Jag är så jävla avis på henne! Hur får jag ett liv som hennes?
Ful tråd jag vet, men det verkligen värker i mig och jag blir arg och ledsen och avundsjuk så fort jag tänker på det.
Jag hade en vad som kan kallas frenemy när jag gick i grundskolan. Vi var vänner ibland, ovänner ibland men inte på det sättet som riktiga vänner håller på i den åldern. Mer lekkamrater än vänner och senare den vi hängde med när det inte fanns någon annan att hänga med om ni förstår vad jag menar. Hon var en lite udda fågel, mobbad av en del i klassen, plugghäst och dessutom väldigt överviktig.
I gymnasiet gick vi på samma skola men olika linjer och tappade totalt kontakten i slutet och har inte haft kontakt sen dess.
För ett tag sedan fick jag kontakt med en annan gammal klasskamrat och delade facebook och instagram. Hon hade min frenemy i sina kontakter och frenemy hade öppna profiler och jag kunde inte låta bli att kolla.
OMG säger jag bara. Jag vet att insta och fb ofta är tillrättalagt och uppsnyggat osv men shit. Hon har ett riktigt bullerby-drömliv. Jättefint 20-talshus en bra bit norrut (vi är från Stockholm men jag vet att hon har familj i norra norrland) med tanke på vissa bilder som är taggade saker som midnightsun och polarnight och det verkligen syns. Hennes hem ser ut som Carl Larsson-målningar eller något. Fin trädgård, trädgårdsland och pallkragar, skog och älv inpå knuten. Hon har både lyckats skaffa minst tre barn och dessutom väga minst 40 kg mindre än när jag sist såg henne och hon ser ut att ha en underbar man.
Blä, jag är så avundsjuk. Själv sitter jag i en sunkig lägenhet i en Stockholmsförort som inte blivit renoverad på 50 år och kostar 12 papp i månaden att hyra, med en man som jag håller på att separera ifrån för att han dels inte vill ha barn och dels har börjat dricka mycket och blir våldsam, Jobbet suger också för den delen. Undrar vad hon har för jobb. Jag hatar mitt liv. Jag vill ha hennes. Hur kan jag får ett liknande?
