Bonuslivet… hur ska jag göra rätt?

Ska du ha ansvar som om hon var din egen dotter ska du behandla henne som din egen dotter. Säg till henne.

Pappan får hjälpa med läxan och du får säga till henne så hon inte är otrevlig mot lillebror, eller kör med dig.

Och pappan kan inte göra läxan med sitt barn medan du badar sonen, för att....?

Detta är så himla lätt fixat, pappan får ta läxorna med sitt barn. Såklart.

Att du hjälper henne med läxorna om hon ber dig tycker jag är helt rimligt om det handlar om en dag i veckan.

Men, då får ju pappan bada sonen under tiden så att sonen få bada i rätt tid. Hjälper du hans dotter får ju han göra det som du annars gjort.

Sen måste du sätta gränser för bonussottern så hon inte kör över lillebror. Det han signalerar ska du hjälpa honom att stå upp mot. På samma sätt som du ska hjälpa henne om han terroriserar henne och hon inte vill (tänk t ex ett scenario där hon har kompisar och han promt vill in hennes rum). Hon är din bonus men de två är syskon och måste lära sig en vettig syskonrelation och då får man respektera ett nej och man kan förvänta sig hjälp av vuxna om det krävs för att stå på sig. 

Pappan får ta syskonet Om du skall hjälpa till med läxan?
pappan kan ju heller inte bestämma att läxan skall göras ?idag? om ni nu vet att hon önskar göra den med dig. Då får pappan kommunicera med dig innan och kolla om du har tid idag. Om inte får han redan från start säga att han hjälper med läxan. Alternativt komma fram till att läxan inte skall göras den dagen. 

Du tycker inte om BD. Detta gör att du inte vågar vara vuxen och fatta beslut om när du kan hjälpa henne med läxan. Din oförmåga att våga vara vuxen gör att du irriterar dig mer på en helt normal 8 åring som inte valt sin bonusfamilj tillskillnad från dig.

Du beskriver olika saker som den stackars flickan gör för att vi som läser ska förstå hur besvärlig hon är och varför du blir irriterad. Jag ser dig beskriva en helt vanlig 8 åring som har icke adekvata vuxna omkring sig. Du gör flickan till problembärare fast oroblemet ligger hos er vuxna som inte styr upp vardagen.

Som grädde på moset tar du ut irritationen på ditt eget oskyldiga barn.

skärp dig

Det blir bara så fel i en familj utan vuxna...

Fan va ruttet att skrika på en tvååring dessutom, hur tänker du ?? Det är ju NI som valt bonuslivet, inte barnen.
Styr upp er för fasen

Du låter som en fin och omtänksam bonusmamma som vill det bästa för bonusdottern. 

tånkwr att pappan kanske kan steppa upp lite mer, inte nödvändigtvis att ni delar upp det så att han allitid tar dottern o h du sonen, men att ni turas om. 

För det första så skulle jag vilja skriva att jag förstår dig. Det kan vara mycket svårare att säga till ett bonusbarn än ett eget biologiskt barn. Det betyder INTE att du inte gillar bonusbarnet. Det är precis som med kompisars barn, det kan vara svårare att säga ifrån till kompisars barn också. Men du måste ta itu med detta för det går ut över dina biologiska barn. Din två-åring får ta ditt korta tålamod och din frustration. Och du blir en sämre mamma av situationen. Inte ok. Jag skulle råda dig att lägga din frustration där den hör hemma: på din man. Med en bebis och en tvååring så är det självklart att din man får steppa upp och ta över läxorna med sitt äldsta barn. Du kan inte göra det just nu, du har fullt upp. Säg bara ifrån till din bonusdottern nästa gång: fråga din pappa. Om hon tjatar, upprepa: fråga din pappa. Kom inte med några långa förklaringar eller ursäkta dig eller försvara dig. Ge dig inte in i någon diskussion. Sär bara: fråga pappa. Sen ägnar du dig åt din tvååring som uppenbarligen agera ut och behöver dig extra mycket just nu. Svik honom inte. 

Åttaåringen beter sig inte på något konstigt sätt, men hon behöver lära sig att ta hänsyn. Det behöver alla barn lära sig och det kräver olika mycket från föräldrar. Det är ju jättepositivt att hon vill göra läxor och umgås med sin lillebror och en bra utgångspunkt. Nu måste ni båda vuxna styra upp lite och det är primärt pappans ansvar eftersom han är förälder åt båda barnen. Men du har också ett stort ansvar i det hela.

Prata med din man, men försök att inte få det att låta som att det är bonusdottern som är problemet, för det är hon inte.