Umgängessabotage?
"hon gav mig aldrig vårdnaden", det är detta som är problemet i svensk (och allra flesta västerländska) rättssystem att man alltid utgår från att ogifta fäder är olämpliga som vårdnadshavare som utgångspunkt, dvs skyldig tills motsats bevisat principen (vilket inte gäller brottmål där man ALLTID är OSKYLDIG tills motsats bevisat), och svenska staten har vägrat att ändra lagen så en automatisk gemensam vårdnad görs vid födsel och en faderskapsbekräftelse finns, där huvudargumentet är att fader kan vara olämplig som förälder (inget om att mamman kan vara det). Därför säger svensk lag idag att föräldrar som är ogifta vid barnets födsel får mamman ALLTID ensam vårdnad, och gemensam vårdnad går enbart att få om mamman samtycker eller via domstolsbeslut, vilket i min mening är extremt orättvist och går emot vad som anses vara barnets bästa (då man samtidigt beslutat i sverige att en gemensam vårdnad oftast är bäst för ett barn)
Istället tycker svenska staten att man ska starta en konflikt och betala dyra pengar för att slåss i rätten om att erhålla vårdnad, vad som kan likna en licens för att få vara pappa åt sina barn. Och en rättegång är alltid till en stor del att kasta ett mynt och hoppas på att den landar rätt, speciellt för pappor där man redan utgår att dom är olämpliga.
En automatisk gemensam vårdnad vid födseln för ogifta borde vara en självklarhet och rättighet för barnen (förutsatt att man kan bekräfta vem som är fadern), och istället finns det ju redan mekanismer som säger att man kan förlora vårdnaden om det finns underlag för detta som bevisar att man är olämplig.
Men om du väljer att ta det vidare till domstol, vilket det låter som att du måste göra, så är det viktigt att du följer spelreglerna och det är att ALLTID UTGÅ IFRÅN VAD SOM ÄR BÄST FÖR BARNET (tänk på att från den 1 mars 2022 så är det obligatoriskt att föräldrar har varit på informationsmöte hos socialen innan man får pröva i tingsrätten). Detta betyder att det är aldrig dig själv du representerar i rättssalen, utan ditt barn och du för en talan åt ditt barn och dess rättigheter. I ditt fall skulle det vara att ditt barn måste få ha umgänge med sin pappa, och det finns risk att detta går förlorat om vårdnaden stannar hos mamman, hon kan även ha gjort sig skyldig till umgängessabotage vilket en domstol ser allvarligt på. Och det är viktigt att, även om mamman inte vill samarbeta så måste du visa domaren att du gör allt för att vara tillmötesgående och vilja samarbeta vilket hjälper ditt fall. (Sedan Juli 2021 så ändrade man lagen så att en domare kan döma gemensam vårdnad oavsett om ni som föräldrar inte kan samarbeta, vilket tidigare gjorde det omöjligt och en förälder kunde använda detta som en strategi och bara visa ovilja att samarbeta för att behålla ensam vårdnad)
Umgängesrätt är lag och inget man får lov att förhindra, men tyvärr är lagen även där väldigt otydlig och ger inget direkt underlag på hur ofta eller via vilka medel umgänge ska ske, men det är den som har vårdnaden som har högre ansvar att ett umgänge med den andra föräldern blir av till högsta möjlighet, annars kan det som sagt vara tal om umgängessabotage vilket kan ge skäl att man kan förlora vårdnad helt.
Det är viktigt att du samlar bevis som kan styrka dina påståenden, och tänk på att prata illa om den andra föräldern framför en domare som inte håller sig till sak, bäst för barnet och kan bevisas är bara till din nackdel. Håll dig saklig och till lagen!
Det sista som är viktigt att förstå är kontinuitetsprincipen, som även den är väldigt motsägande och problematisk där den kan missbrukas för att få behålla framförallt boendet åt barnet. Vad den betyder är att ju längre ett barn är hos en förälder, ju lägre är chansen att en domare beslutar om att flytta boendet ÄVEN om det kan vara fall där man anser att vårdnaden bör flyttas helt över till den förälder där barnet inte bor. Det händer i vissa extrema fall där man kan anse att en kort negativ händelse för barnet är bättre i det långa loppet.