill gärna höra att det kan ordna sig på ett eller annat sätt.

    Jag är lyckligt gift med man och barn, och är det väl fortfarande, förutom att jag blev handlöst förälskad i en man på mitt jobb (också han gift med familj) för två år sen. Vi jobbade nära tillsammans och jag blev så kär som jag aldrig varit förut. Förmodligen var det för att min man och jag hade kommunikationsproblem då, men också för att jag just hade förlorat en nära anhörig och var väl i livskris.

    Numera jobbar jag och den andre mannen inte längre tillsammans, men vi har setts privat, bara vi två, varit ute och ätit middag och druckit drinkar flera gånger under det senaste året. Inget fysiskt har hänt förutom någon liten förstulen smekning då och då, men däremot pratar vi om allt möjligt och har verkligen kommit nära varandra som vänner.

    Vi har aldrig pratat om att jag har oerhört starka känslor för honom och jag vet egentligen inte vad han känner för mig.

    Jag har hela tiden känt att jag inte vill splittra någon familj och därför har jag inte agerat på mina känslor. Problemet är att jag plågas så. Jag längtar efter honom som en vansinnig när vi inte ses, vilket vi inte kan göra så ofta pga jobb och barn. Jag försöker att låtsas som ingentimg men jag förgås! 

    Jag vet inte vad jag ska göra. Är det någon som kan ge ett råd eller varit med om samma sak och där det löste sig till slut? Kram!

  • Svar på tråden Hur kommer man över en annan man?
  • Anonym (Miss)
    Anonym (FYI) skrev 2022-10-29 00:29:04 följande:
    Har tittat på Esther Perel (har ju några år på nacken) och tycker hon har många intressanta synpunkter.
    Men eftersom du verkar intresserad, tycker jag att du även skall läsa
    Michelle Langley:s "Women's Infidelity". som, tycker jag, går djupare i kvinnlig psykologi vad det gäller otrohet.

    Har själv en stor behållning av Esther Perels TED talk Rethinking infidelity som jag upptäckte ett par år tillbaka. Tror jag till och med mejlade den till den då gifte mannen som jag hyste starka känslor inför. Ett ömsesidigt känslosvall som övergick i en ny riktning i samband med mannens skilsmässa från sin hustru (kvinnan initiativtagare). Jag var och är själv upptagen i en långvarig relation. Mannen fjärmade sig när jag inte redo och ja, jag kände en stark smärta. Emellertid kan jag känna igen mig i flera stråk av trådskaparen dilemman. Det låter riktigt intressant med ditt boktips Womens infidelity av Michelle Langley. Vill gärna dyka djupare i den kvinnliga psykologin kopplad till otrohet. 


    En fascinerande tråd tycker jag verkligen det här är! Ändå kan jag uppleva samtliga skribenter utgörs av en extremt homogen grupp tyckare. Med en närmast identisk norm inför TS hantering av sin attraktion till en annan man. Det är nästan som om ni grabbar vore stöpta i samma form! Är ni det? I regel brukar attityderna var något mer diversifierade i ett kontroversiellt ämne som det här är. Ja, det blir faktiskt nästan som att läsa i manualen av hantering av utomäktenskapliga känslor i en C-kurs i psykologi på universitetet. Samtliga är rörande eniga i sina råd till (Olyckligt kär) utan minsta avvikelse. TS själv uppvisar sig som en mönsterklient i sin hantering och i sitt agerande.

    Nu vill jag knappast komma och röra om i grytan av samförstånd och konsensus. För min åsikt är att TS handlat helt korrekt och ansvarstagande. Men jag kan ändå tycka litet som i låten Varför försaka en liten stilla flirt? Stunden kommer kanske aldrig tillbaka? Kontakten med mannen rörde sig inom ett platoniskt plan vad jag förstår. Sett till alla snaskiga otrohetstrådar på plattformen anser jag hennes hantering mönstergill. 


     


     

  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (Miss) skrev 2022-10-29 17:54:43 följande:

    Har själv en stor behållning av Esther Perels TED talk Rethinking infidelity som jag upptäckte ett par år tillbaka. Tror jag till och med mejlade den till den då gifte mannen som jag hyste starka känslor inför. Ett ömsesidigt känslosvall som övergick i en ny riktning i samband med mannens skilsmässa från sin hustru (kvinnan initiativtagare). Jag var och är själv upptagen i en långvarig relation. Mannen fjärmade sig när jag inte redo och ja, jag kände en stark smärta. Emellertid kan jag känna igen mig i flera stråk av trådskaparen dilemman. Det låter riktigt intressant med ditt boktips Womens infidelity av Michelle Langley. Vill gärna dyka djupare i den kvinnliga psykologin kopplad till otrohet. 


