Orättvist behandlad av chefen
Biträdande chef har pratat om mig i negativa ordalag på ett möte där jag inte var med. Hon tyckte att jag agerat på ett sätt som inte var önskvärt och uttryckte detta för hela gruppen. Sen sa hon till en annan person att hon ville prata med mig så jag fick veta det av den andra personen och inte av henne själv.
Kortfattat handlar det om att jag försökte hjälpa en elev som inte mådde bra och hon tyckte det var fel tillvägagångssätt.
När hon pratade med mig var hon öht inte intresserad av att höra varför jag valt att göra som jag gjorde. Hon sa saker som jag inte vill citera med risk för att röja min identitet här. Jag kände mig ledsen och arg efteråt och känner verkligen att man inte kan göra så här. Jag har inte gjort fel mot eleven ifråga, det hon upplever är fel är att jag bara borde hänvisar eleven att prata med sin lärare och inte lagt mig i.
Nu har jag två val: antingen låtsas som det regnar och bara bita ihop. (Visade inga känslor alls då vi pratade så för henne är antagligen detta överspelat. Jag är mer en person som tänker efter mer efteråt och går igenom saker i lugn o ro i mitt eget huvud)
Alternativ två är att be att få ett möte med henne och hennes chef, och där förklara vad jag tänker dels om hela situationen och varför jag agerade som jag gjorde men framförallt ta upp detta med att hon pratade om mig inför hela gruppen och sen bad en annan säga till mig att hon ville prata med mig. Risken med det är ju att det blir en större grej, den riktiga chefen kanske tar parti för henne och jag hamnar i kläm. Skulle kanske kännas bättre att få säga vad jag verkligen tänker men riskfyllt.
Vi alla finns på samma arbetsplats så när jag säger hennes chef så är det ingen topphög chef men högsta chefen på plats.
Första alternativet är lättare och så småningom skulle jag glömma detta och allt är lugnt. Att låtsas att allt är ok kan jag såklart göra. Kanske bäst för relationen?