• Anonym (Olyckligt kär)

    Hur kommer man över en annan man?

    Hej! Jag undrar om det finns någon annan därute med samma erfarenhet som jag och som vill dela sin historia, för jag är så ledsen och jag vill gärna höra att det kan ordna sig på ett eller annat sätt.

    Jag är lyckligt gift med man och barn, och är det väl fortfarande, förutom att jag blev handlöst förälskad i en man på mitt jobb (också han gift med familj) för två år sen. Vi jobbade nära tillsammans och jag blev så kär som jag aldrig varit förut. Förmodligen var det för att min man och jag hade kommunikationsproblem då, men också för att jag just hade förlorat en nära anhörig och var väl i livskris.

    Numera jobbar jag och den andre mannen inte längre tillsammans, men vi har setts privat, bara vi två, varit ute och ätit middag och druckit drinkar flera gånger under det senaste året. Inget fysiskt har hänt förutom någon liten förstulen smekning då och då, men däremot pratar vi om allt möjligt och har verkligen kommit nära varandra som vänner.

    Vi har aldrig pratat om att jag har oerhört starka känslor för honom och jag vet egentligen inte vad han känner för mig.

    Jag har hela tiden känt att jag inte vill splittra någon familj och därför har jag inte agerat på mina känslor. Problemet är att jag plågas så. Jag längtar efter honom som en vansinnig när vi inte ses, vilket vi inte kan göra så ofta pga jobb och barn. Jag försöker att låtsas som ingentimg men jag förgås! 

    Jag vet inte vad jag ska göra. Är det någon som kan ge ett råd eller varit med om samma sak och där det löste sig till slut? Kram!

  • Svar på tråden Hur kommer man över en annan man?
  • Anonym (Olyckligt kär)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-26 17:17:38 följande:
    Du har ju inte gått i terapi så länge och iom att din man är oventandes om situationen (antar jag?) så är ditt samvete den enda "spärren". Det finns ju ingen annan än du själv som ställer krav på dig och din relation med den andra snubben. Så är det verkligen så riskfritt som du tror?

    Om man ska jämföra med andra slags missbruk så är det väl mer än en "alkis"  som trott att det var safe att ta en liten drink nu efter alla AA möten bara för att upptäcka hur snabbt man kan falla tillbaka. Om man ska jämföra din nuvarande situation med en sån situation skulle det innebära att du inte slutat dricka helt utan bara dragit ner det från 2 flaskor vin om dan till ett glas, typ så jag skulle ta det väldigt försiktigt om jag vore du.
    Hmmmm.... jag tror inte att det är riskfritt, och jag har gått i terapi i två och ett halvt år, lika länge som jag haft känslorna, och med stöd av min psykolog så tror jag att jag har en ganska bra plan framöver. Jag är inte på något sätt blind för situationen.

    Men som du säger - den enda som sätter några krav är jag själv. Min man vet inte. Den andra killen verkar ärligt talat inte bry sig så mycket. Med det sagt tror jag inte att så mycket mer kommer att hända, så det enda som skulle kunna ske är att mina känslor far upp och ner, men jag känner mig mycket starkare i att hantera detta nu än för ett halvår sedan. 

    Eller hur menar du? Kanske jag helt missuppfattade ditt inlägg?
  • Anonym (Olyckligt kär)

    Hej alla,

    Och speciellt till Anonym (Tack) ovan.

    Det hjälper också mig att läsa om andras berättelser.

    Jag kan också tipsa om detta TEDTalk med Esther Perel som förklarar varför vi blir förälskade i andra även om vi är lyckliga i våra förhållanden (och detta är samma slutsatser som min psykolog har lärt mig). I korthet: Vi använder förälskelsen för att läka oss själva. För de allra flesta av oss händer der här efter en kris eller förlust.

    Mycket intressant!





  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (Olyckligt kär) skrev 2022-10-26 23:25:56 följande:
    Hmmmm.... jag tror inte att det är riskfritt, och jag har gått i terapi i två och ett halvt år, lika länge som jag haft känslorna, och med stöd av min psykolog så tror jag att jag har en ganska bra plan framöver. Jag är inte på något sätt blind för situationen.

