Långvarig otrohet, olika bud

Är man man och svarar i dessa trådar att man visst älskar sin fru så ljuger man, enligt den kvinnliga mobben här på FL. Saker kan inte vara komplicerade utan allt måste vara svartvitt. Det hör till.

När män pratar med varandra så handlar det nästan aldrig om att man inte älskar sin fru utan om andra saker.

Att någon har en långvarig sidorelation kan ha många orsaker, kan lista ett par:

* Relativt säkert sätt att vänstra (Vänstrar man med en annan, så är risken för könssjukdomar lägre än att knulla-runt-vänstra. Nu hade ju kanske inte jag litat på att en otrohetspartner i sin tur inte vänstrar med fler hon heller. Men vadfan :D  )

* En slags kärlek (Man vill inte bara ligga med någon annan, man har känslor för någon annan och vill vänstra bara med henne, och hon bara med dig. Något slags monogamt, eller egentligen bigamt sätt att vänstra. Som en slags skruvad version av ett äktenskap, fast otrohetsäktenskap. En romantisk version av fegisen ovan)

* Man är för dålig, och den där skatan man vänstrar med är den enda man kan få utöver frun ändå. Så då blir det henne och frun. Inte för att man inte vill ha fler än så, men man kan inte. Man är för dålig helt enkelt.

* Den där man vänstrar med har någon slags hållhake på en och man vänstrar för att man måste, annars gör hon något man inte vill mot en. Kanske avslöjar för frun? det började med en affär, något man trodde skulle vara ett enda spännande snedsprång, men det utvecklades till att man måste fortsätta sätta på henne i all evighet, annars blir det ännu värre. En slags poetisk rättvisa, som nog lär en att det där med att vänstra är rätt kasst.

 

 De som gör så och har som två familjer/relationer under lång tid utan att de andra  parterna vet om det, är ju riktiga lurendrejare. 

Vissa människor verkar kapabla att leva så mycket i nuet att de kopplar bort sin otrohetsaffär när de är hemma, och kopplar bort familjelivet när de är hos sin älskare/älskarinna. 
Det kanske är en god egenskap i vissa yrken att kunna göra så, men i relationer är det väl rätt förkastligt, i alla fall så länge partnern inte är ok med att man lever så. 

Jag har pratat mycket med en man om detta, eftersom han var gift, jag inte, och han ville väldigt gärna vara med mig. Han skulle skilja sig, sa han. Tack och lov hann vi inte så långt på den här banan för jag vägrade verkligen att bli som en älskarinna. Jag sa att han får i så fall skilja sig först, så får vi se var vi står sen. Han klarade inte av detta tänkesätt, blev rätt förtvivlad, rentav. Sa att jag behövde lova att finnas där sen. Jag svarade att sånt kan man inte lova. En skilsmässa tar tid, flytta och allt praktiskt runt barn mm, så jag vidhöll att vi kan höras när han är klar med detta. Nu har det snart gått ca 10 år och de är ff gifta. 

Det han sa som jag lade på minnet var ungefär så här: "när jag är hemma med familjen så trivs jag och det känns ok, även om det är lite strul mellan mig och frun. När jag träffar dig vill jag bara vara med dig, tänker inte på min fru och vill inte åka hem" . Detta rätt omogna utspel, från en man som var 40+ fick mig att inse vilken velpelle han var, lite osjälvständig. Men just hur han bara kunde tänka bort fru och barn för att få träffa mig några timmar blev för mig en ganska osmaklig hållning. Kände mig förolämpad både för min egen skull men också för de andras skull. Insåg att jag inte ville satsa på en framtid med en partner som tänker på det viset. 

Jag tror vissa personer vill ha "frihet", men det blir på bekostnad av en partner hemma som blir lurad under lång tid. Det är väl det jag har svårt att förstå - hur man kan gömma en stor del av sitt liv, ha en hemlighet på det sättet, inför den man påstår sig älska. Kanske t.o.m få barn med två olika nästan samtidigt, och jonglerar två familjer. 

Kanske är det samma personlighetstyp som är "sprinters"? Jag minns inte vilken författare det var som skrev om det, men han beskrev människor som "sprinters eller långdistanslöpare" i relationer. Långdistanslöparen är trogen sin partner, helst livet ut, satsar på familjeliv och är lycklig i det. Sprinters har svårt att ha långvariga relationer, blir otåliga, söker spänning, nya förälskelser och har flera korta relationer. De som gör som i TS frågeställning kanske är "sprinters" som hittat en lösning att ändå ha kvar familjen, men sen får det där man söker via en annan under lång tid, istället för att hoppa från tuva till tuva. 

Är det inte ett väldigt konstigt sätt att visa att man älskar sin fru? 
"Hej älskling! Jag vill bara säga att jag älskar dig så mycket även om jag knullar på frun i gula huset på nästa gata när du är på kurs varannan torsdag". 

Det beror väl mest på att de som startar trådarna är de som märker problemen i relationen och då är det i båda fallen sant. Fast jag skulle inte påstå att en person som är otrogen älskar någon av de andra, inte "på riktigt". Man kan älska men inte tillräckligt för att respektera personen, och då är det inte kärlek.

Jag tror att de som är otrogna på detta sätt är rätt egoistiska av sig. De trivs inte i sitt äktenskap men är för bekväma för att ta itu med problemen eller bryta upp utan vill äta kakan och ha den kvar genom att vänsterprassla. De bryr sig varken särskilt mycket om fruns eller älskarinnans känslor utan fortsätter att bedra den ena och hålla kvar den andra med falska förespeglingar.

Tror absolut saker kan vara komplicerade och att man kan ha känslor för flera. Frågan är vilken typ av känslor? Det känns som att nästan alla fall man hör talas om är där den upptagna har barn. Det verkar som att har de inte barn är de snabba att lämna för den nya kärleken så frågan är väl, hur stark är den gamla egentligen och hur mycket handlar om praktisk skäl. Har då nästan aldrig iaf personligen läst en tråd där någon inte vill lämna som är barnlös, någon enstaka med sambo kanske som stannar kvar men läst/hört väldigt många gånger att par träffats när en av dem eller båda redan var i en(barnlös) relation, 

Detta är min erfarenhet när det gäller män, mer sällan kvinnor. 

Man kan säkert ha känslor för fler, men iochmed otrogen istället för att öppna upp relationen om man är polyamorös så blir det ett svek mot båda.

Jag tror att man kan vara kroniskt kåt också. Sjukligt översexuell. Hade en vän (inte vänner längre av uppenbara skäl) som var sådan. Hans fru var dels skitsnygg och dels på honom hela tiden (översexuell hon med men inte lika). Var på parsemester med min dåvarande och han med fru. De höll på nätterna igenom. Samt på dagarna.

Men trots en sån fru så vänstrade han ändå vartenda tillfälle som fanns. Genom jobbet, på jobbet, ja var hon inte där en timme (lite överdrivet) så vänstrade han. Köpte även sex, med flera kvinnor samtidigt.

Han hade även en affär med min dv. sambo, väninna till hans fru. Därav fd vän och fd sambo.

Helt vettlös.