    En fascinerande tråd tycker jag verkligen det här är! Ändå kan jag uppleva samtliga skribenter utgörs av en extremt homogen grupp tyckare. Med en närmast identisk norm inför TS hantering av sin attraktion till en annan man. Det är nästan som om ni grabbar vore stöpta i samma form! Är ni det? I regel brukar attityderna var något mer diversifierade i ett kontroversiellt ämne som det här är. Ja, det blir faktiskt nästan som att läsa i manualen av hantering av utomäktenskapliga känslor i en C-kurs i psykologi på universitetet. Samtliga är rörande eniga i sina råd till (Olyckligt kär) utan minsta avvikelse. TS själv uppvisar sig som en mönsterklient i sin hantering och i sitt agerande.

    Nu vill jag knappast komma och röra om i grytan av samförstånd och konsensus. För min åsikt är att TS handlat helt korrekt och ansvarstagande. Men jag kan ändå tycka litet som i låten Varför försaka en liten stilla flirt? Stunden kommer kanske aldrig tillbaka? Kontakten med mannen rörde sig inom ett platoniskt plan vad jag förstår. Sett till alla snaskiga otrohetstrådar på plattformen anser jag hennes hantering mönstergill. 


     


     


    Anledningen till att det är så homogent beror kanske på att få människor oavsett kön gillar att deras partner blir kär / kåt i någon annan i en exklusiv relation?

    Ja varför ska man öht försöka se vilka risker agerande kan medföra? Varför inte bara följa första bästa impuls i allt? Jag menar om jag känner för att köra i 180 på en slingrig 70 väg med familjen i baksätet varför inte skita i riskerna och bara göra det? Den stunden kommer ju kanske aldrig tillbaka?

    Svaret på den fråga är väl kanske... hur skulle samhället se ut om alla agerande på alla impulser utan att överväga risker?
  • Anonym (Haha)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-31 10:48:41 följande:
     Jag menar om jag känner för att köra i 180 på en slingrig 70 väg med familjen i baksätet varför inte skita i riskerna och bara göra det? Den stunden kommer ju kanske aldrig tillbaka?
    Den här liknelsen är ju helt urbota korkad. Du jämför alltså risken att mörda hela din familj med riskerna att sneknulla den här mannen?
  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (Haha) skrev 2022-10-31 10:59:44 följande:
    Den här liknelsen är ju helt urbota korkad. Du jämför alltså risken att mörda hela din familj med riskerna att sneknulla den här mannen?
    Jag vet inte om du fick lära dig det i skolan eller om du gick i skola öht men du förstår liknelser är sällan exakt likadana, det är därför det kallas LIKnelser och inte en exakt kopia.

    Så ja att riskera en skilsmässa och riskera att ta död på sin familj är inte samma sak, men det är det ju inte heller meningen att de ska vara i en LIKnelse. Poängen med LIKnelsen är att belysa att i båda fallen tar man onödiga risker med sin familj.
  • Anonym (Haha)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-31 11:06:12 följande:
    Jag vet inte om du fick lära dig det i skolan eller om du gick i skola öht men du förstår liknelser är sällan exakt likadana, det är därför det kallas LIKnelser och inte en exakt kopia.

    Så ja att riskera en skilsmässa och riskera att ta död på sin familj är inte samma sak, men det är det ju inte heller meningen att de ska vara i en LIKnelse. Poängen med LIKnelsen är att belysa att i båda fallen tar man onödiga risker med sin familj.
    Det låter som du inte gått i skolan överhuvudtaget.
  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (Haha) skrev 2022-10-31 11:15:23 följande:
    Det låter som du inte gått i skolan överhuvudtaget.
    Säger personen som inte fattar vad en liknelse är
  • Anonym (Haha)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-31 11:22:43 följande:
    Säger personen som inte fattar vad en liknelse är
    Det blir nog tyvärr IG för dig den här gången också Solig. Men du slipper kvarsittning.
  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (Haha) skrev 2022-10-31 11:31:37 följande:
    Det blir nog tyvärr IG för dig den här gången också Solig. Men du slipper kvarsittning.
    *facepalm
  • Anonym (Haha)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-31 11:59:03 följande:
    *facepalm
    Jag förstår det är jobbigt när du aldrig har några argument utan måste hemfalla till din vanliga avslutning Tungan ute. Men det blir lite förutsägbart och tråkigt, faktiskt.