    Men som du säger - den enda som sätter några krav är jag själv. Min man vet inte. Den andra killen verkar ärligt talat inte bry sig så mycket. Med det sagt tror jag inte att så mycket mer kommer att hända, så det enda som skulle kunna ske är att mina känslor far upp och ner, men jag känner mig mycket starkare i att hantera detta nu än för ett halvår sedan. 

    Eller hur menar du? Kanske jag helt missuppfattade ditt inlägg?
    Sorry, jag trodde du bara hade gått i terapi i 6 månader, my badSkål

    Det jag menade var att 6 månaders terapi kanske inte var nog för att du inte skulle falla tillbaka, men eftersom det är 2.5 år så borde det ju risken vara betydligt mindre.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-27 12:26:04 följande:
    Sorry, jag trodde du bara hade gått i terapi i 6 månader, my badSkål

    Det jag menade var att 6 månaders terapi kanske inte var nog för att du inte skulle falla tillbaka, men eftersom det är 2.5 år så borde det ju risken vara betydligt mindre.
    Det tror inte jag. Anledningen till att hon inte ramlat dit är att han inte har velat det p.g.a. hans omständigheter. Just det kan ju ändras och han blir mer öppen. Då hittar vi ts i samma dilemma igen.
    Mitt råd... släpp kontakten helt!
  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (FYI) skrev 2022-10-27 16:25:08 följande:
    Det tror inte jag. Anledningen till att hon inte ramlat dit är att han inte har velat det p.g.a. hans omständigheter. Just det kan ju ändras och han blir mer öppen. Då hittar vi ts i samma dilemma igen.
    Mitt råd... släpp kontakten helt!
    Ja det håller jag med om, det går liksom inte att basera sina gränser på andras förmåga att kontrollera sig för då är det ju inte man själv som sätter gränserna utan andra.

    Att försöka släcka en led genom att sluta slänga in vedkubbar och bara slänga på småpinnar känns ju inte som någon speciellt bra taktik. Så länge hon håller kontakten vid liv så kommer känslorna finnas kvar även om det kanske är i mindre omfattning och då även risken.

    Men detta verkar vara ett ganska genomgående tema i "jag har känslor för någon annan" trådar, man vill för sitt liv aldrig släppa kontakten helt utan ska bara ha den kvar till varje pris och man hittar alltid 270 anledningar till varför den måste vara kvar.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-28 15:10:22 följande:
    Ja det håller jag med om, det går liksom inte att basera sina gränser på andras förmåga att kontrollera sig för då är det ju inte man själv som sätter gränserna utan andra.

    Att försöka släcka en led genom att sluta slänga in vedkubbar och bara slänga på småpinnar känns ju inte som någon speciellt bra taktik. Så länge hon håller kontakten vid liv så kommer känslorna finnas kvar även om det kanske är i mindre omfattning och då även risken.

    Men detta verkar vara ett ganska genomgående tema i "jag har känslor för någon annan" trådar, man vill för sitt liv aldrig släppa kontakten helt utan ska bara ha den kvar till varje pris och man hittar alltid 270 anledningar till varför den måste vara kvar.
    Det kallas bekräftelsebehov och av andra än sin partner, och enda lösningen till det är att vara ärlig mot sin partner och berätta vad som pågår. Då blir det ett abrupt slut på behovet och förhoppningsvis flyttas tankarna till vad man håller på att förlora.
    Tyvärr inte många som vågar vara så ärliga mot sin partner. Inte ts heller.

    Personligen förstår inte jag folk som är så viljelösa att man inte kan bryta ett sådant beteende. Det kanske stavas egoism?
  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (FYI) skrev 2022-10-28 15:58:29 följande:
    Det kallas bekräftelsebehov och av andra än sin partner, och enda lösningen till det är att vara ärlig mot sin partner och berätta vad som pågår. Då blir det ett abrupt slut på behovet och förhoppningsvis flyttas tankarna till vad man håller på att förlora.
    Tyvärr inte många som vågar vara så ärliga mot sin partner. Inte ts heller.

    Personligen förstår inte jag folk som är så viljelösa att man inte kan bryta ett sådant beteende. Det kanske stavas egoism?
    Absolut, det ligger tyvärr lite i tiden att folk gärna vill göra kakan och ha den kvar och slippa göra svåra val och alltid ta den enklaste vägen.
  • Anonym (Olyckligt kär)

    Jag tycker att ni ska titta på TED Talk ovan om vad som ligger bakom ett sådant här beteende. Det är ofta komplexa psykologiska processer.

    Jag tror på riktigt inte att jag kommer att se honom igen, och jag har inga planer på att försöka träffa honom. Jag gör bedömningen att det här blir bra i mitt liv, och jag är inte otrogen.

    Men det är onekligen intressant att läsa era teorier och det hjälper faktiskt! Endast tiden lär utvisa hur det går. Jag kan uppdatera om ett halvår igen. 😊

  • Tecum
    Anonym (Olyckligt kär) skrev 2022-10-28 21:25:53 följande:
    Jag tycker att ni ska titta på TED Talk ovan om vad som ligger bakom ett sådant här beteende. Det är ofta komplexa psykologiska processer.

    Jag tror på riktigt inte att jag kommer att se honom igen, och jag har inga planer på att försöka träffa honom. Jag gör bedömningen att det här blir bra i mitt liv, och jag är inte otrogen.

    Men det är onekligen intressant att läsa era teorier och det hjälper faktiskt! Endast tiden lär utvisa hur det går. Jag kan uppdatera om ett halvår igen. 😊
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-28 15:10:22 följande:
    Ja det håller jag med om, det går liksom inte att basera sina gränser på andras förmåga att kontrollera sig för då är det ju inte man själv som sätter gränserna utan andra.

    Att försöka släcka en led genom att sluta slänga in vedkubbar och bara slänga på småpinnar känns ju inte som någon speciellt bra taktik. Så länge hon håller kontakten vid liv så kommer känslorna finnas kvar även om det kanske är i mindre omfattning och då även risken.

    Men detta verkar vara ett ganska genomgående tema i "jag har känslor för någon annan" trådar, man vill för sitt liv aldrig släppa kontakten helt utan ska bara ha den kvar till varje pris och man hittar alltid 270 anledningar till varför den måste vara kvar.
    En stark kärlek som en gång falnat av sig självt, alltså inte hindrats av tvång, plikt eller geografiska avstånd, är väldigt svår att återuppliva. Det räcker inte med pinnar. Risken eller chansen att TS skulle bli lika kär i den mannen igen och gå längre är väldigt liten. Även om de håller kontakten.

    Det som däremot kan hända är att TS, om hennes relation med maken försämras igen, träffar en ny man som hon blir attraherad av och om han också är med på noterna kan det gå illa.
    Så TS måste ta varning av det som hänt.

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Olyckligt kär) skrev 2022-10-28 21:25:53 följande:

    Jag tycker att ni ska titta på TED Talk ovan om vad som ligger bakom ett sådant här beteende. Det är ofta komplexa psykologiska processer.

    Jag tror på riktigt inte att jag kommer att se honom igen, och jag har inga planer på att försöka träffa honom. Jag gör bedömningen att det här blir bra i mitt liv, och jag är inte otrogen.

    Men det är onekligen intressant att läsa era teorier och det hjälper faktiskt! Endast tiden lär utvisa hur det går. Jag kan uppdatera om ett halvår igen. 😊


    Har tittat på Esther Perel (har ju några år på nacken) och tycker hon har många intressanta synpunkter.
    Men eftersom du verkar intresserad, tycker jag att du även skall läsa
    Michelle Langley:s "Women's Infidelity". som, tycker jag, går djupare i kvinnlig psykologi vad det gäller otrohet.
Svar på tråden Hur kommer man över en annan man?