    Förnya dig.
  • Perjonsson

    TS:. Du har som redan varit otrogen och enda rätta är att gå hela vägen som kk .
    Nu befinner du dej i ett mittemellan land och har ett sug men om ni börjar pöka ett tag kommer säkerligen dina pusselbitar trilla på plats. 
    Kanske glöden falnar och du kan utan förvirring gå tillbaka klokare till din man och uppskatta mer.

  • Tom Araya
    Anonym (Haha) skrev 2022-10-31 11:15:23 följande:
    Det låter som du inte gått i skolan överhuvudtaget.
    Det som Anonym (tyvärr) säger stämmer till 100%. Du har fel.
  • Anonym (Haha)
    Tom Araya skrev 2022-12-12 02:49:00 följande:
    Det som Anonym (tyvärr) säger stämmer till 100%. Du har fel.
    Men så underbart att ni funnit varandra. Kan bara gratulera.
  • Mimosa86
    Anonym (Jag med) skrev 2022-04-08 21:17:47 följande:
     Allså Ja tror inte de är ett val ens tror inte han vill leva med mig. Men de har ändå blivit så att jag berättade för min man hur ja kände för den andra. Han reagerade knappt bara sa jaha   sen har vi haft dåligt efter de bla inget samliv längre  . Vi kommer säkert gå isär oavsett om den andre vill ha mig eller ej.  Vill den andra kilen inte leva med mig så ska ja väl knappast tvinga honom. Han väljer ju själv. Han har sin tjej och deras  hus  varför skulle han vilja va me mig o lämna det? Jag vet att han planerar barn med henne , jag tror inte han lämnar henne. Dock är jag lite förvirrad varför han vill ha den kontakten med mig. Vi skriver var dag de gör ja inte med någon av mina tjejkompisar.  
    För att det är spännande i vardagen. Han gillar dig och gillar att du är intresserad av honom. Men det är skillnad på lite glitter och att bryta upp och leva med någon.

    Jag tycker du ska avsluta ert umgänge helt. Var ärlig (vad har du att förlora?) och säg till honom att du börjar känna saker utöver vänskap och att ni behöver bryta den här vänskapen pga av det. Då får han gör sett aktivt val- ha kvar dig- fast då kräver det relation eller bryta och inte äventyra den relation han är i.

    Sen är det inte konstigt att du känner som du gör när din man verkar ha så svårt att prata om känslor och ens diskutera det som hänt. Ni må ha ett bra äktenskap men utan kommunikation och en psykologisk närhet så blir man rätt ensam i sitt förhållande.
  • Anonym (:’(   Elsa)

    :( liknande situation här, jag tar gärna emot tips också..

    Äktenskap med man jag älskar, två barn. Träffade en kollega på fest, han har sambo och två barn. Enligt honom en relation dålig och utan fysisk närhet sen några år tillbaka. Han uppvaktade mig intensivt. Vi kysstes och jag har blivit förälskad..


    Han vill ses i smyg, det vill inte jag. Eller vill och vill... jag är otroligt attraherad men kommer inte agera på de känslorna. Jag har redan gått över gränsen med kyssen.. inget mer kommer hända. Och det verkar som han låter det ligga på mig hurvida kontakt kommer upptas.

    men hur släpper man det? När det helt oväntat kommer in en människa i ens liv, även om det bara var några timmar, och vänder upp och ner på allt?? När man träffar en person som det slår gnistor om (vilket händer så sällan)?

    känner mig ledsen, förvirrad, kär och skamsen. Och har tyvärr också rätt dålig kommunikation med min man. Han är inte personen som pratar om känsliga saker. Känner mig emotionellt ensam bitvis fast vi älskar varandra och har bra sex. Kommer liksom inte så nära som jag skulle vilja... så kommer inte berätta om kyssen heller. Min man skulle bli ledsen och tiga om det. Inget vi skulle kunna prata djupare om så för hans skull bättre att låta det va. Tror inte han vill veta. så säkert därför jag föll för den här mannen (Som egentligen skulle ge mig ett betydligt sämre liv än min man och dessutom långt ifrån lika snygg som min make).. men jag tänker på honom.... konstant.... vill bara glömma och att allt ska bli som förut igen. Men hur?

Svar på tråden Hur kommer man över en annan man?